med anledning av prop. 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen
Regeringen föreslår att i de tre län som omfattas av
försökslagen överförs uppgiften att fördela statsbidrag för
regional kulturverksamhet från Statens kulturråd till de
regionala sjävstyrelseorganen från den 1 juli 1998. Jag yrkar
avslag på detta förslag.
I den proposition 1996/97:3 Kulturpolitik som riksdagen kommer att
behandla under hösten 1996 föreslår regeringen att ett nytt statligt bidrags-
system för regional kulturverksamhet införs fr.o.m. den 1 januari 1997.
Bidraget avses fördelas i lika stora enheter, benämnda stödenheter. En förut-
sättning för bidrag är att verksamheten även stöds av kommun eller landsting.
Mottagare av bidrag skall även uppfylla vissa fastställda mål för
verksamheten och redovisa resultatet av den. I prop. 1996/97:3 avvisar
regeringen förslaget om att bidragen till regionalt verkande kulturinstitutioner
förs upp under ett gemensamt anslag i statsbudgeten.
Skilda anslag för olika institutionskategorier bör tills vidare behållas. Liksom
hittills bör det ankomma på regeringen att fatta beslut om vilka institutioner
som skall vara stödberättigade. Antalet stödenheter per institution ... skall
fastställas av Statens kulturråd. Filminstitutet bör få motsvarande uppgift
beträffande regionala resurscentrum för film och video. ... Det statliga
bidraget måste vara förenat med villkor på ekonomisk motprestation från
huvudmännens sida.
En del av det statliga bidraget till de regionala museerna bör
avse kulturmiljöarbetet. Dessutom föreslår regeringen att ett
system med riktade bidrag skall införas och år 1999 omfatta
6 % av det totala anslaget. Medel för riktade insatser skall
kunna fördelas till verksamheter som berör fler än en
institution.
Från rent principiella utgångspunkter är den ordning som föreslås för
försökslänen felaktig. Statens stöd måste anses som en konkretisering av den
statliga kulturpolitiken och direkt eller indirekt innehålla ett avtal mellan
staten och de berörda institutionerna om deras roll som ansvariga för ett
definierat nationellt uppdrag. Ett regionalt självstyrelseorgan kan inte
företräda staten i ett sådant avtal. Naturligtvis kan andra statliga organ än
Statens kulturråd komma ifråga som fördelare av stödenheter. För
kulturmiljöarbetet är det möjligt att ge Riksantikvarieämbetet ansvar för
fördelningen. Inom museiområdet kan ett system med ansvarsmuseer för
olika områden också fungera som stödfördelare, sålunda kunde Skansen som
ansvarsmuseum för friluftsmuseerna kunna fördela stödbelopp till dessa
oberoende av huvudman. En regional fördelning av de riktade bidragen är om
möjligt ännu olämpligare, särskilt som dessa ju skall kunna tilldelas
verksamheter som ligger i olika län. Eftersom förslaget i övrigt handlar om
ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och det regionala självstyrelse-
organet kan man inte heller säga att det utgör en omistlig del av försöks-
verksamheten.
Förslaget i prop. 1996/97:36 skulle för Skåne län innebära att Statens
kulturråd fördelar stödet för perioden 1 januari-30 juni 1998. Det nyinrättade
regionförbundet, som är ett kommunalförbund med företrädare för Skånes
kommuner och landsting, tar över ansvaret för tiden 1 juli-31 december 1998.
Landstinget i Skåne län får sedan fördela bidragen under resten av
försöksperioden fram till utgången av år 2002. Med de restriktioner som
anges, bl.a. skydd för snabba förändringar i bidragsnivån och krav på
ekonomiska motprestationer från kommunala och landstingskommunala
huvudmän, verkar förslaget ännu mer som en ogenomtänkt skrivbords-
konstruktion. Skall man dessutom leva upp till kravet att ersättningen för
uppgifter inom kulturmiljövården bör övervägas med beaktande av att
nationella intressen skall kunna hävdas, uppstår ännu en svårhanterad
inskränkning.
För de institutioner där landstinget är huvudman och där man inte anser att
det statliga bidraget har fördelats på rätt sätt kan man ju korrigera detta
genom sin egen anslagsbeviljning. Även kommunala huvudmän borde kunna
räkna med bidrag från landstinget om man inte fått den statliga uppskattning
som landstinget anser dem berättigade till.
En enklare lösning, som tillgodoser det i propositionen framförda kravet att
ansvaret för förverkligandet av ett regionalt utvecklingsprogram, inklusive
kulturell utveckling, i större utsträckning än hittills bör åvila de förtroende-
valda i regionen, kan åstadkommas genom att de institutioner som är
berättigade att ansöka om statligt stöd låter sina anslagsansökningar för
yttrande passera ett förtroendevalt regionalt organ. Där kan då sådana
synpunkter tillföras som man anser bör ingå i underlaget för det statliga
beslutet. Dessutom kommer de regionala utvecklingsprogrammen att kunna
förutsättas utöva ett stort inflytande på de olika kulturinstitutionernas
huvudmän när dessa utformar sina respektive planer.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår 2 § punkt 3 i regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av statliga bidrag till regional kulturverksamhet.