Motion till riksdagen
1996/97:K909
av Ronny Olander (s)

Informationskampanj om EU/EMU


Socialdemokratin har tillsammans med bl.a Centern
genomfört ett mycket omfattande saneringsprogram för att få
ordning på landets ekonomi. Det saneringsprogrammet har
varit framgångsrikt. Inriktningen har också varit att kunna
uppfylla kriterierna för inträde i EMU.
Tanken på en ekonomisk och monetär union fanns redan i Romfördraget
från 1957, där det bland annat slås fast att medlemsländerna ska samordna sin
ekonomiska politik och att konjunktur- och växelkurspolitiken ska betraktas
som frågor av gemensamt intresse.
En av fördelarna med EMU är att vi slipper oron på valutamarknaden och
de stora problem det för med sig. Men uppväger den fördelen den minskade
självständighet som ett medlemskap utan tvivel innebär? Ökar centralise-
ringen? Kommer människor att känna ökad misstro? Redan idag är detta ett
växande demokratiskt problem i de enskilda medlemsstaterna. Ska vi med
öppna ögon gå in i något som riskerar att ytterligare öka denna misstro?
Vad kommer denna samordning att betyda för tillväxten, utvecklingen av
Sverige framöver, sysselsättningen, självständigheten i finans- och den
ekonomiska politiken, Sveriges riksdags ställning, vilka konsekvenser
kommer ett inrättande av en gemensam europeisk centralbank i exempelvis
Frankfurt att få? Kommer vi att styras utav starka tjänstemän som det är svårt
att påverka?
Eller är Sverige redan så pass integrerat i  den internationella värld vi lever
i, så att vi inte kan stå utanför?
Den 1 januari 1999 blir startdatum för den tredje och slutliga etappen av
den ekonomiska och monetära unionen. Då införs den gemensamma valutan
euro och en gemensam europeisk centralbank får ansvaret för penning- och
valutapolitiken i EU. Så snart som möjligt under 1998 ska EU:s ministerråd
bekräfta vilka medlemsländer som uppfyller villkoren för att övergå till den
gemensamma valutan.
Nu kan man säga att vi under alla förhållanden måste få ordning på vår
ekonomi. Det är förvisso sant. Men nedskärningarna som vi har tvingats göra
har självklart påverkat människors ekonomi. Om de då sätts i samband med
EMU ökar naturligtvis inte förståelsen för ett svenskt deltagande.
Frågan om Sverige ska gå med i den gemensamma valutaunionen är en av
de största vi har haft att ta ställning till i modern tid. Därför  behövs det en
bred och saklig debatt.
Det får inte bli så att vi skall diskutera färgen på sedlarna, namnet på valu-
tan eller att vi slipper växlingsavgiften. Det handlar om detta också, men det
är en stor skam av de debattörer som väljer detta lågvatten i sakdiskussioner.
I valet till EU debatterades jordgubbarnas storlek och böjningsprocenten på
gurkorna i alltför stor utsträckning.
Medborgarna måste få tillgång till information som belyser alla aspekter.
När riksdagen tar ställning hösten 1997 ska vi göra det i förvissning om att
frågan har debatterats grundligt. Vi politiker avkrävs alltför ofta tvärsäkra
svar. Än så länge finns det ingen som helst anledning att vara tvärsäker vare
sig för eller emot EMU.
Det finns också stor anledning att från statsmakternas sida informera om
hur EU har utvecklats och vilka framgångar vi haft samt var det är viktigt att
Sverige intar en starkare hållning och utvecklar arbetet i vissa gemensamma
frågor och mellanstatligt samarbete i de tre olika pelarna.
Information om Schengensamarbetet och Europolsamarbetet är andra
viktiga samarbetsområden som behöver förstärkas och som det behöver
informeras om.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information om EU/EMU.

Stockholm den 2 oktober 1996
Ronny Olander (s)