I avsnitt 14.6.1 sägs att den statliga kulturmiljöpolitiken bör
ligga fast. Ett tillägg bör dock göras:
Sedan 1939 har Riksantikvarieämbetet genomfört en systematisk
fornminnesinventering av Sverige. Samtliga fasta fornlämningar har
registrerats och karterats. Fornlämningsregistret ligger till grund för fysisk
planering, bevarandearbete, forskning och åtgärder inom skola, turism och
sysselsättningspolitik. Resultaten har stor betydelse för kunskapen om de
inventerade områdenas historiska utveckling och uppfattningen av deras
kulturella identitet. Fornminnesinventeringen har varit grundvalen för hela
den svenska kulturminnesvården och har stått som beundrad förebild för
motsvarande insatser i andra länder.
Därför uppfattades det som en märklig kursändring när
Riksantikvarieämbetet 1995 plötsligt meddelade att fornminnesinventeringen
skulle avbrytas och resurserna successivt överföras till andra områden. För
resterande områden gäller att inventeringarna i huvudsak skall göras färdiga i
södra Sverige, medan man i norra Sverige endast avser att göra mindre
provytor.
Detta drabbar svårt hela det svenska fjällområdet och skogsområdet i
inlandet, där de största oinventerade områdena finns. Oro över
Riksantikvarieämbetets beslut att lägga ned inventeringen råder dock även i
andra delar av landet.
Resultatet blir att viktiga delar av landets förhistoria förblir okänd. För
berörda län och landskap är detta mycket allvarligt, eftersom kunskapen som
inventeringar ger är underlag för senare insatser av forskning,
bevarandeåtgärder och insatser för att främja turismen. Det är en kulturell och
regionalpolitisk rättvisefråga att hela landet färdiginventeras, så att alla får
samma förutsättningar.
Gjorda provinventeringar visar att till exempel fjällområdet lämnar minst
lika många registreringsbara anläggningar som de tätbebyggda delarna av
landet. Dessutom är fjällområdet landets ut arkeologisk synpunkt mest
okända. område. Viktiga luckor i kunskapsläget orsakar till exempel den
politiskt viktiga och sedan länge pågående diskussionen med förhållandet
mellan samisk, svensk och norsk förhistoria.
Det är därför viktigt att regeringen ger Riksantikvarieämbetet i uppdrag att
ompröva 1995 års beslut och inte avsluta forminnesinventeringen förrän hela
landet blivit inventerat på ett likvärdigt sätt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fornminnesinventeringens fullföljande.