Staten har det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken
i Sverige. Enligt 2 kap. 7 § kommunallagen får kommuner
och landsting driva näringsverksamhet endast om den drivs
utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga
anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen
eller landstinget.
Kommuner och landsting kan naturligtvis vidta åtgärder för att helt allmänt
främja näringslivet i kommunen eller landstinget, men som en konsekvens av
statens övergripande ansvar för näringspolitiken och nämnda regel i
kommunallagen bör kommuner och landsting hålla fast vid principen att inte
ge direkt eller indirekt stöd till enskilda företag. Detta överensstämmer också
med de internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till.
Sveriges kommuner och landsting är sedan gammalt verksamma på en rad
områden som måste uppfattas som en del av näringslivet men som ligger
inom ramen för det s.k. allmänintresset. Exempelvis kan nämnas tillhanda-
hållande av kollektiva anläggningar såsom elverk, vattenverk, renhållnings-
verk och trafikföretag.
Under senare år har kommuner och landsting utökat sin näringsverksamhet
och givit sig in i alltfler branscher samtidigt som verksamheten allt oftare
börjat bedrivas i privaträttslig form med hjälp av kommunala aktiebolag.
Enligt Statistiska Centralbyrån fanns i Sverige år 1994 inte mindre än 1 450
kommunala företag. Omsättningen var 105 miljarder kronor, vilket är mer än
en fördubbling jämfört med tio år tidigare.
Denna utveckling är olycklig. Kommunal och exempelvis privat
verksamhet har stora skillnader, vilket gör att kommuner och landsting aldrig
kan fungera på lika villkor med privata företag.
En avgörande skillnad är att kommunernas och landstingens inkomster till
största delen utgörs av skattemedel och statsbidrag, vilket innebär att man har
ett lågt eller i många fall inget finansiellt och affärsmässigt risktagande i
jämförelse med privata företag. Genom att finansieringen av den kommunala
verksamheten dessutom ofta garanteras med kommunal borgen kan ett
kommunalt bolag lättare få en låg kapitalkostnad i jämförelse med privata
konkurrenter. Detta medför i sin tur att kommunerna och landstingen
knappast heller har några starkare incitament för effektivisering och
marknadsanpassning.
Privat näringsverksamhet finansieras genom privata kapitaltillskott och av
eventuella överskott i verksamheten. Den karakteriseras i första hand av ett
enskilt ekonomiskt risktagande, vilket betyder att en långsiktigt dålig
lönsamhet mer eller mindre automatiskt leder till att verksamheten avvecklas
och att det investerade kapitalet helt eller delvis förloras. Privata företag
måste därför normalt anpassa omfattning och inriktning på verksamheten
efter omständigheter och omvärld och hela tiden försöka göra en bedömning
av huruvida det investerade kapitalet ger en rimlig förräntning.
Genom att kommunal verksamhet däremot ytterst garanteras av
skattemedel är det kapital som finns i det kommunala företaget inte lika
flyktbenäget vid t.ex. dålig lönsamhet. Kommunerna ställer oftast mycket få
ekonomiska krav på verksamheten i kommunägda aktiebolag. Man har sällan
några större anspråk på avkastning på insatt eget kapital. Det är inte ovanligt
att man helt avsäger sig t.ex. aktieutdelning. Kommunerna ger ofta
kapitaltillskott och garanterar förlusttäckning redan i bolagsordningen. Det
finns åtskilliga exempel på att kommunala företag tillåts fortsätta sin
verksamhet under lång tid även om de går med förlust. De kommunala
resurserna försvinner därigenom "ut i tomma intet" i stället för att användas i
de kommunala kärnverksamheterna.
De speciella förutsättningar som gäller för kommunala bolag beträffande
verksamhetens finansiering och affärsmässiga risktagande jämfört med
privata företag snedvrider konkurrensen till de privata företagens nackdel.
Vid exempelvis en anbudstävlan kan kommunala företag beräkna
anbudspriser med lägre riskmarginaler än konkurrerande privata företag.
Situationen blir inte bättre av att ledningen för den egna kommunen, som inte
sällan är köpare, ofta sitter i de säljande bolagens styrelser.
Kommunala aktiebolag har också nackdelar utöver de rent konkurrens-
hämmande. De utgör i praktiken aktiebolag utan aktieägare på det sätt som
förutsatts i aktiebolagslagen med allt vad detta innebär av brist på insyn från
kommuninvånarnas sida. De kommunala bolagen utgör följaktligen också ett
hot mot den kommunala demokratin.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kommunallagen i syfte
att minska den kommunala näringsverksamheten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 30 september 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Henrik S Järrel (m)
Ola Karlsson (m)