Politiken har blivit en åskådarsport. Demokratin kan bara vitaliseras om
publiken kommer ner från läktaren.
Olof Petersson, UNT 951207
Bakgrund
De senaste åren har det talats mycket om politikens kris. Det
är dock tveksamt om det råder någon egentlig politisk kris,
eftersom medborgarnas politiska kunskaper och intresse är
väl så högt som tidigare, enligt Demokratiutredningen med
bland andra Olof Petersson och Bo Rothstein. Valdeltagandet
ligger också kvar på en internationellt sett mycket hög nivå,
utom när det gäller val till EU-parlamentet. Däremot råder
det kris för partipolitiken, med sviktande engagemang och
medlemssiffror, och ett mycket lågt förtroende för politiker.
Kommun- och landstingspolitiken är för många tämligen anonym. En
nyligen genomförd undersökning visade exempelvis att en klar majoritet av
de tillfrågade i Stockholm inte visste vilka partier som sitter i majoritets-
ställning i Stockholms fullmäktige.
Det finns en, visserligen svag, tendens att decentralisera makten kommu-
nalt. Fler städer inför stadsdelsnämnder, och några kommuner har tillkommit
genom delning de senaste åren. Däremot finns det ingen som helst benägen-
het att låta medborgarna självständigt fatta politiska beslut, exempelvis
genom kommunala folkomröstningar. Visserligen måste frågor om folkom-
röstningar som samlat minst 5 procent av de röstberättigades namnunder-
skrifter tas upp i fullmäktige, men Kommunförbundet har tydligt visat hur
snart sagt alla förslag till kommunala folkomröstningar avslås (se vidare
Miljöpartiets motion i ärendet). Det är vår uppfattning att också andra sätt att
engagera medborgarna direkt i de kommunala besluten används alltför
sparsamt.
Ge medborgarna rätt att
motionera till fullmäktige
Miljöpartiet vill stärka medborgarnas möjligheter att själva
påverka politiken direkt. Därför önskar vi bland annat fler
folkomröstningar på alla politiska nivåer, är positiva till
direktvalda kommundelsnämnder och vill decentralisera en
del av beslutsrätten från stat till kommun och direktvalda
regioner.
Vi vill också bättre ta tillvara goda idéer och förslag från invånarna. Det är
vår övertygelse att många goda förslag aldrig kommer fram till politikernas
beslutsbord, eftersom många förslagsställare inte engagerar sig politiskt och
ej heller torgför sina tankegångar i massmediala fora. Detta är särskilt
allvarligt som vissa grupperingar i samhället är kraftigt underrepresenterade i
politiken, och därför med dagens system har svårt att göra sin röst hörd. Det
gäller exempelvis ungdomar och invandrare.
Ett sätt att komma till rätta med detta är att ge varje kommuninvånare rätt
att motionera direkt till kommunfullmäktige. Frågorna som behandlas
kommunalt är ofta av mer praktisk karaktär, vilket gör det lättare för
invånarna att uttrycka en ståndpunkt. Samtidigt kan de ha mycket
långtgående betydelse för dem som påverkas, vilket gör det angeläget att ta
tillvara åsiktsströmningar som inte nödvändigtvis finns representerade i
fullmäktige.
En direkt motionsrätt till kommunfullmäktige för invånarna skulle ställa
ökade krav på den kommunala motionsberedningen. Det är vår bestämda
uppfattning att dessa ökade krav redan idag är motiverade, då det i många
kommuner finns åtskilliga motioner som först tas upp till beslut åtskilliga år
efter att de initierats. Vi anser att motioner direkt från invånare i kommunen
ska ges samma dignitet som de av politiska partier framtagna.
På samma sätt som det nu ges möjlighet till öppna nämndsammanträden i
kommunerna, så bör införandet av denna direkta motionsrätt ske frivilligt,
efter beslut i kommunfullmäktige. En senare översyn kan visa om det finns
behov av att från statligt håll vidare styra upp mot ökat direkt invånar-
inflytande.
Tillägg i kommunallagen
krävs
I kommunallagens femte kapitel 23 § räknas upp vem som
har rätt att motionera till kommunfullmäktige. Där fastslås
att fullmäktigeledamöter, nämnder och revisorer alltid får
motionera till fullmäktige. Även styrelse i kommunalt bolag
och fullmäktigeberedning får efter särskilt beslut motionera
till fullmäktige. Denna förteckning om fem instanser är
exklusiv, några ytterligare instanser kan med dagens
kommunallag inte ges rätt att motionera till fullmäktige. Den
kommun som skulle vilja införa ett sådant
direktdemokratiskt instrument har enligt kommunallagen ej
möjlighet att göra så.
Vi föreslår att det i kommunallagen läggs till en sjätte instans: kommunalt
rösträttsberättigade. På samma sätt som styrelse i kommunalt bolag och
fullmäktigeberedning ges motionsrätt efter särskilt beslut, bör de kommunalt
rösträttsberättigade ges det.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
angående ändring i kommunallagen med syfte att möjliggöra för
kommunfullmäktige att ge de kommunalt röstberättigade kommunal
motionsrätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en skyndsam kommunal motionsberedning.