Kommunala bostadsföretag finns idag i princip i varje kommun och i genomsnitt finns det faktiskt mer än ett bostadsföretag i varje kommun. Historiskt sett har detta sin förklaring i att rörligheten var mycket mindre när de kommunala bostadsföretagen byggdes än den är idag. Då fanns bostad, arbetsplats, skola, offentlig och kommersiell service i omedelbar närhet inom bostadskommunens gränser. Idag har rörligheten ökat markant. Det är inte arbetsplatsens närhet som är det primära vid val av bostadsort som tidigare. Friheten vid val av bostad har ökat under åren. En konsekvens av detta är att många idag bor i en kommun men pendlar till sin arbetsplats i en annan kommun.
De kommunägda bostadsföretagen har idag betydande skillnader i sina marknadsförutsättningar. Ett sätt att möta de problem som kan uppstå är att rationalisera drift och förvaltning genom att fusionera företagen till mer funktionella och slagkraftiga enheter.
Med denna bakgrund är det naturligt att ompröva principen att ett kommunalt bostadsföretag endast skall få arbeta inom de egna kommun- gränserna. Det finns inga principiella hinder för samarbete mellan bostadsföretag och inte heller några begränsningar i möjligheten att marknadsföra sig i en annan kommun. Däremot sätter den s k lokaliserings- principen hinder i vägen för ett förvärv av bostadsföretag som ägs av en annan kommun än den egna.
Ett samgående av olika bostadsföretag kan underlätta för den enskilda kommunens ekonomi och samtidigt ge samordningsfördelar och rationali- seringseffekter i de enskilda företagen. Det kan också skapa en utvecklings- möjlighet för de kommunala bostadsföretagen. Den s k lokaliserings- principen bör därför upphävas eller ändras för att underlätta möjligheten till samgående mellan bostadsföretag i olika kommuner.
Den s k lokaliseringsprincipen beskrivs i 2 kap. 1 § KL där det sägs att kommunerna själva får ta hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens område eller medlemmar och som inte ska handhas enbart av någon annan, exempelvis staten eller annan kommun. Regeln talar inte bara om kommunens område utan också om kommunens medlemmar, vilket bör noteras för att rätt förstå principens innebörd.
Av lagens utformning följer också att en kommun som vill driva verksamhet på annan kommuns område måste kunna påvisa särskilt behov av det. Så sker redan idag i viss utsträckning; som exempel kan nämnas att två eller flera kommuner gemensamt äger bolag för energiförsörjning, energiproduktion eller bostadsförsörjning.
Ett undantag från lokaliseringsprincipen skulle ge kommunerna nya möjligheter att kunna utveckla sina bostadsföretag till ekonomiskt sunda och attraktiva företag. Därigenom säkras företagens och kommunernas roll i den sociala bostadspolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att underlätta möjligheterna till samgående mellan bostadsföretag i olika kommuner.
Stockholm den 30 september 1996
Lena Larsson (s)