Den 13 november 1994 folkomröstade det svenska folket om
medlemskap i EU. Frågan löd som följer:
Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt
medlemskap i Europeiska Unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige
skall bli medlem i EU i enlighet med det avtal som förhandlats fram mellan
Sverige och EU:s medlemsstater.
Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan
Sverige och EU:s medlemsstater?
Med en knapp majoritet ja-röster, 52,3 %, mot 46,8 % nej-
röster och med 0,9 % blanka valsedlar, röstade det svenska
folket att Sverige skulle bli medlem i EU.
Några år före den svenska folkomröstningen om EU-medlemskap, 1991,
hölls EU:s senaste regeringskonferens. Denna konferens resulterade i
Maastrichtfördraget, d v s EU:s nuvarande "grundlag".
Vad Sveriges folk röstade ja till var alltså den europeiska union såsom den
beskrivs i EU:s grundlag inklusive Maastrichtfördraget.
Maastrichtfördraget var i mångt och mycket en kompromiss och många
problem lämnades olösta. Därför skrevs det in i det nya fördraget att en ny
regeringskonferens skulle sammankallas inom fem år.
I början av juni -95 började den s k reflektionsgruppen, med företrädare
från alla EU:s medlemsländer och några av EU:s institutioner, förbereda
konferensen. Själva regeringskonferensen startade den 29 mars -96 i Turin i
Italien.
Hittills har förhandlingarna, eller snarare diskussionerna, skett dels på
utrikesministernivå en gång i månaden, dels mellan de s k chefsförhandlarna
som träffas i princip varje vecka. I oktober ska ett extra toppmöte hållas för
att ge nytt liv åt förhandlingarna och till Europeiska rådets toppmöte i Dublin
13-14 december är det tänkt att ett nytt utkast till fördragstext ska ligga på
bordet. Enligt planerna ska konferensen slutföras med Nederländerna som
ordförande under toppmötet i Amsterdam i mitten av juni nästa år.
Den svenska regeringen vill gärna ge sken av att förhandlingarna handlar
om sakfrågor, av typen sysselsättning, miljö och mer öppenhet. I själva
verket är huvudorsaken till konferensens existens institutionella frågor,
frågor om ändrad maktfördelning mellan stora och små länder, vetorättens
vara eller icke vara, EU:s institutioners inbördes roll i framtiden osv. I
synnerhet Frankrike och Tyskland är intresserade av att driva den här typen
av frågor och planerar att presentera ett gemensamt initiativ före årsskiftet.
Dessa två länder är intresserade av en begränsad dagordning och på en sådan
finns det inte plats för många av de frågor som den svenska regeringen anser
att konferensen ska handla om.
Vilket än resultatet av regeringsförhandlingarna blir är det dock säkert att
resultatet av regeringskonferensen kommer att bli föremål för folkomröst-
ning i flera länder. Irland, Frankrike och Danmark folkomröstade om
Maastrichtfördraget och lär göra det även efter den här regeringskonferensen.
Frågan om folkomröstning diskuteras även i bl a Portugal och Storbritannien.
Sveriges regering utlovar däremot ännu ingen sådan, trots att det är alldeles
uppenbart att det nya fördrag som kommer att gälla ser annorlunda ut än det
svenska folket folkomröstade om i november 1994.
För svenska folket måste det upplevas som en ren omyndigförklaring om
andra länder skall avgöra EU:s och därmed vår framtid medan svenskarna får
sitta vid sidan av och titta på.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkomröstning skall hållas om resultatet av EU:s
regeringskonferens.
Stockholm den 4 oktober 1996
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Barbro Johansson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gunnar Goude (mp)