Vid Kolmårdens Djurpark sker nu en målmedveten satsning
på forskning och information syftande att bevara djurarter
som är utrotningshotade. För att öka den biologiska
kunskapen i samhället, och därigenom på sikt medverka till
att rädda miljön med alla den hundratusentals olika växt- och
djurarter, har djurparkerna i samarbete med Internationella
Naturvårdsunionen (IUCN) utarbetat "Djurparkernas globala
bevarandestrategi". Denna strategi har Kolmårdens Djurpark
tagit fasta på och den fastslår följande naturvårdsmål:
Att aktivt stödja bevarandet av utrotningshotade arter, både i
djurparkerna och ute i det vilda.
Att stödja och bedriva forskning som kan gynna bevarandet.
Djurparkerna utgör en fantastisk resurs, och ofta är djurparksbaserad
forskning en nödvändig bas för fortsatta studier i fält.
Att främja ökad medvetenhet hos allmänhet och beslutsfattare om
behovet av bevarande och naturvård. Djurparkerna har en stor potential
för att göra denna kunskapsförmedling levande, fängslande och effektiv.
Den vision som Kolmårdens Djurpark har är:
Kolmårdens Djurpark skall vara framtidens svar på människans behov av
kvalitativ rekreation.
Kolmårdsparken skall visa länken mellan natur, djur och människa samt
visa det ekologiska samspelet.
Kolmårdsparken skall också verka för bevarandet av den biologiska
mångfalden.
Ett särskilt Forsknings- och Utbildningscentrum (FoU) har
nu etablerats vid Kolmårdens Djurpark. Syftet är bl a att göra
den forsknings- och utbildningsresurs, som parken utgör,
bättre tillgänglig för skolelever, universitetsstuderande och
forskare. Utbildningsverksamhetens syfte är att öka
förståelsen för naturvård. "Zooskolan" erbjuder ett rikhaltigt
program för elever från förskola till gymnasium.
Naturbruksgymnasiet har sin praktik förlagd till djurparken
så själva existensen av parken är en förutsättning för den
utbildningen. Forskningen koncentreras på
naturvårdsproblem. Ett av de projekt som nu pågår är hur
man ska hindra att vilda delfiner, bl a den svenska tumlaren,
som bifångst ska drunkna i olika fiskeredskap.
Arbetet med bevarandet av hotade arter sker inom ramen för såväl
nationella som internationella avelsprogram. De nationella omfattar för
närvarande åtta arter från vår egen fauna, bl a våra fyra stora rovdjur, varg,
brunbjörn, järv och lo, samt gråsälen. Kolmården medverkar med dessa fem
arter och parkens zoolog är stambokförare och koordinator för
vargprogrammet. Just nu medverkar Kolmården med 10 arter i de europeiska
djurparkernas bevarandeprogram för hotade arter. Här handlar det om att
förvalta avelsgrupperna så att den genetiska mångfalden behålls.
Parallellt med bevarandearbetet med vilda arter medverkar Kolmården
också i genbanksprogram för olika hotade svenska husdjursraser. Industriali-
seringen av jordbruket har gjort en rad urgamla lantraser överflödiga i den
moderna animalieproduktionen, med påföljden att de raskt håller på att
försvinna. Och med dem försvinner då också unika, och sedan århundraden
nedärvda anpassningar till den svenska naturen och det svenska klimatet,
vilka kan bli ovärderliga i framtiden om förhållandena för produktionen
ändras. Det finns fina genbanksgrupper av ett 15-tal sådana raser i
Kolmården, bl a rödkullig boskap och allmogeget.
Nämnas bör också att Kolmården driver en egen Räddningsstation som
fungerar som ett akutsjukhus för skadat vilt, framförallt dagrovfåglar och
ugglor. Dessa topprovdjur är extra hårt utsatta för en rad olika riskfaktorer
som finns i det moderna samhället. Efter det att parkens veterinär har
åtgärdat en skada tar fågelexperterna över och fullföljer rehabiliteringen med
flygträning. De fåglar som inte blir så återställda att de kan släppas, kan
sättas i avel och deras ungar kan släppas ut i det vilda. Kolmården medverkar
i Projekt Berguv på detta vis.
En unik företeelse i Kolmården är den serum- och vävnadsbank som
byggts upp sedan början av 70-talet och nu innehåller ett tusental prover från
parkens djur. Med dagens nya DNA-teknik har helt nya möjligheter till
utnyttjande av dessa vävnader öppnats. Bl a faderskapsbestämning på delfin,
släktskapsbestämning för djurparksvargar i relation till de vilda svenska
vargarna m.m. Även toxikologer, molekylärbiologer, endokrinologer samt
myndigheter har utnyttjat och utnyttjar vävnadsbanken.
Utmärkande för Kolmården är de stora ytorna och att man hyser
utställningsverksamhet som t.ex. den som nu finns om skogen. En annan
utmärkande företeelse i Kolmården är att man har flera djurarter i samma
hägn. Safariparken med dess många djurarter är en kulturupplevelse för den
som färdas där. Delfinariets föreställningar är världsberömda. På lantgården
inom djurparken finns den gamla typen av stallar, man försöker ha både
gammalt och nytt för att besökarna ska få ökad kunskap om förr och nu.
Sammantaget är Kolmårdens Djurpark aktiv och levande kultur i ordets rätta
bemärkelse.
Kolmårdens Djurpark är dock ett företag med sviktande lönsamhet. En klar
försämring av djurparkernas konkurrenssituation inträffade när
tillämpningsreglerna för den utvidgade mervärdesskatten trädde i kraft, inte
minst då gentemot skolor och andra institutionella besökargrupper. De
ekonomiska problemen har sedan dess bestått. Man kan också fråga sig om
det i längden är rimligt att Kolmårdens Djurpark utan statliga insatser skall
bedriva sådan verksamhet som ytterst är en nationell fråga: att bevara
utrotningshotade djur. Utan insatserna som görs i Kolmården skulle det
svenska arbetet med bevarandeprogram och ökad förståelse för naturvård bli
mycket fattigare.
Om man jämför Kolmårdens Djurpark med Skansen kan man konstatera
att den anläggningen bidragsfinansierats från kommunen och landstinget
samt staten under många år. Till en del givetvis för dess kulturhistoriska
insats men proportionerna i förhållande till att staten inte satsar någonting på
en kultur- och naturverksamhet som Kolmårdens Djurpark, de
proportionerna verkar alltmer orimliga. Varför skall Skansens djurpark - för
djuren är ändå den stora attraktionen på Skansen - premieras före parken i
Kolmården? Till Skansen utgår såväl driftsbidrag som investeringsbidrag.
Det senare bl a till något som kallas gemensamma anläggningar, d.v.s. vägar,
parkanläggningar, vatten- och avloppsreningar, rulltrappan, elektriska
installationer, vissa inhägnader m.m. Dessutom har Skansen tidigare anvisats
ett engångsbelopp för upprustning av vägar och ledningsnät inom
Skansenområdet. Vid en jämförelse med Kolmårdens Djurpark som bl.a.
p.g.a. krav på ny reningsanläggning och nytt transportsystem investerat stort i
nya anläggningar innebär det stora snedvridande konkurrenseffekter när
statliga medel för investeringar ej finns att tillgå. Under anslaget Centrala
museer föreslår regeringen nu 675 002 000 kr till de 13 institutioner som
finns under denna budgettitel. Däribland finns Skansen som för budgetåret
1997 föreslås få 46 447 000 kr. Inom denna omfattande huvudram borde det
nu vara möjligt med en omfördelning så att Kolmårdens Djurpark kan få ett
första statligt anslag på 5 000 000 kr för 1997.
Stiftelsen Bohus Avelscentrum - Nordens Ark i Bohuslän har också fått
statligt stöd med 10 000 000 kr i samband med att riksdagen antog
propositionen om biologisk mångfald. Detta för att stärka förutsättningarna
för att rädda och bevara utrotningshotade svenska och utländska djurarter.
Om det skälet kunde gälla för Nordens Ark måste samma synsätt definitivt
kunna läggas på Kolmårdens Djurpark som ju har en betydligt mer
omfattande verksamhet. Därför borde nu också ett särskilt forsknings- och
utbildningsanslag utgå till parken. Totalt uppgår den statligt finansierade
forskningen till ca 400 000 000 kr. Inom denna ram bör Kolmårdens
Djurpark anvisas 5 000 000 kr.
Det måste nu prövas om inte Kolmårdens djurpark är så utformad och har
en sådan verksamhet att staten skall ta ett ansvar utifrån ett kultur- och
naturhistoriskt perspektiv liksom ur bevarandeperspektiv. Det handlar om ett
nationellt ansvar och lämpligen bör medel kunna anslås såväl från
kulturbudgeten som från miljöbudgeten. Det kan handla om omfördelningar
eller tillskott. Vi som nu motionerar om denna fråga ser det som synnerligen
angeläget att Kolmårdens Djurpark redan under budgetåret 1997 får ett
statligt stöd. Därmed skulle riksdagen markera att Kolmårdens Djurpark ses
som en omistlig del i arbetet med att bevara utrotningshotade djurarter och
som en del i Sveriges kultur- och naturhistoria. För framtiden bör man sedan
överväga hur stödet kan utformas och behandlas i det förberedande
budgetarbetet så att Kolmårdens Djurpark tillförsäkras ett årligt statligt
anslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag för budgetåret 1997
anvisar 5 000 000 kr ur anslaget Centrala museer för Kolmårdens Djurpark
genom en omdisponering inom ramen för samtliga centrala museer,
2. att riksdagen för budgetåret 1997 ur anslag för Miljöforskning anvisar 5
000 000 kr till Kolmårdens Djurpark gällande forskning och utbildning
syftande till att rädda och bevara utrotningshotade svenska och utländska
djurarter,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att för kommande budgetår löpande lägga in Kolmårdens
Djurpark som en verksamhet som skall anvisas statliga anslag.
Stockholm den 3 oktober 1996
Dan Ericsson (kd)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Roland Larsson (c)
Berit Löfstedt (s)
Lars Stjernkvist (s)