med anledning av prop. 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen
I propositionen föreslår regeringen att en försöksverksamhet
med ändrad regional ansvarsfördelning skall prövas i vissa
län. Försöksverksamheten skall genomföras utifrån olika
modeller vad gäller denna ansvarsfördelning. Som bakgrund
för dessa försök ligger olika förslag om ändrad regional
organisation och där tankarna om direktvalda länsparlament
oftast vägt tungt. Jag ser också den föreslagna
försöksverksamheten som ett led i arbetet att uppnå målet
direktvalda länsparlament med beskattningsrätt.
Förändrad regional
organisation
Av propositionen framgår att förändringar gjorts vad gäller
länsförvaltningen och den regionala ansvarsfördelningen.
Dessa förändringar har dock gjorts utifrån den nuvarande
regionala huvudorganisationen, där länsstyrelserna varit den
givna basen för regional förvaltning. En sådan förnyelse har
varit nödvändig. Debatten som föregått den nu aktuella
propositionen bygger till sin huvuddel på andra premisser.
Kraven på större direktvalda länsparlament med
beskattningsrätt, som ersätter landstingen och tar över viktiga
länsstyrelsefunktioner, har varit drivkraften bakom denna
debatt. Dessa tankar på en långtgående regional
centralisering har inte haft någon bred folklig förankring, och
kraven på denna form av förändringar kommer inte från
medborgarna direkt. Tankarna kring storregioner är politiskt
konstruerade, oftast utifrån landstingskommunala intressen. I
samband med debatten om landstingens framtida roll har
kravet på utvidgat kompetensansvar på länsstyrelsernas
bekostnad präglats av politiskt, sektoriellt bevarandeintresse.
Företrädare för primärkommunerna har oftast varit mycket
negativa till tankarna på storregioner eller utvidgat
landstingskommunalt ansvar till andra samhällssektorer.
En radikalt förändrad regionindelning med inrättande av länsparlament
skulle enligt min uppfattning få mycket negativa konsekvenser. Förändringen
skulle innebära en långtgående centralisering. Såväl enskilda medborgare
som företrädare för näringsliv och andra organisationer skulle få längre
avstånd till den regionala centralorten. De nuvarande residensorterna skulle
vid en centralisering försvagas och de mindre orterna och landsbygden klart
framstå som förlorare. En annan påtaglig risk ligger i kommande krav på att
nuvarande primärkommunala uppgifter skall föras över till region-
parlamenten. De kommunala företrädarnas farhågor på denna punkt kan inte
anses som överdrivna. Ur samhällsekonomisk synpunkt skulle ett utvidgat
regionalt organ med beskattningsrätt medföra ytterligare belastningar för
samhällsekonomin. Konkurrensen om skattebetalarnas pengar skulle öka
genom tre beskattningsnivåer med likartade uppgifter. Detta skulle
otvivelaktigt innebära nya skatter och pålagor, vilket i sin tur skulle försvaga
familjernas ekonomiska situation.
Att skapa länsparlament med omfattande samhällsuppgifter skulle även
innebära nya kompetenskonflikter och risk för "sammanblandningspolitik".
Som exempel på detta kan nämnas fördelningen av väganslagen, där krav på
regionala skattepengar skulle kunna ställas som komplement till statliga
väganslag. Motsvarande risk föreligger inom flera sektorer där behovet av
samhällsekonomisk balans kan resultera i inskränkningar i den kommunala
bestämmanderätten, generellt sett även på primärkommunal nivå.
Sverige är befolkningsmässigt ett så litet land att det saknas bärande motiv
för inrättande av en mera omfattande regional organisation. Ytmässigt är
däremot vårt land stort, vilket också talar emot tanken på storregioner. Vad
skulle t.ex. medborgarna i Småland vinna på inrättandet av en storregion?
Eller vad skulle det småländska näringslivet vinna på ytterligare politiska
beslutsnivåer och längre avstånd? Det finns inga bärande motiv för en sådan
centralisering. Som argument för länsparlament anförs demokratiska motiv.
Utifrån detta kan anföras att det finns inget folkligt krav på denna förändring
ur demokratisynpunkt. Den demokratiska funktionen uppfylls även inom
nuvarande ordning. Fler besluts- och beskattningsnivåer skulle snarare kunna
innebära ytterligare svårigheter för medborgarna när det gäller att få kunskap
om frågeställningar och beslutsordning.
Landstingens viktigaste uppgift är i dag hälso- och sjukvårdsfrågor. Denna
sektor framstår som en av de viktigaste områdena när det gäller trygghet och
hälsa. I dag kan vi se påtagliga brister på sjukvårdsområdet. Köerna växer
samtidigt som strukturförändringarna drivs vidare. En utvidgning av
landstingens ansvar kommer otvetydigt att innebära att medel till sjukvården
kommer att få konkurrera med andra samhällsområden, inom ramen för
samma huvudman. Detta kommer att få negativa konsekvenser för
sjukvården. Den för svensk sjukvård bästa lösningen skulle i stället vara en
renodlad sjukvårdsorganisation med specialdestinerade medel till vården. Ett
bättre alternativ vore därför att renodla landstingens ansvar till enbart
sjukvård. De uppgifter som landstingen i dag har, utöver sjukvården, skulle
då lämpligen föras över till staten och primärkommunerna. Detta skulle också
få till följd en förstärkning av den primärkommunala nivån. Behovet av
samarbete för att lösa för kommunernas gemensamma behov kunde ske
genom kommunalförbund.
Länsstyrelsernas roll
Länsstyrelseorganisationen är gammal och väl beprövad.
Samtidigt som denna organisation funnits under flera hundra
år har den genomgått förändringar som inneburit naturlig
anpassning till den aktuella tiden. Så har även under senare
år förändringar gjorts utifrån dagens behov och krav.
Länsstyrelseorganisationen har således kunnat påvisa såväl
förvaltningsstabilitet som förmåga till anpassning.
Resonemangen om att denna gamla organisation skulle vara
omodern är därför helt irrelevant.
Länsstyrelsen är regeringens företrädare och svarar för den statliga
samordningen på länsnivå. Som sådan har länsstyrelserna tre huvuduppgifter
nämligen att fastställa regionala mål, främja länets utveckling samt att svara
för en effektiv förvaltning. Dessa uppgifter tillsammans med kompetens och
rationella arbetsformer skapar förutsättningar för hänsyn till såväl nationella
som regionala intressen och krav.
Ett argument som förts fram i debatten är att EU-medlemskapet skulle
kräva förändrad regional organisation. I den svenska debatten är det mycket
som skylls på EU-medlemskapet. Det är viktigt understryka att detta inte alls
ställer krav på förändringar. Det finns ingen som helst samordnad regional
organisation i EU-länderna. Snarare borde EU-medlemskapet motivera
stabilitet inom nationella förvaltningsorganisationer. Att samtidigt som vi
skall göra nödvändiga EU-anpassningar också vidta onödiga nationella
förändringar skulle vara oförståndigt och skapa osäkerhet bland medborgarna.
Inom ramen för nödvändig anpassning i tiden måste också länsstyrelserna
fortsätta verka flexibelt. Ett ökat samarbete mellan länsstyrelserna är
exempel på detta. Samarbetet över länsgränserna måste bygga på sak och
ämnesområde mer än på statisk organisation. Så kan parterna i ett samarbete
vara helt olika när det gäller utbildningsfrågor och t.ex. vad gäller
kommunikationer. Att skapa storregioner skulle motverka denna flexibilitet,
nya gränser skulle ersätta gamla och gränsdragningsproblemen kvarstå.
Utifrån nuvarande ansvarsfördelning anser jag att länsstyrelserna även i
framtiden är den bästa organisationsformen på regional nivå. Inom denna
organisation förenas det statliga samordningsansvaret med regional
förankring på ett väl avvägt sätt. Denna organisation ger också bästa
förutsättningen för medborgarnas likabehandling och för rättssäkerhet i
viktiga frågor. I tiden nödvändiga förändringar och anpassningar kan göras
inom ramen för nuvarande ordning och ansvarsfördelning. Detta gäller även
välmotiverade justeringar vad avser länsgränserna.
I propositionen föreslås inte inrättande av länsparlament eller storregioner.
Utifrån den debatt och det arbete som föregått propositionen kan förslagen
om olika former av försöksverksamhet tolkas som ett led på vägen mot
kommande länsparlament med beskattningsrätt. Jag kan i annat fall inte se
några motiv för de olika försöksmodeller som föreslås i propositionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:36 Den regionala
samhällsorganisationen i enlighet med vad som anförts i motionen.