Spelregler för press, radio och TV
Pressens Samarbetsnämnd, bestående av Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen, har antagit egna etiska regler för tidningsbranschen. Till dessa etiska regler har även Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion anslutit sig. Reglerna publiceras i skriften: Spelregler för press, radio och TV. Det är av stor vikt att pressen själv har skapat etiska spelregler och att dessa regler är allmänt accepterade i samhället.
I en allmänt hållen ingress till de etiska reglerna sägs att enskilda ska skyddas mot oförskyllt lidande genom publicitet i samband med att den publicistiska gärningen att förmedla nyheter och granska samhällslivet utförs. De etiska reglerna är tänkta att vara ett stöd för en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Någon strikt regeltillämpning är inte avsedd i första hand. Utvecklingen har gått i riktning mot att medierna tänjer mer och mer på de etiska reglerna. Det som inte var acceptabelt att publicera för något år sedan, kan nu publiceras och medierna försvarar ofta publiciteten med det s k allmänintresset. Allmänhetens intresse för enskilda personer och deras agerande och utseende kan möjligen ha ökats, men det legitimerar inte den friare tolkningen av god publicistisk sed.
Enligt de pressetiska regler som finns bör namn på en misstänkt person inte publiceras innan dom fallit. Detta är huvudregeln och den upprätthålls också av Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens pressombudsman även om undantag förekommit under de senaste åren. Bilder på brottsoffer i sin offersituation ska inte visas, däremot kan porträttfoton i vissa fall accepteras.
Namnpublicering
Reglerna om namnpublicering gäller även dem som är misstänkta för brott.
Nr 15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.
Nr 16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.
En regel tar uttryckligen sikte på misstänkta brottslingar:
Nr 14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
Ett nyckelbegrepp vid bedömning av om namn är acceptabelt eller inte är om uppgifterna är av uppenbart allmänintresse (nr 15 ovan). Namnpublice- ring har tidigare i praktiken kommit ifråga endast för makthavare och grova narkotikabrottslingar (observera dömda brottslingar), men på senare år har tolkningen av det uppenbara allmänintresset förskjutits.
Vid grov (ekonomisk) brottslighet har namnpublicering godtagits. Överhuvudtaget anses den annorlunda typ av brottslighet vi har idag jämfört med för några år sedan - organiserad och med förgreningar till flera samhällsområden - motivera en friare publiceringspolicy inom kriminal- journalistiken.
Utgångspunkten är dock fortfarande, även vid grövre brottslighet, att en person är oskyldig tills han eller hon dömts i domstol och ska därför inte dömas i förväg av pressen genom att den misstänkte namnges innan dom fallit. Undantag har gjorts vid grövre brottslighet där skuldfrågan är klar.
Brottsoffer
Nr 9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
Beträffande bilder finns det även en allmän uppmaning att vara varsam med dessa.
Publiceringen av brottsoffer har generellt alltid varit försiktig. Här har praxis inte svängt.
En klar förskjutning har skett i massmedierna, där det alltför ofta spekuleras i brottsoffrens öde om något liknande brott har hänt.
Man ser en utveckling att icke dömda personer ställs ut i massmedierna.
Vid mycket grov brottslighet kan det finnas en acceptans om det handlar om rikets säkerhet, skydd för det allmänna eller befolkningens tillstånd.
Terror eller attentat av olika slag är andra sådana exempel där inte samma krav på restriktivitet alltid kan tillämpas.
Sammanfattningsvis bör det inte vara tillåtet att publicera namn eller foton på brottsoffer utan dennes anhörigas tillåtelse om det inte uppenbart har ett mycket stort övergripande allmänintresse.
PON och PO
De pressetiska reglerna är rekommendationer och tolkas av Pressens Opinionsnämnds och Allmänna Pressombudsmannens praxis.
Det är dessa organ som för pressens del tolkar de etiska reglerna och begreppet god publicistisk sed.
Under 1995 klandrade PON fyra namnpubliceringar, men ingen av dessa gällde misstänkta eller dömda. PON klandrade 14 bildpubliceringar 1995. Ett fall gällde en person som dömts för brott och sju fall bilder på offer för brott och olyckor och deras anhöriga.
Internet
Vem handhar och ser till att god publicistisk sed upprätthålls i mediet Internet?
Det torde stå klart att det inte är löst. Denna fråga borde ha en hög prioritet ifrån samhällets sida. Ansvarsfrågan är oklar. Vidare förekommer att material har hämtats ifrån Internet och sedan publicerats i svenska massmedier utan någon större kontroll om dess riktighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av etiska publiceringsregler.
Stockholm den 4 oktober 1996
Ronny Olander (s) Marianne Jönsson (s)