Kommunala bolag
Staten har det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken i Sverige. Enligt 2 kap. 7 § kommunallagen får kommuner och landsting driva näringsverksamhet endast om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.
Kommuner och landsting kan naturligtvis vidta åtgärder för att helt allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget, men som en konsekvens av statens övergripande ansvar för näringspolitiken och nämnda regel i kommunallagen bör kommuner och landsting hålla fast vid principen att inte ge direkt eller indirekt stöd till enskilda företag. Detta överensstämmer också med de internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till.
Sveriges kommuner och landsting är sedan gammalt verksamma på en rad områden som måste uppfattas som en del av näringslivet men som ligger inom ramen för det s.k. allmänintresset. Exempelvis kan nämnas tillhanda- hållande av kollektiva anläggningar såsom elverk, vattenverk, renhållnings- verk och trafikföretag.
Under senare år har kommuner och landsting utökat sin näringsverksamhet och givit sig in i alltfler branscher samtidigt som verksamheten allt oftare börjat bedrivas i privaträttslig form med hjälp av kommunala aktiebolag.
Enligt Statistiska Centralbyrån fanns i Sverige år 1994 inte mindre än 1 450 kommunala företag. Omsättningen var 105 miljarder kronor, vilket är mer än en fördubbling jämfört med tio år tidigare.
Denna utveckling är olycklig. Kommunal och exempelvis privat verksamhet har stora skillnader, vilket gör att kommuner och landsting aldrig kan fungera på lika villkor med privata företag.
En avgörande skillnad är att kommunernas och landstingens inkomster till största delen utgörs av skattemedel och statsbidrag, vilket innebär att man har ett lågt eller i många fall inget finansiellt och affärsmässigt risktagande i jämförelse med privata företag. Genom att finansieringen av den kommunala verksamheten dessutom ofta garanteras med kommunal borgen kan ett kommunalt bolag lättare få en låg kapitalkostnad i jämförelse med privata konkurrenter. Detta medför i sin tur att kommunerna och landstingen knappast heller har några starkare incitament för effektivisering och marknadsanpassning.
Privat näringsverksamhet finansieras genom privata kapitaltillskott och av eventuella överskott i verksamheten. Den karakteriseras i första hand av ett enskilt ekonomiskt risktagande, vilket betyder att en långsiktigt dålig lönsamhet mer eller mindre automatiskt leder till att verksamheten avvecklas och att det investerade kapitalet helt eller delvis förloras. Privata företag måste därför normalt anpassa omfattning och inriktning på verksamheten efter omständigheter och omvärld och hela tiden försöka göra en bedömning av huruvida det investerade kapitalet ger en rimlig förräntning.
Genom att kommunal verksamhet däremot ytterst garanteras av skattemedel är det kapital som finns i det kommunala företaget inte lika flyktbenäget vid t.ex. dålig lönsamhet. Kommunerna ställer oftast mycket få ekonomiska krav på verksamheten i kommunägda aktiebolag. Man har sällan några större anspråk på avkastning på insatt eget kapital. Det är inte ovanligt att man helt avsäger sig t.ex. aktieutdelning. Kommunerna ger ofta kapitaltillskott och garanterar förlusttäckning redan i bolagsordningen. Det finns åtskilliga exempel på att kommunala företag tillåts fortsätta sin verksamhet under lång tid även om de går med förlust. De kommunala resurserna försvinner därigenom "ut i tomma intet" i stället för att användas i de kommunala kärnverksamheterna.
De speciella förutsättningar som gäller för kommunala bolag beträffande verksamhetens finansiering och affärsmässiga risktagande jämfört med privata företag snedvrider konkurrensen till de privata företagens nackdel. Vid exempelvis en anbudstävlan kan kommunala företag beräkna anbudspriser med lägre riskmarginaler än konkurrerande privata företag. Situationen blir inte bättre av att ledningen för den egna kommunen, som inte sällan är köpare, ofta sitter i de säljande bolagens styrelser.
Kommunala aktiebolag har också nackdelar utöver de rent konkurrens- hämmande. De utgör i praktiken aktiebolag utan aktieägare på det sätt som förutsatts i aktiebolagslagen med allt vad detta innebär av brist på insyn från kommuninvånarnas sida. De kommunala bolagen utgör följaktligen också ett hot mot den kommunala demokratin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kommunallagen i syfte att minska den kommunala näringsverksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 30 september 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m) Jerry Martinger (m) Inger René (m) Nils Fredrik Aurelius (m) Fredrik Reinfeldt (m) Henrik S Järrel (m) Ola Karlsson (m)