När kungörandelagen och författningssamlingsförordningen
kom till 1976, och trädde i kraft den 1 januari 1979, hade
man i förarbetena ingående diskuterat om inte också
kommunerna skulle omfattas av de nya reglerna för
utformning och kungörande av författningar. Så blev inte
fallet utan de nya reglerna omfattar endast statliga
myndigheter under regeringen. Skälen till att det blev så är
att kommunerna hävdade sin självbestämmanderätt och
utlovade rekommendationer från Kommunförbundet för hur
kommunala författningar på frivillighetens väg skulle
utformas med tillgodoseende av alla lagstiftningens krav.
Rekommendationerna har emellertid inte lett till det utlovade resultatet.
Två gånger har därför Riksdagens revisorer tagit upp saken och uttryckt
som sin mening att de rådande förhållandena för kommunernas författningar
är otillfredsställande. Senast tog man upp saken från riksdagsrevisorernas
sida i ett förslag 1992/93 under rubriken "Riksdagen och normgivnings-
processen".
Konstitutionsutskottet behandlade ärendet i 1992/93:KU1. På sid 7
redovisas revisorernas förslag som avslutas med meningen "Revisorerna
föreslår att regeringen skall utarbeta förslag angående skyldigheter för
kommunerna att förteckna och publicera sina författningar." På sid 7-8
utvecklar utskottet sin mening och slutar på följande sätt: "Som framgår av
det föregående har tanken på en skyldighet för kommunerna att förteckna
och publicera sina författningar tidigare avvisats med hänvisning till Svenska
kommunförbundets rekommendation till kommunerna att ge ut egna
författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och utformning. Trots att
sådana riktlinjer utfärdades år 1977 har, som revisorerna påpekar,
författningar på området publicerats endast i mycket begränsad utsträckning.
Utskottet anser att detta är otillfredsställande. Den bristande hörsamheten
talar för att problemet bör lösas på ett annat sätt. Enligt utskottets mening
bör
därför regeringen låta frågan bli föremål för närmare överväganden i något
lämpligt sammanhang. Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till
känna."
Riksdagen följde utskottets förslag. Sedan dess ligger ärendet på regerings-
kansliet. Under 1995 presenterade Finansdepartementet en promemoria med
rubriken "Kommunala författningssamlingar" (Ds 1995:7).
I promemorian föreslås att man inför lagstadgade kommunala
författningssamlingar och att reglerna till allra största delen ansluter till
vad
som nu gäller för de statliga myndigheterna.
Promemorian skickades ut på remiss. I stort sett alla remissinstanser anslöt
sig till förslaget. Flera fann det lämpligt att reglerna för kommunerna blev
exakt desamma som för de statliga myndigheterna.
Kommunförbundet och Landstingsförbundet motsatte sig förslaget med
hänvisning till den kommunala självbestämmanderätten. Ärendet har sedan
lagts på is av skäl som är obekanta.
Ur saklig synvinkel skulle kommunala författningssamlingar naturligtvis
medföra förbättringar av inte bara etik och moral utan också av rättssäker-
heten.
Man kan konstatera att ingen på kommunerna gör någonting åt t ex alla de
brister som vidlåter trafikförfattningarna och detta i väntan på hur kraven på
en författningssamling för kommunerna kommer att se ut.
Det är därför angeläget att regeringen skyndsamt effektuerar kravet i det
tillkännagivande som konstitutionsutskottet avgav i 1992/93:KU1 och som
riksdagen fastställde i beslut.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamt efterkomma riksdagens tidigare tillkännagivande
vad gäller kommunala författningssamlingar.