Motion till riksdagen
1996/97:Kr17
av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1996/97:3 Kulturpolitik


En liberal kulturpolitik
För liberaler är tron på individen och hennes förmåga att
utvecklas, skapa och växa den bärande idén.
I ett gott samhälle frodas skapandet. En individs skapande kan också göra
livet bättre för andra. Skapandet utvecklar våra personligheter. Då handlar
det inte bara om att ge utrymme för det geniala och banbrytande skapandet,
utan även för det amatörmässiga och vardagliga. Alla måste ges möjligheten
till denna utveckling oavsett utgångspunkt. Alla måste ha möjlighet att
skapa, växa och utvecklas, såväl för sin egen som för andras skull.
En av de viktigaste utgångspunkterna inför framtiden är tron på den
skapande människan. Vi måste åter känna tillförsikt och optimism inför
framtiden. Kulturen är ett av de viktigaste områdena för att åstadkomma
denna framtidsoptimism. Utan konstnärligt och kulturellt skapande och
stimulans befinner vi oss snart i hopplöshet.
Det förra sekelskiftet präglades av en strid för demokrati och sociala
reformer, men också av strid för folkbildning mot okunnighet och
fördomsfullhet. Hela folket skulle göras delaktigt i den kunskap och det
kulturarv som hittills hade varit förbehållet ett litet privilegierat skikt. I
denna
process var liberala radikala folkbildare drivande - och framgångsrika.
I det liberala samhället är människor fria att själva utforma sina liv utan
pekpinnar från överheten. Människan krymper i ett samhälle utan
valmöjligheter. Vi kan inte heller växa om vi saknar fästpunkter i tillvaron
och i tidigare generationers erfarenheter. En liberal kultur och bildningssyn
hämtar inspiration i öppenhet, nyfikenhet, kunskap och kritiskt tänkande.
Dessa värden är grunden för varje personlig utveckling.  Det är också dessa
värden som utgör vårt främsta skydd mot fördomar, populism och rädsla för
det som är nytt och annorlunda.
Kulturen har en enorm sprängkraft, något som även varje totalitär stat
insett. Det mest effektiva sättet att ta makten över ett samhälle är att
kontrollera kulturen. Därför är mångfald och valfrihet extra viktiga och
försök till centralstyrning farliga i ett öppet samhälle.
Kulturen kan i stort fungera på marknadens villkor. En kultursektor, helt
marknadsreglerad, kan dock bli fattigare - med färre alternativ och
uttrycksformer. Marknaden är ofta konservativ. Kulturellt nyskapande är inte
alltid kommersiellt gångbart eftersom det ofta möter ett initialt motstånd. Vi
har också ett gemensamt ansvar att föra kulturarvet - vårt gemensamma
minne - vidare till kommande generationer. Det kan inte heller ske helt på
marknadens villkor.
Politiken skall syfta till att stödja mångfald och utveckling, utan att ge
pekpinnar om vad som är "bra" kultur. Alternativen skall växa fram och
utvecklas genom en generell politik. Under de borgerliga
regeringsperioderna 1976-1982 och 1991-1994 kom kulturministrarna -
Jan-Erik Wikström och Birgit Friggebo - från Folkpartiet. Under båda
perioderna markerade regeringarna och riksdagsmajoriteterna en vilja att
stärka kulturen. Det tog sig uttryck i betydande ekonomiska satsningar trots
en i övrigt restriktiv hållning till statsutgifter.
Kulturpolitikens mål
Regeringen anger i kulturpropositionen i huvudsak de mål
för kulturpolitiken som det nåddes stor enighet om i
Kulturutredningen: yttrandefrihet, allas möjligheter till
kulturupplevelser, främja kvalitet och förnyelse, bevara
kulturarvet och främja internationellt kulturutbyte.
Till detta läggs att den nationella kulturpolitiken ska "motverka
kommersialismens negativa verkningar".
Vad är "negativa verkningar"? Vem avgör det? Formuleringen är ett
kontroversiellt inslag i kulturpolitiken. Det förs också fram utan en
diskussion om huruvida detta mål står i konflikt med målet om
yttrandefrihet.
I ett fritt land spelar kommersiella budskap av olika slag en stor roll i det
offentliga rummet. Ett statligt mål att "motverka" kommersialismen ger
utrymme för långtgående åtgärder. Det finns också ett visst förmynderi i den
målformulering som förs fram i kulturpropositionen. Människor har enligt
vår mening rätt att ta del av kommersiella företeelser. De flesta människor
blandar och väljer fritt mellan kultur som bär sig på marknaden och
offentligt finansierad kultur. Faktum är att närmare åttio procent av den så
kallade "finkulturen" utövas under marknadsvillkor. Farligare än det
kommersiella utbudet torde trångsynthet, centralstyrning och brist på
bildningstradition vara. Kulturpolitiken skall ge alternativ till vad som
erbjuds av marknaden, främja kulturell mångfald och komplettera det
kommersiella utbudet, men inte i sig ha som mål att motverka det.
Målen för kulturpolitiken bör formuleras positivt.  Den tredje punkten i
målformuleringen bör därför ha följande lydelse:
- främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet.
Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Kulturens oberoende
Såväl mångfalden i samhället som kulturens möjligheter att
bidra till samhällsutvecklingen förutsätter  fristående
kulturskapare och fristående medier. Det är centralt att
kulturskapare och medier står fria från överhet.
Målsättningen för den offentliga kulturpolitiken bör vara att kulturskapare
så långt möjligt ska kunna klara sig utan statliga bidrag. Gynnsamma
skattevillkor är därför bättre än ett utbyggt bidragssystem.
Det är mot denna bakgrund positivt med de förslag regeringen lägger om
ökad ersättning för visning och utlåning av konstnärliga verk - även om vi
anser att satsningen bör bli större. Det innebär att konstnärer får bättre
möjligheter att leva på sin konstnärliga verksamhet.
Kulturrådet får i kulturbudgeten ökade anslag för att utveckla "mål- och
resultatstyrning". Självfallet bör Kulturrådet skapa sig former att få
information om hur de bidrag som ges används. Samtidigt finns det i såväl
kulturbudgeten som i kulturpropositionen ett starkare inslag av styrning än
tidigare. Regeringen talar om "resultatorienterad styrning" och om
"motprestationer" från olika kulturinstitutioner.
På kulturområdet är det väsentligt att inte ge utrymme för styrning från
statliga myndigheter eller att skapa relationer mellan stat och konstutövare
som sätter konstutövarna eller institutionerna i en situation där de måste
leverera ett visst innehåll för att få fortsatta bidrag.
Det är av stort värde att bidragen till kulturverksamhet kommer från olika
håll i samhället - från organ och institutioner som är fria i förhållande till
varandra. Just i det perspektivet skapade kulturminister Birgit Friggebo (fp)
och den borgerliga regeringen unika möjligheter för kulturlivet när Stiftelsen
Framtidens kultur inrättades. Stiftelsen skulle under minst en tioårsperiod få
möjlighet att självständigt agera med bidragsgivning inom
kulturverksamhetens vida område. Stiftelsestyrelsen skulle själv göra
prioriteringarna och - inom ramen för stiftelsens mål - ha ett självständigt
ansvar.
Genom att kulturminister Margot Wallström (s) utsåg ny styrelse, som
utfäste sig att låta stiftelsens pengar bli en integrerad del av den statliga
bidragsgivningen förfuskades stiftelsens syfte att vara en oberoende kraft.
Detta visar tydligt en skillnad mellan liberal och socialdemokratisk
kulturpolitik. I kulturpropositionen redovisas också att överläggningar om
den framtida fördelningen av stiftelsens pengar förevarit mellan regeringen
och stiftelsen.
Det är angeläget, att Stiftelsen Framtidens kultur har frihet att fördela sina
medel utan anvisning från regeringen. Det bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Regeringen föreslår ett reformerat bidragssystem till regional
kulturverksamhet. Det innebär bland annat att viss del av bidragsbeloppet
avsättes för riktade insatser av olika slag. Vi anser, att de kriterier som
regeringen föreslår för de riktade insatserna är för begränsade och för
styrande. Det gäller till exempel stöd för arbete med att nå nya publikgrupper
och stöd för museiaktiviteter med teman som klass, kön, kulturell bakgrund
och generation. I stället för sådana styrande anvisningar bör institutionerna
stimuleras att fritt söka riktade bidrag för projekt som bidrar till kulturell
förnyelse. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Konstnärernas villkor
Regeringen föreslår i propositionen att Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) återfår sin
förslagsrätt vid utseende av ledamöter i Konstnärsnämndens
styrelse. Denna förslagsrätt avseende fem ledamöter
avskaffades av den borgerliga regeringen. Folkpartiet anser
att Konstnärsnämndens styrelse skall tillsättas av regeringen.
Tillsättningen skall så långt möjligt tillgodose alla
organisationers önskemål, men även oorganiserade
konstnärer bör komma i fråga. Det är naturligtvis av största
vikt att regeringen vid tillsättandet inhämtar synpunkter från
de organisationer som är inblandade. Bildkonstnärsfondens
styrelse bör också tillsättas av regeringen. Det bör riksdagen
ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår ett förstärkt stöd till bl.a. Sveriges konstföreningars
riksförbund och Folkrörelsernas konstfrämjande för att öka deras möjligheter
att betala utställningsersättning till de konstnärer som ställer ut i
organisationernas regi. Folkpartiet stöder den förändringen. Vi anser dock att
utställningsersättning till konstnärer också skall kunna utgå för utställning
med andra arrangörer - till exempel gallerier. Vi föreslår därför att anslaget
D 5 inom utgiftsområde 17 ökas med 10 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
Litteratur och språk
God tillgång till böcker är av vitalt intresse för varje
samhälle. Det skrivna ordet tjänar inte bara till glädje,
inspiration och kunskap. Det symboliserar också
demokratins innersta: yttrandefriheten. Boksamlingar har
alltid utgjort fundament för fria samhällen.
Biblioteksbranden i Alexandria, bokbålen i Nazityskland och
bombningen av biblioteket i Sarajevo visar hur hotfullt det
fria ordet kan te sig för totalitära regimer. Också i Sverige,
som inte tidigare varit utsatt för den typen av hot, kan vi nu
tydligt se boksamlingarnas enorma betydelse. När biblioteket
i Linköping brann gick linköpingsborna man ur huse för att
visa sin avsky mot en anlagd brand som förstörde och
därmed hotade det skrivna ordet och yttrandefriheten.
Regeringens markering av det skrivna ordets värde är mycket positiv. Vi
tillstyrker stimulansbidraget till kommunerna för inköp av böcker  till
biblioteken liksom den särskilda satsningen på barn- och ungdomslitteratur.
Förslaget att ge fortsatt stöd till "En bok för alla" är också välkommet.
Ny bibliotekslag
Biblioteken är en unik resurs i kultur- och
folkbildningsarbetet. Här finns förutom skönlitteraturen,
tidskrifter, referens- och facklitteratur. Här finns musik på
band och cd, talböcker  och böcker för invandrare. Här finns
särskilda avdelningar med böcker för barn och ungdom.
Dessa resurser är tillgängliga för alla utan avgift. Den fria
tillgången till information är en förutsättning för en öppen
debatt och en fri opinionsbildning.
Det är viktigt att den unga generationen tidigt lär sig att uppskatta god
litteratur. Föräldrar måste få hjälp att inse vikten av tidiga kontakter med
goda barnböcker. Barn- och ungdomsavdelningar liksom skolbiblioteken bör
prioriteras högt i de kommunala bibliotekssatsningarna. Förskola och skola
har nyckelroller, när det gäller att öppna dörrar till litteraturen för barn som
inte växer upp i bokligt gynnade miljöer. Boken måste därför få en
framträdande plats såväl i förskolan som på fritidshem och i skolan.
Regeringen föreslår i propositionen ett obligatorium för kommunerna att
tillhandahålla bibliotek. En  bibliotekslag strider dock mot den tidigare
uppgörelsen med Kommunförbundet om ofinansierade uppdrag till
kommunerna. Biblioteken har en enormt viktig och central uppgift i
samhället och kommunerna är mycket måna om att tillhandahålla bra
bibliotek. Vi tycker därför att en bibliotekslag är onödig. Dessutom finns en
risk att en bibliotekslag skulle kunna tolkas så att kommunernas
biblioteksambitioner kan sänkas.
Om biblioteken tas in i den lagreglerade kommunala verksamheten kan
naturligtvis frågan ställas varför inte annan önskvärd kulturell verksamhet
också skall lagregleras - t.ex. musikskolan och barn- och ungdomsteater.
Regeringens argument att en bibliotekslag skulle garantera avgiftsfria lån
är irrelevant: Ingen kommun tar ut avgifter för boklån. Hotet om införande
av avgifter för boklån undanröjdes redan under de borgerliga regeringsåren i
början av 1990-talet. Genom upphovsrättslagen har författarna fått möjlighet
att förhindra att deras böcker lånas ut mot avgift.
Bibliotekslagen är onödig. Den bör ej införas. Riksdagen bör avslå
förslaget om en bibliotekslag.
Statlig bokutredning
Regeringen föreslår också att en ny statlig bokutredning
tillsätts. En rad bok- och litteraturutredningar har funnits
genom åren. De torde bara marginellt ha bidragit till bok-
och bokhandelsverksamhetens utveckling. Däremot är det
uppenbart att den höga bokmomsen - den högsta i världen! -
har en starkt negativ effekt på bokkonsumtionen och på
möjligheterna att bedriva en kvalitativ bokhandel. Det
förefaller väsentligare att regeringen ser över
skattebelastningen på kultursektorn än att man tillsätter
ytterligare en branschutredning. Det bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Teater
Teater är en konstart som omfattar allt ifrån underhållning
till problemgestaltning, från enmansteater till ensemblespel,
från ett direkt samtal med publiken till TV-teater.
Fasta regionala teatrar utgör en kärna för teaterverksamheten inom
respektive region. Detta har stor betydelse inte bara för det området utan
även för teaterlivet i dess helhet i vårt land. Det är också väsentligt att de
regionala teatrarna turnerar inom sina regioner.
Läroplanen för grundskolan förutsätter att varje elev får göra minst ett
skolteaterbesök om året. Så sker emellertid inte överallt. Institutionsteatrarna
bör satsa mer på teater för barn och ungdomar. Vanan fostrar en framtida
publik.
Riksteatern
Riksteatern producerar själv uppsättningar som man sedan
turnerar med. Som påpekas i budgetpropositionen har sedan
Riksteatern tillkom en omfattande regional teaterverksamhet
utvecklats.  Det är angeläget att teater sprids över hela landet.
Riksteatern bör satsa än mer på att förnya sig i
publikkontakten. Samtidigt finns det ett behov av att såväl de
uppsättningar som görs  på institutionsteatrarna som inom
regionteatrarna erbjuds för uppförande i andra delar av
landet. Riksteatern kan i samarbetsprojekt medverka till
detta.
Turnéverksamhet ställer andra krav än lokala uppsättningar.
Dekor, spelsätt m m måste anpassas till skilda lokala
förhållanden. Det är skälet till att åtskilliga föreställningar är
svåra att producera för andra scener än där de från början
satts upp.
Enligt vår mening bör en av Riksteaterns främsta uppgifter vara att söka
utveckla utökat samarbete med Sveriges Television och Sveriges Radio
liksom med andra teatrar. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Nationalscenerna
De stora institutionerna - t ex, Dramaten, Operan,
stadsteatrarna och Sveriges Radios symfoniorkester - är en
förutsättning för ett kulturliv som också ger plats åt det nya. I
de stora institutionerna finns traditionen och en trygghet för
stora konstnärer. Här finns också förutsättningen att
tillfredsställa en stor, kulturintresserad publik.
Nationalscenerna är också på många sätt basen för den kultur
som inte behöver offentligt stöd.
Mot den bakgrunden är det oroande att Operan och Dramaten nu tvingas
till uppsägningar av personal samt till stora neddragningar i verksamheten på
grund av regeringens budgetförslag.
Regeringen har i olika sammanhang kritiserat främst Dramaten för dess
förvaltning av tilldelade resurser.  Kritiken har avvisats av Dramatens
styrelse och ledning. Uppenbart är att de kungliga teatrarna har levt i och
befinner sig i betydande osäkerhet om sin framtida finansiering.
Till detta kommer uttalanden från regeringen under beredningen av
budgeten om att institutionsteatrarna i Malmö, Göteborg och Stockholm
kommer att få sänkt bidrag. Eftersom denna bidragsgivning nu skall övertas
av Statens kulturråd går det inte för riksdagen att ta ställning till
situationen
för stadsteatrarna i Malmö, Göteborg och Stockholm.  Att Kulturrådet
övertar bidragsgivningen medför också att teatrarna inte kommer att få
besked om 1997 års bidrag förrän strax innan budgetåret börjar.
Teaterverksamhet är långsiktig. Att sätta upp en opera eller en större pjäs
fordrar ofta flera år av förberedelser. En konstnärlig linje måste kunna
fullföljas under åtskilliga år för att ge full utdelning. Det är därför
nödvändigt att principerna för institutionsteatrarnas långsiktiga finansiering
fastslås. För att kunna komma bort från osäkerheten om de ekonomiska
villkoren och samtidigt komma fram till ett tillfredsställande system för den
långsiktiga finansieringen anser Folkpartiet att frågan bör granskas närmare i
en statlig utredning.
Också den utredning som redovisades av ESO 1994 visar att teatrarnas
kostnadsutveckling varit snabbare än andra kulturformers.  Orsakerna till
detta är inte helt klarlagda.
I väntan på förslag om en mer långsiktig finansiering för teatrarna bör
Dramaten och Operan tillföras 28 miljoner kronor utöver regeringens förslag
för att undvika avskedanden. Operan bör tilldelas 15 miljoner kronor och
Dramaten 13 miljoner kronor. För region- och stadsteatrarnas del bör det nya
stödsystemet inte få fullt utslag omedelbart utan anslagsnivån tills vidare
vara oförändrad. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Drottningholmsteatern, Ulriksdals
slottsteater, Vadstena-Akademien och
Marionetteatern
Regeringen föreslår ett samlat belopp för fördelning av
Kulturrådet till Drottningholmsteatern, Ulriksdals
slottsteater, Vadstena-Akademien och Marionetteatern. Det
är givetvis omöjligt att bedöma hur Kulturrådet kommer att
göra den fördelningen. Vi föreslår att stödet till de nämnda
institutionerna skall öka med sammanlagt 4 miljoner kronor
utöver regeringens förslag och att 2 miljoner kronor av dessa
tillförs Drottningholmsteatern/Ulriksdals slottsteater, en
miljon kronor tillförs Vadstena-Akademien och en miljon
kronor tillförs Marionetteatern.
Nationella uppdrag
Regeringen föreslår tidsbegränsade nationella uppdrag till
Backa teater i Göteborg, Kulturskolan Rosteriet i Luleå,
Stiftelsen Falun Folkmusik Festival, Film i Väst i Alingsås,
Malmö Konsthall och Stiftelsen Arbetets museum i
Norrköping. Det är bra förslag. Det är dock tveksamt om en
miljon kronor kan ge institutionerna möjlighet att leva upp
till de förväntningar som ställs på dem i och med uppdraget.
Vi ställer oss också tveksamma till tidsperioden tre år. Att
bygga upp en kunskap och dessutom hinna sprida den till
andra institutioner tar lång tid. Det finns en risk att de
nationella uppdragen inte kan ge fullt så mycket som de
skulle kunna ge, för att tidsperioden är alltför kort.
Vi föreslår också att de tidsbegränsade nationella uppdragen utökas och att
ett uppdrag att utveckla svensk blåsmusiktradition gives till Göteborgs-
Musiken. GöteborgsMusiken är nu Sveriges enda civila blåsorkester med
professionella musiker. Orkestern har haft stor musikalisk framgång och den
är en etablerad och respekterad musikinstitution. Under rubriken Musik
nedan lämnar vi också förslag om statligt stöd till GöteborgsMusiken.
Vi föreslår att tidsperioden för de nationella uppdragen blir fem år och att
anslaget fördubblas. Med hänsyn till vårt förslag om att även ge
tidsbegränsat uppdrag till GöteborgsMusiken innebär det att åtta miljoner
kronor per år utöver regeringens förslag anslås för de nationella uppdragen.
Musik
Musiklivet i Sverige präglas av en stor bredd och intensitet.
Det finns både ett mycket mångfacetterat, professionellt
musikliv och en bred amatörverksamhet. En av våra största
exportkällor är för närvarande musik.
Här har enligt många den kommunala musikskolan spelat en mycket stor
roll i att väcka musikintresset. Det borde vara varje barns rättighet att få
möjlighet att lära sig spela ett instrument. Intresset för musik och
förutsättningarna för att lära sig spela är ofta stora redan före skolstarten.
En
bred satsning borde därför göras på musik för barn i förskoleåldern genom
förskola, föreningar och bildningsförbund.
För vuxna spelar amatörmusicerandet och körsången en stor roll för ett
levande musikliv. Sverige är ett av världens mest körtäta  länder. Det är
viktigt att vi slår vakt om denna fina tradition av amatörmusicerande även i
framtiden. De olika kyrkorna utgör också en betydelsefull bas för ett vitalt
musikliv.
Jazzen har under 100 år blivit alltmer etablerad som seriös konstform och
är nu en viktig del av vårt kulturarv. Dess utövare och arrangörer är sällan
offentligt anställda i dessa roller eller i dem knutna till etablerade
institutioner. Stödet till jazzen bör anpassas till att antalet jazzklubbar har
fördubblats under de senaste 10 åren. Vi föreslår därför att stödet till jazzen
ökas genom att anslaget till fria grupper och arrangerande föreningar -
anslaget B 3 inom utgiftsområde 17 - ökas med 3 miljoner kronor mer än
regeringens förslag och att det beloppet anslås till föreningar inom Svenska
Jazzriksförbundet.
GöteborgsMusiken är nu Sveriges enda civila blåsorkester med
professionella musiker. Vi anser, att staten bör medverka till att
GöteborgsMusikens fortsatta existens garanteras. Därför föreslår vi att ett
statligt bidrag om sju miljoner kronor gives till GöteborgsMusiken. Vi har
också ovan föreslagit, att ett tidsbegränsat nationellt uppdrag att utveckla
svensk blåsmusiktradition gives åt GöteborgsMusiken.
Det statliga stödet till direkt framförd musik runt om i landet kanaliseras
idag via de statliga anslagen till länsmusiken. Därigenom möjliggörs ett
utbud av direkt framförd musik över hela landet. Länsmusiken bör i
samarbete med det lokala musiklivet ha huvudansvaret för stöd och
utformning av det regionala musiklivet. Likaså delar vi uppfattningen att inte
större andel av stödet till länsmusiken bör bindas upp till fasta institutioner.
Stödet till det lokala arrangörsledet är väsentligt, varför vi stöder förslaget
om ökade insatser till arrangerande musikföreningar.
Vid överläggningarna med Landstingsförbundet om ett förändrat
bidragssystem bör utgångspunkten vara att inte större andel av det statliga
stödet till länsmusiken binds till fasta institutioner. Det bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Film
Sverige har en stark tradition som filmland och vi har många
kvalificerade filmare. Det är dyrt att göra film.
Finansieringsmöjligheten påverkas också av att vi är ett
relativt litet språkområde. Utan statligt stöd skulle den
svenska filmproduktionen näst intill upphöra. Det är därför
en viktig uppgift för svensk filmpolitik att medverka till att
filmarna får förutsättningar att förverkliga sina konstnärliga
ambitioner.
I en särskild motion föreslår vi att vuxencensuren för biograffilm avskaffas
och att en ny åldersgräns på 18 år införs för biograffilm och uthyrning av
video.
Konsthantverk och
formgivning
Konsthantverket och formgivningen har betytt mycket för
svensk smak och svenskt stilideal. Unikt svenskt
konsthantverk på nästan alla materialområden som keramik,
glas metall, trä och textil har tillsammans med
konstindustrins produkter alltid haft ett högt internationellt
anseende. För några tiotals år sedan ansågs Sverige av många
som världsledande inom formgivning. Ökad uppmärksamhet
på formgivning och konsthantverk - liksom på utbildning
om dessa områden - kan åter stärka Sveriges position på
detta område.
Folkpartiet ställer sig positivt till satsningen på Röhsska museet i Göteborg
och den uppgift som nätverksansvarigt för konsthantverk och formgivning
som föreslås i propositionen.
Arkitektur
Arkitektur är kanske den konstform som påverkar vår miljö
mest. Ändå har den hittills spelat en undanskymd roll i
svensk kulturpolitik. Alltför ofta har arkitekturen blivit en
angelägenhet enbart för stadsplanerare, byggföretag och
ingenjörer. På det sättet sker ofta stora ingrepp och
förändringar i vår miljö utan konstnärlig påverkan eller
allmän debatt. För en liberal kulturpolitik står det klart att vi
måste lyfta fram arkitekturen som en självständig konstform
och ställa den under debatt och påverkan utifrån.
Efterkrigstidens kulturella förfall vad gäller arkitektur och stadsbyggnad är
inte bara en arkitektonisk fråga. Det har skadat hela den svenska
samhällsutvecklingen. Miljonprogrammets miljöer och de nya stadskärnorna
har bidragit till att de civila nätverken brutits ner och att avstånden mellan
människor blivit större. Också den sociala segregeringen har ökat.
Socialdemokraterna har det dominerande ansvaret för misslyckandena på
stadsbyggnadsområdet. Därför är det glädjande att regeringen nu visar ansvar
för att ett nationellt program för arkitektur och formgivning utformas.
Museer
Museernas inre arbete med vård, forskning och
utvecklingsinsatser är en förutsättning för att de skall kunna
klara sina utåtriktade uppgifter med utställningar och
pedagogisk verksamhet. Vård och konservering ställer krav
på utbildning som måste ges hög prioritet.
Kulturutredningen föreslog etablerandet av en central myndighet för
bidragsfördelning inom museiområdet. Även museiutredningen (SOU
1994:51) behandlade museernas mål- och organisationsstruktur. Kulturrådet
handlägger nu ärenden av detta slag. Regeringen skriver i propositionen, att
den överväger Kulturrådets roll. Något förslag i ärendet presenteras dock inte
trots omfattande utredande. Vi anser, att det redan nu finns tillräckligt
underlag för ett snabbt beslut om ledningsstrukturen på museiområdet. Det
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Marinmuseum
Folkpartiet välkomnar sammanslagningen av Marinmuseum
i Karlskrona och Statens sjöhistoriska museer. Regeringen
avser att komma tillbaka till riksdagen med förslag om
lokalisering. Vi väntar att yttra oss i den delen av ärendet tills
regeringen presenterat sitt förslag.
Etnografiska museet
Regeringen föreslår dels statligt huvudmannaskap för
Etnografiska museet i Göteborg, dels att samtliga
etnografiska och ostasiatiska samlingar sammanförs i
Göteborg och att därför Folkens museum, Medelhavsmuseet
och Östasiatiska museet flyttas från Stockholm till Göteborg.
Vi har i princip inget att erinra mot att staten övertar huvudmannaskapet
för Etnografiska museet i Göteborg och att museet blir ett ansvarsmuseum.
Samlingarna i Göteborg är mycket omfattande och den kompetens som finns
där är omvittnad.
Detta leder inte nödvändigtvis till att tre fungerande museer i Stockholm
ska läggas ner och att samlingarna - med stora kostnader och betydande
risker - ska flyttas till Göteborg.
Regeringen verkar vara beredd att satsa betydande medel på förändringen.
För att maximera utdelningen av resurserna borde de dock användas mer
effektivt på redan fungerande verksamhet istället för att bygga upp helt ny.
Dessutom kan värdet av en centralisering av fungerande verksamheter till en
enda plats ifrågasättas.
Folkens museum i Stockholm har ett betydande nätverk och spelar en roll
också för att åskådliggöra svenskt bistånd. För museet är det viktigt att finnas
nära SIDA och också nära de utländska ambassaderna.
Stora delar av de aktuella samlingarna är donationer. Det är inte självklart
att en donation till ett museum i Stockholm överförs till samlingar i
Göteborg. Åsidosättande av donatorers vilja kan resultera i svårigheter vid
framtida utvidgning av samlingarna.
Regeringen bör låta utreda hur Etnografiska museets i Göteborg
övertagande av huvudmannaskapet skall genomföras och hur samarbetet
mellan museerna skall kunna utvecklas utan att några museer läggs ner. Det
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Kulturarvet
Kulturpolitik måste bedrivas med långsiktighet. Ingenstans är
det mer uppenbart än när det gäller vården av vårt kulturarv.
Museerna, arkiven och vårt byggnadsarv är samhällets
minnen. Dessa skall vårdas, bevaras, kompletteras och
förnyas men också levandegöras. Dokumentationen från vår
egen tid måste också förbättras och ansvaret vidgas till att
gälla också industrialismens och naturvetenskapernas
områden. Härigenom möjliggörs en dialog mellan vår samtid
och det förflutna som är en förutsättning för ett levande
kulturliv.
En viktig del av kulturpolitiken är att skapa förståelse för och vårda vårt
gemensamma kulturarv. Det är särskilt viktigt när vi nu deltar i den
europeiska integrationen liksom vid andra former av internationellt
samarbete. Kanske är bristen på säker kunskap om "det svenska" en av
förklaringarna till den främlingsrädsla som finns.  Satsningen på det s.k.
historieprojektet i våra museer möttes med ett stort intresse - inte minst från
unga besökare. Det visar att det lönar sig att lyfta fram vårt eget kulturarv.
Intresse för det svenska kulturarvet är inte exempel på inskränkt
nationalism. Vårt kulturarv har formats både genom internationella och
inhemska impulser. I denna smältdegel har det som vi idag kallar svensk
kultur bildats. Genom kunskap och förståelse för den historiska utvecklingen
skapar vi också förutsättningar för oss själva att förstå att vår kultur hela
tiden förändras.
Att vårda det svenska kulturarvet innebär inte bara att vårda bokliga
kunskaper om vår kulturella utveckling. Det är minst lika viktigt att slå vakt
om och vårda vår kulturmiljö. Under kulturminister Birgit Friggebos tid
gjordes mycket stora insatser för att bevara kulturmiljöer som höll på att gå
förlorade.
Folkpartiet stöder den av regeringen föreslagna inriktningen på framtida
insatser för kulturarvet.
Kulturutredningen föreslog att den arkeologiska uppdragsverksamheten
skall separeras från Riksantikvarieämbetet. Regeringen har i den här aktuella
propositionen ej följt detta förslag. Vi anser, att den av kulturutredningen
föreslagna separeringen bör genomföras omgående. Dessutom bör
Riksantikvarieämbetets reella monopol på arkeologiska utgrävningar brytas
och konkurrens från andra aktörer möjliggöras. Det bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Massmedia
Den fria pressen utgör en grund i ett demokratiskt samhälle.
Dagstidningarna fungerar inte enbart som förmedlare av
information utan också som granskare och debattforum. För
ett vitalt samhälle är dagstidningar oumbärliga.
Presstödet
Det svenska medielandskapet har drastiskt förändrats sedan
presstödet infördes. Idag har visserligen få orter två
konkurrerande morgontidningar, men när- och lokalradions
utbredning, den förbättrade distributionen av dagstidningar
och tidskrifter, kabel- och satellit-TV har gjort att den
enskilde medborgaren har ett större utbud och fler alternativ
än förut. Dessutom har pressen blivit mer öppen och mindre
partibunden.
De tryckta medierna är pressade - av TV:s expansion och av höjda priser
och skatter. Enskilda tidningar kan överleva tack vare presstödet. Andra
tidningars kvalitet och överlevnad hotas av presstödet. Exempel finns på hur
tidningar som tar emot presstöd har ett högre kostnadsläge än konkurrenter
som inte gör det. Därmed försvagas den tidning som inte har presstöd. Det
finns andra exempel på tidningar som medvetet hållit nere sin upplaga för att
få presstöd. Enligt vår mening bör driftstödet till dagspressen successivt
avvecklas. Vi föreslår att driftstödet minskas med 300 miljoner kronor.
Distributionsstödet, som i praktiken är ett stöd till läsarna, bör dock
bibehållas. Dock avvisar vi de inskränkningar i stödet som regeringen
föreslår genom en ny dagstidningsdefinition. Denna nya definition faller väl
in i presstödets historia där nya paragrafer gång på gång formulerats för att
lösa konkreta situationer på olika orter. Den här gången vill regeringen
stoppa tidningen Metro Weekends möjligheter att få del av distributions-
stödet via samdistributionen med övriga morgontidningar. Den nya
definitionen träffar också tidningarna  Finnveden Onsdag och Finnveden
Fredag, vilket troligen inte varit regeringens avsikt.
Att ett landstingskommunalt bolag - SL - mot tidningen Metros vilja
inrättat ett monopol för distribution i Stockholms tunnelbane- och
pendeltågsnät är märkligt och stötande. Det kan dock inte vara statens
uppgift att genom ändringar i presstödsförordningen kompensera detta
genom att försvåra för Metro på andra områden.
Också omdefinieringen av dagstidningsbegreppet - som innebär att
lågfrekventa tidningar som har sin utgångspunkt i kyrkoliv, religion och
miljöfrågor inte skall betraktas som dagstidningar, medan de som behandlar
allmänna samhällsfrågor och politik ska räknas som dagstidningar -
förefaller godtycklig och svårmotiverad. Vi yrkar avslag på dessa förslag till
förändringar i presstödet.
Den vilja att slå vakt om de traditionella morgontidningarna som
regeringen nu visar genom att stoppa en "uppstickare" som Metro Weekend
står knappast i relation till det mycket negativa beslutet om tidningsmoms.
Tidningsmomsen har visat sig få en negativ effekt på morgontidningarnas
upplaga och på ungdomars tidningsläsning. En av de viktigaste förutsätt-
ningarna för att skapa ett gynnsamt klimat för dagspressen är den generella
momsbefrielsen. Folkpartiet motsatte sig införandet av tidningsmomsen.
Privat lokalradio
Socialdemokraterna har infört en lag som förbjuder
ytterligare försäljning av radiofrekvenser. Därmed har
riksdagen frivilligt avstått från årliga inkomster på cirka 20
miljoner kronor som kan komma kulturlivet till godo.
Folkpartiet motsatte sig beslutet om förbud mot försäljning
av radiofrekvenser. Vi föreslår nu att det rivs upp. Därmed
kan kulturlivet årligen tillföras ytterligare 20 miljoner
kronor.
Folkbildning
Regeringen föreslår ett extra bidrag till stöd för uppsökande
verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. Bidraget skall
uppgå till 40 miljoner kronor och fördelas mellan de fackliga
organisationerna LO, TCO och SACO samt LRF, Sveriges
fiskares riksförbund och Företagarnas riksorganisation.
Medlen skall fördelas efter antalet medlemmar och deras
bildningsnivå.
Regeringsförslaget innebär bland annat att LO av statliga medel får ett
stöd, som överstiger det bidrag LO ger till det socialdemokratiska partiet. Vi
ställer oss mycket tveksamma till ett sådant förfarande och avvisar
förslaget.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den tredje punkten i formuleringen om kulturpolitikens mål
skall ha följande lydelse: - främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse
och kvalitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Stiftelsen Framtidens kultur skall ha frihet att fördela sina
medel utan anvisning från annat håll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att institutionerna inom ramen för det nya stödsystemet stimuleras
att fritt söka riktade bidrag för projekt innebärande kulturell förnyelse i
stället för att regeringen anger begränsande och styrande kriterier för sådana
bidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Konstnärsnämndens styrelse och Bildkonstnärsfondens
styrelse skall tillsättas av regeringen utan att några styrelseplatser är
reserverade för nominering från annat håll,
5. att riksdagen till anslaget D 5 för budgetåret 1997 för
utställningsersättning till konstnärer i enlighet med som anförts i motionen
anvisar 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 24
741 000 kr,
6. att riksdagen avslår förslaget om en bibliotekslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör tillsätta en utredning om skattebelastningen på
kultursektorn i stället för den föreslagna statliga bokutredningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en av Riksteaterns främsta uppgifter bör vara att utöka
samarbetet med Sveriges Television och Sveriges Radio liksom med andra
teatrar,
9. att riksdagen till anslaget B 1 Dramaten och Operan för budgetåret 1997
anvisar 28 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 740
254 000 kr,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utredning tillsätts med uppdrag att utreda
institutionsteatrarnas finansiering,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslagsnivån tills vidare bör vara oförändrad för region- och
stadsteatrarna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utöka de i kulturpropositionen föreslagna nationella
uppdragen till att omfatta fem år,
13.  att  riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även ge nationellt uppdrag till GöteborgsMusiken för att
utveckla blåsmusiken,
14. att riksdagen till anslaget A 4 Nationella uppdrag för budgetåret 1997
anvisar 8 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 14
miljoner kronor,
15. att riksdagen till anslaget B 2 för budgetåret 1997 anvisar 7 miljoner
kronor till GöteborgsMusiken - Sveriges enda civila blåsorkester med
professionella musiker,
16. att riksdagen till anslaget B 3 för budgetåret 1997 anvisar 3 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit till fria grupper och arrangerande
musikföreningar och att den ökningen anslås till föreningar inom Svenska
Jazzriksförbundet,
17. att riksdagen till Drottningholmsteatern, Ulriksdals slottsteater,
Vadstena-Akademien och Marionetteatern anslag B 3 för budgetåret 1997
anvisar 4 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit och att 2 miljoner
kronor av dessa tillförs Drottningholmsteatern/Ulriksdals slottsteater, 1
miljon kronor tillförs Vadstena-Akademien och 1 miljon kronor
Marionetteatern,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen vid överläggningar med Landstingsförbundet om
det statliga bidraget till länsmusiken har till utgångspunkt att inte större
andel
därav binds till fasta institutioner,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ej flytta Folkens museum, Medelhavsmuseet och Östasiatiska
museet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett snabbt förslag om ledningsstrukturen på museiområdet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den arkeologiska uppdragsverksamheten separeras från
Riksantikvarieämbetet samt att ämbetets reella monopol på arkeologiska
utgrävningar bryts och konkurrens från andra aktörer möjliggörs,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvisa regeringens förslag om förändringar av
dagstidningsbegreppet samt för hur stödberättigade dagstidningar skall
särskiljas,
23. att riksdagen beslutar om att upphäva lagen om förbud mot försäljning
av privata lokalradiofrekvenser,1
24. att riksdagen avslår regeringens förslag (anslag L 1, utgiftsområde 17)
om extra bidrag om 40 miljoner kronor till LO, TCO och SACO samt LRF,
Sveriges fiskares riksförbund och Företagarnas riksorganisation som stöd för
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,

Stockholm den 4 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lennart Rohdin (fp)

Anne Wibble (fp)

Carl-Johan Wilson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Christer Eirefelt (fp)