Privata företag blir idag utkonkurrerade av kommunal verksamhet som ligger utanför kommunallagens regler men som inte kan överklagas med dagens regler. Möjligheterna att överklaga sådan verksamhet bör därför stärkas.
Det har blivit allt vanligare med kommunala bolag och koncernbildningar där kompetensstridig verksamhet kan bedrivas utan möjlighet till laglighetsprövning. Det är heller inte ovanligt med kommunalt stöd till näringsverksamhet eller kommunal näringsverksamhet som ligger i utmarkerna av den kommunala kompetensen.
Grunden för kommuners och landstings verksamhet är att det finns stöd i lag för att driva verksamheten. Verksamheten måste alltså vara förenlig med den allmänna kompetensen som följer av 2 kap kommunallagen eller den särskilda kompetens som följer av speciallagstiftning. Utgångspunkten är att kommunen eller landstinget får ta hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område och som inte skall handhas enbart av staten, eller annan kommun, ett annat landsting eller någon annan.
Enligt 2 kap 7 § kommunallagen får kommuner och landsting driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmar i kommunen eller landstinget. Regeln innebär att det råder förbud för kommuner och landsting att driva spekulativa företag. Förbudet mot vinstsyfte innebär dock inte att verksamheten inte får ge överskott.
Om en kommun eller ett landsting bestämmer sig för att gå ut på den öppna marknaden och sälja tjänster utan tillräcklig anknytning till en erkänd kommunal angelägenhet kan en medlem i kommunen eller landstinget begära laglighetsprövning genom att överklaga beslutet.
Det finns emellertid ett antal problem runt laglighetsprövningen.
- Den kräver att det finns ett beslut att överklaga. Om exempelvis en kommunal enhet inleder en försäljningsverksamhet på den öppna marknaden, utan något formellt beslut om saken, finns inte något beslut som kan laglighetsprövas.
- Den kräver att överklagandet kommer in inom tre veckor efter beslutets justering. Om exempelvis kommunen anslår pengar till ett kommunalt bolag som efter en månad visar sig använda pengarna i kompetensstridig verksamhet kan inte beslutet längre överklagas. Verksamheten blir laglig om den inte överklagas.
- Beslut som fattas av kommunala företag kan normalt inte överklagas. Exempelvis ett kommunalt helägt fastighetsbolag kan ägna sig åt för kommunen kompetensstridig verksamhet utan att det går att laglighetspröva.
- Om det kommunala beslutet upphävs är kommunen skyldig att rätta beslutet. Om kommunen vägrar rätta beslutet och det inte rör myndighetsutövning finns inte någon straffrättslig eller civilrättslig sanktion att tillgripa.
Det finns därför all anledning att se över och stärka medborgarnas möjligheterna till laglighetsprövning av beslut och verksamhet som drivs av kommun, landsting eller av bolag där kommun eller landsting har ett bestämmande inflytande.
Det bör därför bli möjligt att överklaga verksamhet som bedrivs av kommun, landsting eller kommunala bolag till kammarrätten för att få en prövning om den är kompetensenlig enligt kommunallagen. Denna laglighetsprövning bör kunna ske oavsett om verksamheten startats efter ett formellt beslut, eller när beslutet fattats. Det bör också införas ett straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen inte rättar ett upphävt beslut.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att återkomma med lagförslag i enlighet med vad som föreslås i motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av möjligheterna till laglighetsprövning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till straffrättsligt sanktionssystem i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 september 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m) Jerry Martinger (m) Inger René (m) Nils Fredrik Aurelius (m) Fredrik Reinfeldt (m) Henrik S Järrel (m) Ola Karlsson (m)