Bakgrund
Sverige skall enligt en överenskommelse i full partipolitisk enighet för första gången få ett inslag av personval i alla valen 1998. Systemet som testades i sju kommuner 1994 och i Europaparlamentsvalet 1995 innebär att det gamla listsystemet, som ger stort inflytande åt de olika partierna att styra sammansättningen, består men kompletteras av en möjlighet för väljarna att visa personpreferens genom att få sätta ett kryss för en kandidat.
Förändringen har tillkommit för att vitalisera den svenska demokratin och för att förbättra kontakten mellan väljare och valda. Förhoppningsvis kan en övergång till personval bidra till att göra våra beslutsfattare mer kända och därmed bidra till att minska det växande politikerföraktet.
Förslag till spärrar
Den föreslagna modellen kan inte sägas vara ett riktigt personval i den meningen att väljarna fullt ut styr vilka som skall representera dem. Stort inflytande finns kvar för partierna. De får internt styra rangordningen på listan. Detta har överenskommits i full visshet om att denna styrning i praktiken gör att väljarnas möjligheter att ändra personuppsättning i riksdagen blir mycket begränsad.
Det förstärks än mer av att den överenskomna spärren som varje ledamot måste passera för att kunna bli personvald satts så högt som till 8 procent. För att bli personvald måste 8 procent av det egna partiets väljare i kandidatens valkrets sätta ett kryss för hans eller hennes namn. Uppskattningsvis har antagits att bara cirka hälften av väljarna kommer att använda möjligheten att rösta på person, vilket förstärker partiinflytandet över vilka som skall väljas på bekostnad av väljarnas möjligheter att påverka.
De statliga utredningar som sett över detta har varit medvetna om problemet. Personvalskommittén argumenterade i sitt slutbetänkande Ökat personval (SOU 1993:21) för att välja en spärr på 5-10 procent för att garantera partierna fortsatt stort inflytande över vilka som skulle komma att representera dem. Kommittén fastnade för 8 procent. I Europaparlamentsvalet användes dock en femprocentsspärr eftersom hela riket utgjorde en valkrets.
I Nomineringsrätts- och valkretskommitténs slutbetänkande, Utvärderat personval (SOU 1996:66) konstateras att denna femprocentsspärr legat väl högt, om målsättningen varit att få flertalet av våra parlamentariker att bli personvalda. Hälften av våra 22 Europaparlamentariker är nu personvalda, men personröstningen förändrade inte vilka som de facto kom att representera de olika partierna.
Kommittén säger att en höjning till 8 procent skulle minska personvalets effekt ytterligare. Kommittén nämner till och med att personvalet kan få så liten betydelse att många väljare kommer att vända personvalet ryggen. En sänkning till 5 procent även för riksdagsvalet 1998 vore därför motiverad. Kommitténs majoritet stannar dock för åtta procent. De hänvisar till att detta är en möjlighet till ett första fullskaleförsök och att förändringar därför efteråt kan göras. Kommittén känner sig bunden av den tidigare överenskommelsen. Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet argumenterar i ett särskilt yttrande för en direkt övergång till en femprocentsspärr.
Skilda förutsättningar i skilda valkretsar
I SOU 1993:21 Ökat personval finns en argumentering på s. 123-127 för att en kollektiv spärrgräns för hela landet i praktiken ger helt olika förutsättningar för kandidater från olika valkretsar och olika partier. Reglerna innebär i praktiken att personvalsspärren nås enklare i små valkretsar där mindre partier enbart har ett mandat och att omvänt möjligheten att bli personvald i en stor valkrets från ett parti med flera mandat i det närmaste blir omöjligt. Det ledde till förslag om delning av större valkretsar som nu avförts från dagordningen. I slutbetänkandet från den senare personvalskommittén från i våras görs dock ingen skillnad på olika valkretsar. Förslaget är 8 procent i alla valkretsar.
Differentierade spärrar
Det enda som är sämre än dagens system som inte möjliggör för väljarna att styra vem som representerar dem är ett system som utlovar inflytande men som i praktiken inte ger något. Höga spärrar i större valkretsar kan få till effekt att de stora partiernas väljare inte kommer att kunna påverka vilka som företräder dem. Det är särskilt allvarligt i de folkrika valkretsarna eftersom bland annat den statsvetenskapliga forskningen i Göteborg har visat att väljarnas personkännedom om sina riksdagskandidater är sämst i de stora städerna.
Idén med att införa personval måste vara att de flesta riksdagsledamöterna också skall kunna titulera sig personvalda. Det ger en större tyngd och känsla av förankring till den enskilde ledamoten och leder till ett system där inflytandet för några få i partiledningen bättre balanseras av väl förankrade ledamöter.
För att möjliggöra större genomslag för personvalet 1998 bör riksdagen i sitt kommande beslut om reglerna för personvalet redan nu underlätta möjligheterna att bli personvald också från stora valkretsar med flera mandat för det egna partiet.
Problemet kan indelas i två delar. Det första gäller stora valkretsar. Av Sveriges 29 riksdagsvalkretsar kan två sägas avvika uppåt i storlek. Stockholms stad hade 1994 drygt 520 000 röstberättigade och Stockholms län drygt 690 000 röstberättigade. Övriga valkretsar, utom den lilla valkretsen Gotland, pendlar mellan cirka 150 000 och 300 000 röstberättigade.
Det andra problemet gäller partiernas storlek. De flesta ledamöterna från riksdagens fem minsta partier är ensamt invalda för det egna partiet från sin valkrets. Att som ensam ledamot, eventuellt i konkurrens med ytterligare någon potentiell kandidat, uppnå 8 procent av de personliga rösterna får betraktas som fullt möjligt. I flera fall kan här stimulerande konkurrens mellan två eller tre kandidater faktiskt komma att avgöras av personrösterna.
I de två största partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, är det dock oftast flera ledamöter som blir invalda och flera som dessutom kan sägas ha goda möjligheter att komma in vilket leder till att många här skall slåss om de personliga kryssen. I valkretsar där fem eller fler ledamöter väljs in för det egna partiet blir det mycket svårt att bli personvald. Översatt till 1994 års siffror gäller det främst Stockholms stad där Socialdemokraterna erhöll nio mandat och moderaterna åtta, samt Stockholms län där (s) fick 14 mandat och (m) elva. Socialdemokraterna fick dessutom fem eller fler mandat i alla valkretsar 1994 utom Kronoberg, Gotland, Blekinge, Halland och Södra Älvsborgs valkretsar.
Avskaffa spärren i Stockholmsregionen
Skall personvalet få resultat i de två Stockholmsvalkretsarna bör spärren helt tas bort. Partierna har redan haft stor möjlighet att påverka vilka som blir valda eftersom alla som är valbara är godkända och uppsatta av det egna partiet. Den gjorda rangordningen styr dessutom, har gjorda försök visat, i hög utsträckning vilka väljarna röstar för. Ju högre på listan, desto fler personliga kryss, har varit utfallet. Personvalet borde därför i de två största valkretsarna få genomföras helt utan spärrar. Alla som väljs in blir då personvalda och antalet personliga kryss styr i vilken ordning kandidaterna blir invalda. Väl genomförda personliga kampanjer kan då också bryta den rangordning som partierna fastställt och faktiskt möjliggöra för inval av kandidater som annars inte hade blivit invalda.
I valkretsar där ett parti erhåller fler än ett fast mandat bör spärren sänkas till 5 procent för det partiet redan 1998. Det kan kritiseras för att komplicera reglerna för väljarna, men har den fördelen att den skevhet i förutsättningar som föreligger med en kollektiv spärr lika för alla delvis undanröjs.
En intressant lösning som också skulle kunna testas är att de olika partierna på sina partistämmor eller motsvarande högsta beslutande organ själva fick bestämma vilken nivå på spärren, om ens någon, som det egna partiet ville använda sig av. Det skulle då bli en del av det egna partiets profilering i demokratifrågor och syn på behovet av personval som skulle kunna få genomslag. Partier som gärna ser större väljarinflytande kan besluta att det partiets väljare får personrösta utan spärrar, medan andra som hellre ser större inflytande för inre maktgrupper kan välja att sätta en spärr. I en framtid där fungerande optisk röstsammanräkning används blir det enklare att ge utrymme för denna typ av berikande av de demokratiska förutsättningarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Stockholms läns och Stockholms stads riksdagsvalkretsar skall genomföra 1998 års personvalsröstning utan några spärregler i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. 3. att riksdagen beslutar om flexibla spärregler för personröstningen i enlighet med vad som anförts i motionen.. 11F Stockholm den 27 september 1996
Fredrik Reinfeldt (m)