Under det senaste decenniet har flera nya partier dykt upp på
spelplanen i rikspolitiken; kd, mp och nyd. I kommunerna är
förutom de nya rikspartierna allt fler rent kommunala partier
representerade. Många gånger bildas de på grund av att det
finns en folklig opinion för en kommundelning, mot nya
vägar, flygplatser etc, eller mot nedläggning av offentlig
verksamhet. Sådana partier skall givetvis respekteras på
samma sätt som alla andra. Däremot finns exempel på att de
genom sin enfrågekaraktär ibland bidragit till instabilitet i
den kommunala politiken. Det finns också exempel på att
företrädare för sådana partier, och ibland också för
"etablerade" partier, i stort antal lämnat fullmäktige eller bytt
parti under mandatperioden.
Ibland vore det därför bäst om kommunen i sådana situationer kan
genomföra ett kommunalt nyval. Regeringen bör således återkomma med
förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommunala nyval blir möjliga.
Delning av kommuner
Antalet förtroendevalda minskade drastiskt genom
kommunsammanslagningarna. Färre politiker fick fatta fler
och mer omfattande beslut. Avståndet mellan politiker och
medborgare ökade. För att vända denna utveckling krävs fler
förtroendevalda i Sverige. Förtroendeuppdragen bör bli fler,
de bör spridas bland fler, och nya människor bör regelbundet
få möjlighet att ta på sig ett politiskt uppdrag. Det behövs
framför allt fler fritidspolitiker som bättre kan representera
kommuninvånarna, med bland annat fler ungdomar och
invandrare.
Detta kan bäst åstadkommas om antalet kommuner ökar kraftigt. Fler små
kommuner ökar medborgarnas närhet till beslutsfattarna. Att dela vissa stora
kommuner skulle öka demokratin. Regeringen bör därför inta en positiv
hållning till kommundelningar som begärts av kommuninvånarna själva, och
som princip bör regeringen tillåta och uppmuntra sådana delningar.
Regeringen bör ta initiativet till en översyn av reglerna om
kommundelningar.
Skilda valdagar
Skilda valdagar för kommun- och riksdagsval ökar utrymmet
för debatt och insyn i de lokala och regionala frågorna.
Riksdagsvalen har en tendens att kasta en ordentlig skugga
över kommunal- och landstingsvalen. Många väljare bryr sig
inte om att engagera sig i kommunalpolitiken utan röstar på
samma parti i landstings- och kommunalval utan närmare
eftertanke. Därför bör landstingsval och kommunalval skiljas
från riksdagsvalen.
Riksmedierna förmedlar sällan någon sammanhängande bild av landets
kommunala frågor. Vid ett särskilt valår för kommun/landstingsval skulle
kommunalpolitiken möjligen få ökat utrymme men de stora kommunerna i
storstäderna skulle med stor sannolikhet ändå dra till sig stor uppmärksamhet
på landsortens och mindre kommuners bekostnad. Dessutom finns fortfarande
risken att kommun- och landstingsvalrörelserna behåller karaktären av
riksvalrörelser. Därför bör även de kommunala och landstingskommunala
valen ske på olika valdagar i olika delar av landet. För att ytterligare minska
rikspolitikens styrning av utfallet i de kommande valen skulle under vart och
ett av de tre mellanliggande åren, mellan riksdagsvalen, kommunala och
regionala val hållas i en tredjedel av landets kommuner.
Uppstramning av den
kommunala revisionen
De många kommunala skandalerna har minskat tilltron till
det kommunala styret. Vem är det egentligen som
kontrollerar och reviderar kommunalpolitikernas arbete. Den
frågan är det med stor sannolikhet fler och fler svenskar som
ställer sig. Det är en uppenbar risk att politikerföraktet ökar
och demokratins grundvalar hamnar då i uppenbar gungning.
Risken ökar också för att det medborgerliga engagemanget
för samhällsfrågor minskar och valdeltagandet sjunker. Vi
har redan sett ett EU-parlamentsval med rekordlågt
valdeltagande. Den utvecklingen kan lätt fortsätta i nationella
val främst i kommunval och landstingsval om tilltron till
politikerna minskar.
Systemet med förtroendevalda revisorer i kommunal verksamhet finns i
Sverige och Finland, medan bl.a. Danmark sedan 1970 har sakkunniga
revisorer. Bakgrunden till den ordning som råder i Sverige är att
förtroendevalda granskas av sina egna. Några formella regler om revisorernas
kompetens finns inte. Dock förutsätts de ha tillgång till professionell
revisorskompetens i utövandet av sin revisionsfunktion, vilket innebär att
kommunen eller landstinget engagerar fristående, professionella revisorer
som biträder de förtroendevalda revisorerna.
Vid kommunallagsrevisionen 1991 infördes på KU:s initiativ i 9 kap. 7 §
kommunallagen en bestämmelse att revisionen skall ske enligt god
revisionssed. Revisionsutredningen fastslog 1993 (SOU 1993:69), med
hänvisning till artikel 2 i EG/EU:s revisionsdirektiv, att lagstadgad revision
av bolags och vissa andra företags årsbokslut m.m. endast får utföras av
godkända personer, vilket betyder att lekmannarevisorerna i kommuner och
landsting inte skulle få revidera de kommunala företagen.
Det är önskvärt att vi i Sverige behåller systemet med förtroendevalda
revisorer i kommunal verksamhet, revisorer som är folkvalda och som
dessutom har en bra kontakt med ledamöterna i kommunfullmäktige. Det är
dock oerhört viktigt att de har tillgång till sakkunnig personal i den
kommunala administrationen.
Högre krav måste också ställas på de kommunala revisorerna för att säkra
revisionen av politikernas arbete och därmed demokratins fundament. Det
måste ställas krav som garanterar att det finns hög kompetens och krav på
auktorisation i lekmannastyrelserna i den kommunala revisionen.
Ingen "kommunarrest" för
äldre eller invandrare
Alla människor i Sverige har rätt till att bo var de vill. Det
hör till de grundläggande rättigheterna. Det är helt
oacceptabelt att exempelvis invandrare placeras ut att bo i en
viss bostadsort utan hänsyn till egna önskemål, eller att
gamla människor med behov av specialboende inte får flytta
till en plats där de vill bo.
En äldre person måste ha rätt att flytta till en annan kommun, även om den
ligger långt bort, för att till exempel kunna bo närmare sina barn. Den
kommunala bosättningsprincipen måste även gälla äldre. I 2 kap 8 §
regeringsformen står: "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad
mot frihetsberövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta
sig
inom riket och att lämna detta." Man frågar sig vad denna rörelsefrihet är
värd om medborgarna inte har rätt att bosätta sig var de vill.
Kommunförbundet har tidigare antagit en rekommendation att personer
skall få flytta vart de vill och då beredas plats inom äldreomsorgen vid en
sådan flytt. Men efterlevnaden av rekommendationen har varit bristfällig. Det
måste bli en laglig rättighet att bo där man vill.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i kommunallagen
för att möjliggöra kommunala nyval,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om delning av kommuner,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
kommunallagen att den ställer högre krav på sakkunnighet i den kommunala
revisionen,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att alla som
bor i Sverige har rätt att bosätta sig i vilken kommun de önskar.
Stockholm den 6 oktober 1996
Birgit Friggebo (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Margitta Edgren (fp)
Lars Leijonborg (fp)