Besluten över sektorsorganens organisation måste återföras
till riksdagen och läggas under medborgarnas inflytande och
kontroll.
Den regionalisering som nu pågår inom flera sektorsorgan håller på att
tömma stora delar av landet på kompetens och service. En enorm
centraliseringsvåg drar fram över statliga myndigheter utan demokratisk
förankring och kontroll. Detta har blivit möjligt sedan riksdag och regering
frånhänt sig möjligheten att besluta om omorganisationer inom statliga
sektorsorgan. Som en följd av enrådighetsmodellen har besluten i
organisatoriska frågor helt lagts över på verkschefer och tjänstemän. Följden
av det blir allt tydligare.
När myndigheter och verk måste rationalisera och spara går det ut över den
decentraliserade myndighetsstrukturen som har varit den svenska
myndighetsmodellens förnämliga servicemärke. Istället för att hämta hem
besparingarna i hela organisationen och framförallt på central nivå görs
omorganisationer där tron på mera lönsamma stora enheter råder. Det finns
emellertid ingenting som belägger detta handlingsmönster, snarare motsatsen.
Följden av denna organisation blir förödande för stora delar av landet.
Särskilt drabbas landsortsområdena. Ett tydligt exempel på den
strukturförändring som nu sker kan hämtas från Kalmar län.
Kalmar län suddas ut
Kalmar län håller på att helt suddas ut på kartan genom att
olika myndigheter nu bildat andra regiongränser där
verksamhet och beslut flyttas ur länet. 1993 genomförde
Centerpartiet i Kalmar län en undersökning av
organisationsförändringarna inom myndigheter och
organisationer i Kalmar län. Av de 21 organisationer,
myndigheter och liknande som Centern undersökte hade tre
kvar länet som begrepp i september 1993.
Ingen av dessa 18 som bildat en ny region, inte i något fall, har valt Kalmar
län för lokalisering av sitt huvudkontor eller där man kan säga att Kalmar län
är det naturliga flödescentrat för verksamheten.
Två handlingsmönster kan urskiljas. Ett innebär regionbildningar som
splittrar länet i olika regioner. Den andra lösningen som är i majoritet bland
de 21 är regioner där hela länet samverkar med andra län i en större region
med huvudkontor i något angränsande län.
Sedan denna undersökning gjordes 1993 har denna trend fortsatt med
oförminskad kraft. För närvarande pågår omorganisationsdiskussioner inom
följande sektorer med samma modellösningar. Det gäller Skogsvårds-
styrelsen, Samhallkoncernen, tingsrätterna, åklagarämbetet, kronofogdemyn-
digheterna, lantmäteriet och skatteförvaltningarna. Detta får förödande
konsekvenser för länet och dess medborgare.
Besluten som angår länsmedborgarna fjärmas dem och flyttas utanför
länets gränser till avlägsna tjänsterum. Närhet till service försvinner.
Kompetens och arbetstillfällen går förlorad. Allt detta kan ske utan att den
demokratiska beslutsprocessen kan ingripa. Ytterst är detta på sikt förödande
också för demokratin.
Länsdemokratireform
angelägen
Samtidigt med detta har den egna länsstyrelsen i länet och i
alla andra län omorganiserats. Ett 25-tal förtroendeposter har
försvunnit genom att länsvägnämnden, länsskolnämnden och
lantbruksnämnden lagts ner och verksamheten flyttats in i
länsstyrelsen. Samtidigt har besluten inom länsstyrelsen
flyttats från länsstyrelsens styrelse till landshövdingen och
till tjänstemän i myndighetsutövning. Det visar hur
angelägen den kommande länsdemokratireformen är och där
Kalmar län skall bli ett av försökslänen. Men detta är inte
tillräckligt. Besluten över sektorsorganens organisation och
lokalisering måste återföras under medborgerligt ansvar och
kontroll. Statsmakten måste ta ett helhetsansvar för den
regionala utvecklingen. Klara direktiv till myndigheter, verk
och bolag måste utformas. Varje beslut måste föregås av en
konsekvensanalys med helhetsperspektivet för ögonen. En
helhetssyn måste prägla statsmakternas syn på
myndighetsfunktionen. Detta är av synnerlig vikt i fråga om
beslut som påverkar regionalpolitiken. Riksdag och regering
bör återta den beslutsroll de tidigare har haft på detta
område.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återföring av besluten över de statliga sektorsorganens
organisation och lokalisering till riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en länsdemokratireform.