När kungörandelagen och författningssamlingsförordningen kom till 1976, och trädde i kraft den 1 januari 1979, hade man i förarbetena ingående diskuterat om inte också kommunerna skulle omfattas av de nya reglerna för utformning och kungörande av författningar. Så blev inte fallet utan de nya reglerna omfattar endast statliga myndigheter under regeringen. Skälen till att det blev så är att kommunerna hävdade sin självbestämmanderätt och utlovade rekommendationer från Kommunförbundet för hur kommunala författningar på frivillighetens väg skulle utformas med tillgodoseende av alla lagstiftningens krav.
Rekommendationerna har emellertid inte lett till det utlovade resultatet.
Två gånger har därför Riksdagens revisorer tagit upp saken och uttryckt som sin mening att de rådande förhållandena för kommunernas författningar är otillfredsställande. Senast tog man upp saken från riksdagsrevisorernas sida i ett förslag 1992/93 under rubriken "Riksdagen och normgivnings- processen".
Konstitutionsutskottet behandlade ärendet i 1992/93:KU1. På sid 7 redovisas revisorernas förslag som avslutas med meningen "Revisorerna föreslår att regeringen skall utarbeta förslag angående skyldigheter för kommunerna att förteckna och publicera sina författningar." På sid 7-8 utvecklar utskottet sin mening och slutar på följande sätt: "Som framgår av det föregående har tanken på en skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera sina författningar tidigare avvisats med hänvisning till Svenska kommunförbundets rekommendation till kommunerna att ge ut egna författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och utformning. Trots att sådana riktlinjer utfärdades år 1977 har, som revisorerna påpekar, författningar på området publicerats endast i mycket begränsad utsträckning. Utskottet anser att detta är otillfredsställande. Den bristande hörsamheten talar för att problemet bör lösas på ett annat sätt. Enligt utskottets mening bör därför regeringen låta frågan bli föremål för närmare överväganden i något lämpligt sammanhang. Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna."
Riksdagen följde utskottets förslag. Sedan dess ligger ärendet på regerings- kansliet. Under 1995 presenterade Finansdepartementet en promemoria med rubriken "Kommunala författningssamlingar" (Ds 1995:7).
I promemorian föreslås att man inför lagstadgade kommunala författningssamlingar och att reglerna till allra största delen ansluter till vad som nu gäller för de statliga myndigheterna.
Promemorian skickades ut på remiss. I stort sett alla remissinstanser anslöt sig till förslaget. Flera fann det lämpligt att reglerna för kommunerna blev exakt desamma som för de statliga myndigheterna.
Kommunförbundet och Landstingsförbundet motsatte sig förslaget med hänvisning till den kommunala självbestämmanderätten. Ärendet har sedan lagts på is av skäl som är obekanta.
Ur saklig synvinkel skulle kommunala författningssamlingar naturligtvis medföra förbättringar av inte bara etik och moral utan också av rättssäker- heten.
Man kan konstatera att ingen på kommunerna gör någonting åt t ex alla de brister som vidlåter trafikförfattningarna och detta i väntan på hur kraven på en författningssamling för kommunerna kommer att se ut.
Det är därför angeläget att regeringen skyndsamt effektuerar kravet i det tillkännagivande som konstitutionsutskottet avgav i 1992/93:KU1 och som riksdagen fastställde i beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt efterkomma riksdagens tidigare tillkännagivande vad gäller kommunala författningssamlingar.
Stockholm den 2 oktober 1996
Michael Stjernström (kd)