Motion till riksdagen
1996/97:K906
av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m)

Nationaldagen


Sammanfattning
Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. För Sveriges
del har detta främst tydliggjorts genom medlemskapet i
Europeiska unionen. Internationaliseringen syftar till ökat
samarbete över nationsgränserna. För oss finns dock ingen
motsättning mellan att eftersträva samarbete och värna vår
nationella särställning.
Sverige är också ett land som tagit emot och som tar emot invandrare från
många olika kulturer. Liksom unga nationer behöver stärka sin nationalitets-
känsla har även vi anledning att fundera på hur vi kan stärka identiteten. Ett
sätt att uppnå detta är att göra nationaldagen till allmän helgdag.
Varför nationaldagen bör
bli helgdag
Stora förändringar och ökande
internationalisering
Firandet av Sveriges nationaldag har blivit allt viktigare för
oss. Inte minst har det blivit tydligt sedan svenska flaggans
dag började firas som nationaldag den 6 juni 1983. I dag firas
den svenska nationaldagen i större delen av vårt land, om än
inte i samma utsträckning som norrmännen firar den 17 maj
eller fransmännen firar den 14 juli.
I en tid av stora förändringar och med ökande internationalisering är det
enligt vår uppfattning angeläget att stärka den nationella identiteten. Den
svenska kulturen, språket och vår historia är de minsta gemensamma nämnar-
na för invandrare från många kulturer. Att kunna ta upp alla nya medborgare i
den svenska gemenskapen är således en mycket viktig uppgift för nationen.
En tydlig nationell identitet skulle underlätta denna process.
Ett sätt att motverka rasism och
främlingsfientlighet
I en tid då främlingsfientligheten och intoleransen ökar bland
vissa grupper i samhället är det viktigt att svenska folket
återtar sina symboler från de grupper som missbrukar dem.
Firandet av nationaldagen kan bli ett viktigt inslag i kampen
mot rasism och främlingsfientlighet. Nationaldagen skulle
kunna vara den dag då utländska medborgare erhöll sitt
svenska medborgarskap, eller den dag då beviset delades ut
till dem som under den senaste tolvmånadersperioden erhållit
svenskt medborgarskap. I dag sker detta på vissa håll i landet
men vi menar att det borde vara fallet överallt.
Sådana synliga manifestationer skulle kunna tjäna två syften: dels hälsa
nya medborgare välkomna till Sverige, dels bidra till en ökad förståelse för
flyktingar och andra som valt att skapa sin framtid i Sverige. Det finns därför
all anledning för oss att, som de flesta andra länder redan gjort, göra
nationaldagen till allmän helgdag.
Övrigt innehåll att fylla nationaldagen
med
Genom att fylla nationaldagen med innehåll som tydliggör
syftet med firandet skulle nationaldagen enligt vår mening
ges en ökad betydelse som symbol för alla som lever i
Sverige. Nationaldagsutredningen (SOU 1994:58) lämnade
förslag till hur firandet av nationaldagen skulle kunna fyllas
med innehåll. Bl.a. föreslogs att traditionerna från svenska
flaggans dag med överlämnande av flaggor och fanor till
olika organisationer och privatpersoner skulle bibehållas.
Om möjligt skulle skolavslutningen alltid ske den 6 juni. Det
skulle underlätta för anhöriga att delta. Förutom att
gemensamt firande av högtidsstunder bidrar till att stärka
banden mellan människor skulle de anhörigas medverkan vid
skolavslutningar också bli en viktig markering av tron på de
ungas framtid och betydelsen av kunskaper. Dessa förslag
skulle komplettera det nuvarande firandet och tydliggöra
syftet med firandet av nationaldagen.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan och med beaktande av de kosnads-
beräkningar m.m. som Nationaldagsutredningen gjorde, föreslår vi att den 6
juni blir allmän helgdag fr.o.m. den 6 juni 1997, samtidigt som annandag
pingst upphör att vara helgdag. Nationaldagsutredningens författningsförslag
kan ligga till grund för en sådan lagändring.
Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar ändra lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 1 oktober 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m)

Jerry Martinger (m)

Inger René (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Henrik S Järrel (m)

Ola Karlsson (m)