Ansvars- och organisationsfrågor inom museiväsendet
Den svenska museiverksamheten är mycket omfattande och
har vuxit fram under flera hundra år. Samlingarna har byggts
upp från olika utgångspunkter; till en början som kungliga
kollektioner, trofésamlingar och allehanda kuriosakabinett
och slutligen medvetet skapade samlingar vid våra
universitet och som folkbildande museer för allmänheten.
Den struktur som museisektorn i Sverige härigenom har fått har både lett
till dubbelarbete och att vissa områden lämnats utan ett verkligt ansvars-
tagande.
I många år har det förekommit diskussioner om ansvaret för konsthantverk
och formgivning, ansvarsfördelningen mellan de maritima museerna,
samordning mellan de två stora etnografiska museerna i Göteborg och
Stockholm, arbetsfördelningen mellan teatermuseerna DTM och THM,
skapande i samverkan mellan huvudmän till olika samlingar av ett nationellt
skolmuseum och ett idrottsmuseum värt namnet. Dessutom finns ett behov av
högklassiga studiesamlingar på våra universitets- och högskoleorter, såväl de
äldre som de nyare.
Ett av problemen har varit att museerna haft olika huvudmän vilket också
gällt för högskolor och museer på samma orter. Genom avtal skulle sådana
formella hinder lätt kunna undanröjas och universiteten få tillgång till
utställningar och samlingar.
I kulturpropositionen har ett par av dessa samverkans-/samordningsfrågor
tagits upp. Dessvärre synes inte beredningen varit den rätta och förslagen får
därför en inte enbart positiv utformning.
Förslaget att göra Röhsska museet till ledande museum inom sitt område är
ett steg i rätt riktning, som jag kan tillstyrka, men det hade varit att föredra
om museet fullt ut fått axla uppdraget som nationellt ansvarsmuseum.
Sammanslagningen av Marinmuseum och Statens sjöhistoriska museum
undanröjer en del av de motsättningar kring föremålsfördelning och ägande
som förbittrat atmosfären inom det segmentet av museisektorn på senare år.
Emellertid löser det inte själva kärnfrågan för de maritima museerna i
Sverige, eftersom man i detta sammanhang inte löst frågan om ansvar för
dokumentation av varvsfrågor, den marinarkeologiska verksamheten,
vrakdokumentation, handelssjöfart, högsjöfiske etc. Den skissartade
överenskommelsen sedan 1930-talet mellan Sjöhistoriska museet och
Sjöfartsmuseet måste formaliseras och även ges ett ekonomiskt innehåll,
främst för att inte olika frågor skall "hamna mellan stolarna". Även andra
museienheter måste tas med i detta samarbete, t.ex. Tekniska museet i
Malmö, GMC och länsmuseet i Kalmar med sina samlingar och erfarenheter
från utgrävningarna bl.a. av Kronan och sin mycket stora kompetens på
området för marinarkeologisk konservering. Ansvarsmuseum för allt detta är
Nordiska museet, men där finns varken kompetensen eller samlingarna. En
ansvarsfördelning med därpå följande avtal måste snarast komma till stånd.
Sedan många år har det från olika håll framförts ett önskemål om en
samordning av de två stora etnografiska museerna i Göteborg och Stockholm.
Båda har fantastiska samlingar, vilka dock täcker olika delar av världen.
Göteborgs etnografiska museum har dessutom en del världsunika föremål,
som det inte är rimligt att ett kommunalt museum ensamt bär ansvar för. Vad
som har föresvävat dem som har arbetat med frågan har varit en gemensam
organisation men med exponering i båda städerna. Med tanke på vad som
ovan anförts om betydelsen av studiesamlingar på högskoleorterna har detta
också varit en självklarhet. En samlad organisation kräver inte utställningar
på ett och samma ställe, men skulle ge besparingseffekter, ge båda museerna
bättre utställningar och en större kunskapsmassa och forskningskompetens
och resurser att jämväl ha en tillsyn över andra större samlingar av
etnografica som t.ex. vid Malmö museer och Svenska Missionsmuseets hos
Jönköpings Länsmuseum deponerade föremål.
Det är självfallet glädjande för Göteborg att få bli platsen för en central
etnografisk myndighet, vilket kan tillstyrkas. Däremot är det mer än tveksamt
att så radikalt flytta ihop samlingarna till en enda plats. Det kan dessutom
ifrågasättas av säkerhetsskäl. Anslaget till Göteborgs etnografiska museum
kommer däremot inte en dag för tidigt, då dess för vissa samlingar både
nationella och globala ansvar varit så kostsamt att den övriga verksamheten
har fått starkt begränsas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de maritima museerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en annan ansvarsfördelning och organisation av
museiverksamheten på uppräknade områden,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att flytta museer och
samlingar till Göteborg i enlighet med vad som anförts i motionen.