Sedan ett par månader finns det i Sverige bara en civil
blåsorkester för professionella musiker, GöteborgsMusiken,
GM, och även dess existens är hotad. Göteborgs kommun
har i avvaktan på kulturpropositionen tillskjutit medel för
andra halvåret 1996 för att undvika en nedläggning.
Orkesterns betydelse har vid flera tillfällen belysts i
riksdagsdebatterna, men i propositionen nämns inte med ett
ord hur man tänker sig att blåsmusik av kvalitet skall kunna
utvecklas i vårt land och hur en mera än hundraårig svensk
tradition av blåsmusik skall kunna leva vidare. Förutom GM
finns bara Marinens Musikkår i Karlskrona för blåsmusik på
elitnivå. För att de nära tusen små ensembler för amatörer
som finns i landet skall kunna nå en någorlunda
kvalitetsnivå måste det finnas förebilder och lärare som kan
inspirera. Att ta bort eliten vore som att säga till
fotbollsälskare att det räcker med korpfotboll!
För trettio år sedan fanns det i Sverige ett fyrtiotal militära blåsorkestrar.
Deras medlemmar utgjorde på många orter kärnan i det lokala musiklivet och
närbelägna orkestrar kunde genom samverkan åstadkomma musik för mycket
stora ensembler. Nedrustningen av svensk blåsmusik saknar rimliga
proportioner och ter sig mycket anmärkningsvärd i en internationell
jämförelse. Blåsmusiken tillhör den musikaliska infrastrukturen i varje annat
EU-land! Det räcker med att se hur man i våra grannländer med mycket färre
invånare ändå håller sig med ett antal blåsarensembler: Norge har 7,
Danmark och Finland har 5 vardera. Sverige riskerar att per den 1 januari
1997 vara helt utan! Kulturarv, mångfald, kvalitet och behov av förebilder
verkar vara självklara begrepp när man läser utredningar på kulturområdet.
Även i kulturpropositionen finner man sådana avsnitt - men inte när det
gäller blåsmusik.
GöteborgsMusiken är idag en etablerad kulturinstitution i Västsverige och
dess resurser har av Göteborg ställts till förfogande för samverkansorganet
för länsmusiken i den västligaste landsändan, Musik i Väst. Trots att just
denna samverkan har lovprisats av statsmakterna och länge framhållits som
ett föredöme, så har grundbeloppsstödet för GM uteblivit. GM ger årligen ca
140 konserter. Förutom i egen regi enrolleras man av ett stort antal andra
arrangörer, bl.a. FÖMUS (Försvarsmusiken) hos vilka man är avtalsorkester
sedan 1992. Det innebär att ett antal vaktparader vid Stockholms slott varje
år går av stapeln till musik från GM. Göteborgs stad är - till skillnad från
andra huvudmän för numera nedlagda orkestrar - intresserad av att engagera
sig långsiktigt men har inte ekonomiska möjligheter att ta ansvaret för en
orkester som har hela landet som sin spelplats och som den sista i sitt slag
får ta på sig ett nationellt ansvar.
GöteborgsMusiken måste räddas som orkester - inte för Västsveriges utan
för den nationella musikstandardens skull. GM bör inlemmas i den grupp av
regionala orkestrar som är berättigade till statligt stöd och tilldelas anslag i
enlighet med det nu föreslagna nya bidragssystemet fr.o.m. 1998. För 1997
kan medel hämtas ur anslaget till Rikskonserter vars ansvarsområde minskat
och som tidigare borde ha tagit sig an att stödja blåsmusikens fortlevnad.
GM anger själva sitt behov av anslag till ca 7 miljoner kronor. Förhandlingar
bör snarast inledas mellan Stiftelsen GM, Musik i Väst och staten om hur
GM:s ansvar som enda orkester på området skall utformas, hur ett anslag
skall utformas i samklang därmed och hur en avräkning skall kunna göras
mot preliminärt tilldelat bidrag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Göteborgsmusiken skall erhålla ett anslag om 7
miljoner kronor till sin verksamhet för 1997 och att detta anslag bör hämtas
från föreslaget anslag till Rikskonserter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förhandlingar snarast måste upptas för en långsiktig lösning på
frågan om blåsarmusikens ställning i Sverige genom ett avtal med
Göteborgsmusiken.