Besluten över sektorsorganens organisation måste återföras till riksdagen och läggas under medborgarnas inflytande och kontroll.
Den regionalisering som nu pågår inom flera sektorsorgan håller på att tömma stora delar av landet på kompetens och service. En enorm centraliseringsvåg drar fram över statliga myndigheter utan demokratisk förankring och kontroll. Detta har blivit möjligt sedan riksdag och regering frånhänt sig möjligheten att besluta om omorganisationer inom statliga sektorsorgan. Som en följd av enrådighetsmodellen har besluten i organisatoriska frågor helt lagts över på verkschefer och tjänstemän. Följden av det blir allt tydligare.
När myndigheter och verk måste rationalisera och spara går det ut över den decentraliserade myndighetsstrukturen som har varit den svenska myndighetsmodellens förnämliga servicemärke. Istället för att hämta hem besparingarna i hela organisationen och framförallt på central nivå görs omorganisationer där tron på mera lönsamma stora enheter råder. Det finns emellertid ingenting som belägger detta handlingsmönster, snarare motsatsen. Följden av denna organisation blir förödande för stora delar av landet. Särskilt drabbas landsortsområdena. Ett tydligt exempel på den strukturförändring som nu sker kan hämtas från Kalmar län.
Kalmar län suddas ut
Kalmar län håller på att helt suddas ut på kartan genom att olika myndigheter nu bildat andra regiongränser där verksamhet och beslut flyttas ur länet. 1993 genomförde Centerpartiet i Kalmar län en undersökning av organisationsförändringarna inom myndigheter och organisationer i Kalmar län. Av de 21 organisationer, myndigheter och liknande som Centern undersökte hade tre kvar länet som begrepp i september 1993.
Ingen av dessa 18 som bildat en ny region, inte i något fall, har valt Kalmar län för lokalisering av sitt huvudkontor eller där man kan säga att Kalmar län är det naturliga flödescentrat för verksamheten.
Två handlingsmönster kan urskiljas. Ett innebär regionbildningar som splittrar länet i olika regioner. Den andra lösningen som är i majoritet bland de 21 är regioner där hela länet samverkar med andra län i en större region med huvudkontor i något angränsande län.
Sedan denna undersökning gjordes 1993 har denna trend fortsatt med oförminskad kraft. För närvarande pågår omorganisationsdiskussioner inom följande sektorer med samma modellösningar. Det gäller Skogsvårds- styrelsen, Samhallkoncernen, tingsrätterna, åklagarämbetet, kronofogdemyn- digheterna, lantmäteriet och skatteförvaltningarna. Detta får förödande konsekvenser för länet och dess medborgare.
Besluten som angår länsmedborgarna fjärmas dem och flyttas utanför länets gränser till avlägsna tjänsterum. Närhet till service försvinner. Kompetens och arbetstillfällen går förlorad. Allt detta kan ske utan att den demokratiska beslutsprocessen kan ingripa. Ytterst är detta på sikt förödande också för demokratin.
Länsdemokratireform angelägen
Samtidigt med detta har den egna länsstyrelsen i länet och i alla andra län omorganiserats. Ett 25-tal förtroendeposter har försvunnit genom att länsvägnämnden, länsskolnämnden och lantbruksnämnden lagts ner och verksamheten flyttats in i länsstyrelsen. Samtidigt har besluten inom länsstyrelsen flyttats från länsstyrelsens styrelse till landshövdingen och till tjänstemän i myndighetsutövning. Det visar hur angelägen den kommande länsdemokratireformen är och där Kalmar län skall bli ett av försökslänen. Men detta är inte tillräckligt. Besluten över sektorsorganens organisation och lokalisering måste återföras under medborgerligt ansvar och kontroll. Statsmakten måste ta ett helhetsansvar för den regionala utvecklingen. Klara direktiv till myndigheter, verk och bolag måste utformas. Varje beslut måste föregås av en konsekvensanalys med helhetsperspektivet för ögonen. En helhetssyn måste prägla statsmakternas syn på myndighetsfunktionen. Detta är av synnerlig vikt i fråga om beslut som påverkar regionalpolitiken. Riksdag och regering bör återta den beslutsroll de tidigare har haft på detta område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återföring av besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering till riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en länsdemokratireform.
Stockholm den 26 september 1996
Agne Hansson (c) Sivert Carlsson (c)