Sverige skall enligt en överenskommelse i full partipolitisk
enighet för första gången få ett inslag av personval i alla
valen 1998. Systemet som testades i sju kommuner 1994 och
i Europaparlamentsvalet 1995 innebär att det gamla
listsystemet, som ger stort inflytande åt de olika partierna att
styra sammansättningen, består men kompletteras av en
möjlighet för väljarna att visa personpreferens genom att få
sätta ett kryss för en kandidat.
Förändringen har tillkommit för att vitalisera den svenska demokratin och
för att förbättra kontakten mellan väljare och valda. Förhoppningsvis kan en
övergång till personval bidra till att göra våra beslutsfattare mer kända och
därmed bidra till att minska det växande politikerföraktet.
Förslag till spärrar
Den föreslagna modellen kan inte sägas vara ett riktigt
personval i den meningen att väljarna fullt ut styr vilka som
skall representera dem. Stort inflytande finns kvar för
partierna. De får internt styra rangordningen på listan. Detta
har överenskommits i full visshet om att denna styrning i
praktiken gör att väljarnas möjligheter att ändra
personuppsättning i riksdagen blir mycket begränsad.
Det förstärks än mer av att den överenskomna spärren som varje ledamot
måste passera för att kunna bli personvald satts så högt som till 8 procent. För
att bli personvald måste 8 procent av det egna partiets väljare i kandidatens
valkrets sätta ett kryss för hans eller hennes namn. Uppskattningsvis har
antagits att bara cirka hälften av väljarna kommer att använda möjligheten att
rösta på person, vilket förstärker partiinflytandet över vilka som skall väljas
på bekostnad av väljarnas möjligheter att påverka.
De statliga utredningar som sett över detta har varit medvetna om
problemet. Personvalskommittén argumenterade i sitt slutbetänkande Ökat
personval (SOU 1993:21) för att välja en spärr på 5-10 procent för att
garantera partierna fortsatt stort inflytande över vilka som skulle komma att
representera dem. Kommittén fastnade för 8 procent. I Europaparlamentsvalet
användes dock en femprocentsspärr eftersom hela riket utgjorde en valkrets.
I Nomineringsrätts- och valkretskommitténs slutbetänkande, Utvärderat
personval (SOU 1996:66) konstateras att denna femprocentsspärr legat väl
högt, om målsättningen varit att få flertalet av våra parlamentariker att bli
personvalda. Hälften av våra 22 Europaparlamentariker är nu personvalda,
men personröstningen förändrade inte vilka som de facto kom att representera
de olika partierna.
Kommittén säger att en höjning till 8 procent skulle minska personvalets
effekt ytterligare. Kommittén nämner till och med att personvalet kan få så
liten betydelse att många väljare kommer att vända personvalet ryggen. En
sänkning till 5 procent även för riksdagsvalet 1998 vore därför motiverad.
Kommitténs majoritet stannar dock för åtta procent. De hänvisar till att detta
är en möjlighet till ett första fullskaleförsök och att förändringar därför
efteråt
kan göras. Kommittén känner sig bunden av den tidigare överenskommelsen.
Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet argumenterar i ett särskilt yttrande
för en direkt övergång till en femprocentsspärr.
Skilda förutsättningar i
skilda valkretsar
I SOU 1993:21 Ökat personval finns en argumentering på s.
123-127 för att en kollektiv spärrgräns för hela landet i
praktiken ger helt olika förutsättningar för kandidater från
olika valkretsar och olika partier. Reglerna innebär i
praktiken att personvalsspärren nås enklare i små valkretsar
där mindre partier enbart har ett mandat och att omvänt
möjligheten att bli personvald i en stor valkrets från ett parti
med flera mandat i det närmaste blir omöjligt. Det ledde till
förslag om delning av större valkretsar som nu avförts från
dagordningen. I slutbetänkandet från den senare
personvalskommittén från i våras görs dock ingen skillnad på
olika valkretsar. Förslaget är 8 procent i alla valkretsar.
Differentierade spärrar
Det enda som är sämre än dagens system som inte möjliggör
för väljarna att styra vem som representerar dem är ett
system som utlovar inflytande men som i praktiken inte ger
något. Höga spärrar i större valkretsar kan få till effekt att de
stora partiernas väljare inte kommer att kunna påverka vilka
som företräder dem. Det är särskilt allvarligt i de folkrika
valkretsarna eftersom bland annat den statsvetenskapliga
forskningen i Göteborg har visat att väljarnas
personkännedom om sina riksdagskandidater är sämst i de
stora städerna.
Idén med att införa personval måste vara att de flesta riksdagsledamöterna
också skall kunna titulera sig personvalda. Det ger en större tyngd och känsla
av förankring till den enskilde ledamoten och leder till ett system där
inflytandet för några få i partiledningen bättre balanseras av väl förankrade
ledamöter.
För att möjliggöra större genomslag för personvalet 1998 bör riksdagen i
sitt kommande beslut om reglerna för personvalet redan nu underlätta
möjligheterna att bli personvald också från stora valkretsar med flera mandat
för det egna partiet.
Problemet kan indelas i två delar. Det första gäller stora valkretsar. Av
Sveriges 29 riksdagsvalkretsar kan två sägas avvika uppåt i storlek.
Stockholms stad hade 1994 drygt 520 000 röstberättigade och Stockholms län
drygt 690 000 röstberättigade. Övriga valkretsar, utom den lilla valkretsen
Gotland, pendlar mellan cirka 150 000 och 300 000 röstberättigade.
Det andra problemet gäller partiernas storlek. De flesta ledamöterna från
riksdagens fem minsta partier är ensamt invalda för det egna partiet från sin
valkrets. Att som ensam ledamot, eventuellt i konkurrens med ytterligare
någon potentiell kandidat, uppnå 8 procent av de personliga rösterna får
betraktas som fullt möjligt. I flera fall kan här stimulerande konkurrens
mellan två eller tre kandidater faktiskt komma att avgöras av personrösterna.
I de två största partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, är det dock
oftast flera ledamöter som blir invalda och flera som dessutom kan sägas ha
goda möjligheter att komma in vilket leder till att många här skall slåss om de
personliga kryssen. I valkretsar där fem eller fler ledamöter väljs in för det
egna partiet blir det mycket svårt att bli personvald. Översatt till 1994 års
siffror gäller det främst Stockholms stad där Socialdemokraterna erhöll nio
mandat och moderaterna åtta, samt Stockholms län där (s) fick 14 mandat och
(m) elva. Socialdemokraterna fick dessutom fem eller fler mandat i alla
valkretsar 1994 utom Kronoberg, Gotland, Blekinge, Halland och Södra
Älvsborgs valkretsar.
Avskaffa spärren i
Stockholmsregionen
Skall personvalet få resultat i de två Stockholmsvalkretsarna
bör spärren helt tas bort. Partierna har redan haft stor
möjlighet att påverka vilka som blir valda eftersom alla som
är valbara är godkända och uppsatta av det egna partiet. Den
gjorda rangordningen styr dessutom, har gjorda försök visat,
i hög utsträckning vilka väljarna röstar för. Ju högre på
listan, desto fler personliga kryss, har varit utfallet.
Personvalet borde därför i de två största valkretsarna få
genomföras helt utan spärrar. Alla som väljs in blir då
personvalda och antalet personliga kryss styr i vilken
ordning kandidaterna blir invalda. Väl genomförda
personliga kampanjer kan då också bryta den rangordning
som partierna fastställt och faktiskt möjliggöra för inval av
kandidater som annars inte hade blivit invalda.
I valkretsar där ett parti erhåller fler än ett fast mandat bör spärren sänkas
till 5 procent för det partiet redan 1998. Det kan kritiseras för att komplicera
reglerna för väljarna, men har den fördelen att den skevhet i förutsättningar
som föreligger med en kollektiv spärr lika för alla delvis undanröjs.
En intressant lösning som också skulle kunna testas är att de olika partierna
på sina partistämmor eller motsvarande högsta beslutande organ själva fick
bestämma vilken nivå på spärren, om ens någon, som det egna partiet ville
använda sig av. Det skulle då bli en del av det egna partiets profilering i
demokratifrågor och syn på behovet av personval som skulle kunna få
genomslag. Partier som gärna ser större väljarinflytande kan besluta att det
partiets väljare får personrösta utan spärrar, medan andra som hellre ser större
inflytande för inre maktgrupper kan välja att sätta en spärr. I en framtid där
fungerande optisk röstsammanräkning används blir det enklare att ge
utrymme för denna typ av berikande av de demokratiska förutsättningarna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Stockholms läns och Stockholms stads
riksdagsvalkretsar skall genomföra 1998 års personvalsröstning utan
några spärregler i enlighet med vad som anförts i motionen,
2.
3. att riksdagen beslutar om flexibla spärregler för
personröstningen i enlighet med vad som anförts i motionen..
11F
Stockholm den 27 september 1996