Motion till riksdagen
1996/97:K918
av Ulf Björklund (kd)

Samerna


Det samiska folket har en egen historia, egna näringar och ett
eget språk som sammanhållande kulturelement. Samerna har
i alla tider levt på en kombination av olika näringar.
Renskötsel tillsammans med jakt, fiske  och slöjd är de
viktigaste näringarna. Dessa näringar är sammantagna
grunden för en levande samisk kultur, även om många samer
idag också är verksamma i andra näringar och i den
offentliga sektorn med samhällsservice.
Eftersom renskötseln är produktionsstyrd av tillgänglig betesmark och
övriga näringar är relativt svagt utvecklade begränsas förutsättningarna att
kunna åstadkomma  ett livskraftigt sameland, "Sápmi". Det är bara där samer
bor och verkar som ett samiskt samhälle, kultur och språk kan utvecklas och
kraftfulla åtgärder är därför nödvändiga för att bryta ett negativt mönster.
År 1993 startade Sametinget sin verksamhet. Syftet med Sametinget är just
att förbättra samernas möjligheter som minoritet och ursprungsbefolkning, att
vidareutveckla och hålla sin kultur levande, ta initiativ till verksamheter och
åtgärder som främjar en levande samisk kultur i vid bemärkelse. Det är
viktigt att Sametingets status successivt stärks genom att kompetens och
befogenheter gradvis utökas.
Samernas ställning idag
Inrättandet av Sametinget var ett steg i rätt riktning.
Kristdemokraterna anser det också angeläget att stärka de
samiska språken och ge samiskan officiell status genom en
särskild samisk språklag i likhet med våra grannländer Norge
och Finland. Det är också viktigt att vi snarast ratificerar
ILO-konvention 169, om ursprungsbefolkningar. I dag borde
de hinder som tidigare funnits kring artikel 14 när det gäller
rätten till mark och tolkningen av äganderätt  och
besittningsrätt i förhållande till begreppet bruksrätt vara
undanröjda.  Som konstitutionsutskottet i sitt betänkande
1994/95:KU37 redan påpekat tar vi det för givet att
regeringen nu återkommer till riksdagen så snart som möjligt
i detta ärende.
När det gäller samernas ställning i Nordiska rådet anser vi att det är dags
att ta steget fullt ut från observatörsrätt, sedan 1994, till fullvärdig medlem.
Sverige intar en för försiktig hållning i de samiska frågorna. Vi borde vara
initiativtagare och gå i täten för människovärdet. Vi måste visa på hemma-
plan, i Norden och i EU-sammanhang att vi aktivt jobbar för att undanröja
olika typer av demokratiskt underskott,  som i det här fallet när det gäller
samerna och Nordiska rådet.
Renbeteskonventionen
Förhandlingar kommer snart att upptas mellan den svenska
och norska staten om renbeteskonventionen som löper ut år
2002. Utgångsläget för förhandlingarna måste vila på
betesekologiska utgångspunkter med beaktande av tillgång
till olika säsongsbeten. För renskötseln på svensk sida
innebär detta att tillgång till sommarbetesområden på norsk
sida måste säkerställas och samtidigt att hitta former för att
tillgodose tillgång av vinterbetesmarker för norsk renskötsel.
Vidare är det naturligtvis viktigt med en bred samisk representation i den
kommission som skall tillsättas för ändamålet. Det innebär att utöver
Sametinget bör kommissionen även företrädas av representanter för näringen
som Svenska samers riksförbund, SSR.
Prisstödet till rennäringen
Regeringen föreslår i budgetproposition 1996/97:1 att
prisstödet till rennäringen skall sänkas radikalt.
Avräkningspriserna på renkött har nu hämtat sig sedan
kraschen i samband med Tjernobylolyckan 1986.
Rennäringen har gjort stora ansträngningar för att få upp
priset på renkött för att öka lönsamheten i rennäringen och
som tack för detta sänker regeringen prisstödet.
I riksdagsrevisorernas rapport våren 1996 påvisades att rennäringen kämpar
med ett stort strukturproblem, som i sin tur skapar stora lönsamhetproblem. I
rapporten framhålls att Tjernobylolyckan förorsakat stora problem för
rennäringen, bl a vad gäller avräkningspriserna.
Sänkningen drabbar extra hårt de små renägarna i en näring i den yttersta
glesbygden.
Vi föreslår att pristillägget på renkött får ligga kvar på 11 kronor per kilo
för vuxen ren och 17 kronor för renkalv och att således ytterligare 5 miljoner
kronor anslås för ändamålet.
Rovdjursskadade renar
Sedan den 1 januari 1996 har vi ett nytt system i landet för
ersättning för rovdjursdödade renar. Det gamla systemet
byggde på att de dödade renarna skulle återfinnas för att
ersättning skulle erhållas. Det nya systemet bygger på
rovdjursförekomst.  Rennäringen får årligen disponera ett
belopp motsvarande det skäliga värdet av de renar som rivits
varefter Sametinget skall fördela pengarna på samebyarna
med hänsyn till rovdjurens förekomst.
Det anvisade beloppet i prop 1994/95:100 om 14 miljoner kronor var 9
miljoner lägre än medelvärdet för den utbetalda ersättningen för inträffade
rovdjursskador på ren under de fem föregående budgetåren. Det var alltså
oacceptabelt lågt och orsakade kraftiga protester. Bl a framförde
Naturvårdsverket och Sametinget gemensamt att det nya systemet inte skulle
kunna genomföras om inte beloppet höjdes.
I februari 1996 gav riksdagen regeringen till känna att den under våren
borde återkomma till riksdagen med ett förslag om ytterligare medel för att
det nya ersättningssystemet skulle kunna genomföras. Det resulterade i att
regeringen i proposition 1995/96:150 föreslog att ytterligare 10 miljoner
skulle anvisas för ändamålet.
Det nya systemet bygger på att rovdjuren skall inventeras, inte så att
individerna ska räknas men så att det för varje sameby fastställs om de olika
arterna fortplantar sig eller inte. För denna inventering fanns inga pengar
upptagna i budgeten. För att lösa närmast en krissituation och för att det nya
systemet över huvud taget skulle kunna komma igång, lyckades Sametinget
och Naturvårdsverket få fram vardera omkring 2 miljoner kronor. Därmed har
det nya systemet kunnat fungera i huvudsak som planerat.
I årets budgetproposition 1996/97:1 finns fortfarande inga pengar för den
inventering som behöver göras i vinter. Vi föreslår således att 4 miljoner
kronor avsätts till rovdjursinventeringen.
 När det gäller ersättningen för rovdjursförekomsten är den tänkt att täckas
genom ett delprogram inom ramen för jordbrukets miljöprogram. Det
uppskattas omfatta 30 miljoner kronor, varav hälften medfinansieras av EU.
De krav som därmed kommer att ställas innebär att den överenskommelse
som Sametinget och Naturvårdsverket träffade inom ramen för sitt
gemensamma uppdrag överges och om programmet inte blir godkänt av
kommissionen,  finns det inga möjligheter att det nya systemet kan fortsätta
över 1997. Det är således viktigt att riksdag och regering kan garantera det
nya systemets fortsättning, oavsett EU:s inblandning i ärendet. Det finns skäl
till att jordbruksutskottet kallar till sig representanter för Sametinget och
Naturvårdsverket till samtal för att undanröja ytterligare överraskningar i
denna fråga.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sametingets status bör stärkas genom att kompetensområden
och befogenheter successivt utökas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka de samiska språken genom tillkomsten av en samisk
språklag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast underteckna  ILO-konventionen om
ursprungsbefolkningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i Nordiska rådet verkar för att samerna i de nordiska
länderna erkänns som ursprungsbefolkning och ges fullt medlemskap i rådet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommande omförhandling av den nuvarande
renbeteskonventionen som utlöper år 2002 och representationen i den
kommission som skall leda förhandlingarna,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om  en garanti för att det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna
renar kan leva vidare,1
7. att riksdagen beslutar om oförändrat prisstöd till renkött och således
behåller nivån 11 kr per kilo för vuxen ren och 17 kr per kilo för renkalv och i
budgeten för detta ändamål avsätter 5 miljoner kronor,1
8. att riksdagen beslutar att för rovdjursinventeringen kommande vinter
avsätta 4 miljoner kronor i budgeten.1

Stockholm den 7 oktober 1996
Ulf Björklund (kd)


























1 Yrkandena 5-8 hänvisade till JoU.


Gotab, Stockholm 1996