Det är glädjande att regeringen i kulturpropositionen
markerar ett förändrat kulturpolitiskt synsätt på lokala och
regionala kulturinstitutioner genom att utdela treåriga
nationella uppdrag. Men markeringen uttryckt i pengar
liksom det ringa antalet uppdrag visar att detta nya
kulturpolitiska instrument måste ges väsentligt större kraft
och omfång om det ska få reell betydelse.
Det nya stödet till lokala och regionala institutioner inom teater-, musik-
och dansområdet har inte kunnat ges en generell höjning. Inte minst de stora
orkester-, teater- och musikteaterinstitutionerna i Göteborg och Malmö lever
med ytterst knappa marginaler. Trots detta kan man konstatera att just dessa
institutioner svarar för mycket av det mest spännande inom området -
nyskrivna verk, satsning på unga regissörer och dirigenter, förnyelse av
publikarbetet. Kort sagt tar Malmös och Göteborgs kulturinstitutioner i dag
stort ansvar för spjutspetsverksamheten, prövandet av de konstnärliga
gränserna, det nationella utvecklingsarbetet.
Propositionens förslag om s.k. riktade bidrag på basis av 2 resp. 4 och 6
procents avdrag åren 1997 resp. 1998 och 1999 kan bidra till en förbättring av
våra kulturinstitutioners svåra situation. De kännetecknande kvalitéerna i
institutionernas verksamhet svarar rimligen helt mot kriterierna för riktade
bidrag.
Riksdagen bör uttala sitt stöd för att Göteborgs och Malmös orkester-,
teater- och musikteaterinstitutioner ges ett erkännande som nationellt mycket
framstående kulturinstitutioner och därför tilldelas väsentliga delar av de s.k.
riktade bidragen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att väsentliga delar av de s.k. riktade bidragen lämnas till
Göteborgs och Malmös orkester-, teater- och musikteaterinstitutioner.