Kommunerna har enligt dagens regelverk rätt att ta ut
avgifter för barn- och äldreomsorg. I större eller mindre
utsträckning svarar avgifterna för finansieringen av barn- och
äldreomsorgen. Antalet konstruktioner och avgiftsnivåer är
nästan lika många som antalet kommuner. Snart sagt varje
kommun med självaktning har sin variant på hur avgifterna
beräknas och hur mycket av kostnaderna som avgifterna skall
täcka. Principerna bakom avgiftssystemen är i huvudsak två,
antingen en fast avgift eller en avgift relaterad till inkomst. I
systemen finns dessutom ilagda olika former av rabatter som
t ex minskad avgift för andra och tredje barn o.s.v.,
inkomstgränser som inte får understigas, undantag för
kapitalinkomster, del av förmögenhet undantas etc.
Genom inkomstskattesystemet möter löntagaren dels den kommunala
inkomstbeskattningen i form av proportionell skatt, dels den statliga skatten
som är progressiv. Skattesystemet bygger dessutom på principen att det är
staten som via inkomstskatten svarar för inkomstutjämning. Alla inkomst-
tagare måste dessutom betala statlig skatt.
I samband med att riksdagen beslutade om kommunalt skattestopp valde
många kommuner att skärpa progressiviteten i sina avgiftssystem.
Utvecklingen av avgiftssystemen inom den kommunala sektorn har inneburit
att kommunerna via sina inkomstrelaterade taxesystem har övertagit delar av
statens roll som inkomstutjämnare. På många håll i landet råder en sådan
situation att det inte bara är riksdagen utan även kommunerna som behandlar
och beslutar om inkomstutjämning utifrån progressiva system.
Självklart skall kommunerna även i fortsättningen vara berättigade att ta ut
och fastställa avgifter utifrån olika nivåer och konstruktioner. Det finns dock
inga skäl varför kommunerna skall införa inkomstrelaterade system så länge
det är statens uppgift att svara för inkomstutjämningen via inkomstskatten.
De kommunala inkomstrelaterade systemen skapar dessutom
marginaleffekter som står i strid med skattereformen och dessutom är
tveksamma utifrån likställighetsprincipen.
Systemet med avgiftsbefrielse innebär att barnomsorg och äldreomsorg de
facto svarar för kostnader som annars skulle åvila kommunernas sociala
verksamhet och därmed belasta socialbidragskontot. Situationen är idag
sådan att barn- och äldreomsorg svarar för en omfattande subventionering av
kommunernas sociala verksamhet. Det innebär att kommunernas sociala
kostnader inte fullt ut redovisas.
Jag föreslår därför att regeringen återkommer med förslag till riksdagen
som innebär att kommunerna förbjuds tillämpa inkomstrelaterade
avgiftssystem. Dessutom skall regeringen till riksdagen redovisa förslag som
innebär att kommunerna är skyldiga att ta ut avgift för barn- och äldre-
omsorg.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala avgiftssystem.