Pressens Samarbetsnämnd, bestående av Publicistklubben,
Svenska journalistförbundet och Svenska
Tidningsutgivareföreningen, har antagit egna etiska regler
för tidningsbranschen. Till dessa etiska regler har även
Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion
anslutit sig. Reglerna publiceras i skriften: Spelregler för
press, radio och TV. Det är av stor vikt att pressen själv har
skapat etiska spelregler och att dessa regler är allmänt
accepterade i samhället.
I en allmänt hållen ingress till de etiska reglerna sägs att enskilda ska
skyddas mot oförskyllt lidande genom publicitet i samband med att den
publicistiska gärningen att förmedla nyheter och granska samhällslivet utförs.
De etiska reglerna är tänkta att vara ett stöd för en ansvarig hållning inför
den
publicistiska uppgiften. Någon strikt regeltillämpning är inte avsedd i första
hand. Utvecklingen har gått i riktning mot att medierna tänjer mer och mer
på de etiska reglerna. Det som inte var acceptabelt att publicera för något år
sedan, kan nu publiceras och medierna försvarar ofta publiciteten med det s k
allmänintresset. Allmänhetens intresse för enskilda personer och deras
agerande och utseende kan möjligen ha ökats, men det legitimerar inte den
friare tolkningen av god publicistisk sed.
Enligt de pressetiska regler som finns bör namn på en misstänkt person inte
publiceras innan dom fallit. Detta är huvudregeln och den upprätthålls också
av Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens pressombudsman även om
undantag förekommit under de senaste åren. Bilder på brottsoffer i sin
offersituation ska inte visas, däremot kan porträttfoton i vissa fall
accepteras.
Namnpublicering
Reglerna om namnpublicering gäller även dem som är
misstänkta för brott.
Nr 15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan
skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart
allmänintresse kräver att namn anges.
Nr 16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke,
titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.
En regel tar uttryckligen sikte på misstänkta brottslingar:
Nr 14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid
betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga
utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
Ett nyckelbegrepp vid bedömning av om namn är acceptabelt eller inte är
om uppgifterna är av uppenbart allmänintresse (nr 15 ovan). Namnpublice-
ring har tidigare i praktiken kommit ifråga endast för makthavare och grova
narkotikabrottslingar (observera dömda brottslingar), men på senare år har
tolkningen av det uppenbara allmänintresset förskjutits.
Vid grov (ekonomisk) brottslighet har namnpublicering godtagits.
Överhuvudtaget anses den annorlunda typ av brottslighet vi har idag jämfört
med för några år sedan - organiserad och med förgreningar till flera
samhällsområden - motivera en friare publiceringspolicy inom kriminal-
journalistiken.
Utgångspunkten är dock fortfarande, även vid grövre brottslighet, att en
person är oskyldig tills han eller hon dömts i domstol och ska därför inte
dömas i förväg av pressen genom att den misstänkte namnges innan dom
fallit. Undantag har gjorts vid grövre brottslighet där skuldfrågan är klar.
Brottsoffer
Nr 9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga
hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med
hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
Beträffande bilder finns det även en allmän uppmaning att vara varsam
med dessa.
Publiceringen av brottsoffer har generellt alltid varit försiktig. Här har
praxis inte svängt.
En klar förskjutning har skett i massmedierna, där det alltför ofta
spekuleras i brottsoffrens öde om något liknande brott har hänt.
Man ser en utveckling att icke dömda personer ställs ut i massmedierna.
Vid mycket grov brottslighet kan det finnas en acceptans om det handlar
om rikets säkerhet, skydd för det allmänna eller befolkningens tillstånd.
Terror eller attentat av olika slag är andra sådana exempel där inte samma
krav på restriktivitet alltid kan tillämpas.
Sammanfattningsvis bör det inte vara tillåtet att publicera namn eller foton
på brottsoffer utan dennes anhörigas tillåtelse om det inte uppenbart har ett
mycket stort övergripande allmänintresse.
PON och PO
De pressetiska reglerna är rekommendationer och tolkas av
Pressens Opinionsnämnds och Allmänna
Pressombudsmannens praxis.
Det är dessa organ som för pressens del tolkar de etiska reglerna och
begreppet god publicistisk sed.
Under 1995 klandrade PON fyra namnpubliceringar, men ingen av dessa
gällde misstänkta eller dömda. PON klandrade 14 bildpubliceringar 1995. Ett
fall gällde en person som dömts för brott och sju fall bilder på offer för brott
och olyckor och deras anhöriga.
Internet
Vem handhar och ser till att god publicistisk sed upprätthålls
i mediet Internet?
Det torde stå klart att det inte är löst. Denna fråga borde ha en hög prioritet
ifrån samhällets sida. Ansvarsfrågan är oklar. Vidare förekommer att material
har hämtats ifrån Internet och sedan publicerats i svenska massmedier utan
någon större kontroll om dess riktighet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av etiska publiceringsregler.