Att räkna rätten till privategendom som en grundläggande
demokratisk fri-och rättighet är en borgerlig ståndpunkt. De
borgerliga har lyckats få in denna rätt i RF:s
rättighetskatalog, som 2 kap. 18 §, och har steg för steg drivit
fram att den rätten fått ett allt starkare skydd. Också genom
Europakonventionen finns ett egendomsskydd.
Grundlagsskyddet gäller formellt all egendom. Men det är skillnad på
egendom och egendom. Egendom i form av personliga tillhörigheter skiljer
sig från egendom som är grundval för makt i samhället, makt över andra.
Enskild egendom har ett starkt skydd i vanlig lag. Den som utan lagstöd
angriper annans egendom kan räkna med straffrättsliga sanktioner. Den
civilrättsliga lagstiftningen skyddar också den rådande egendomsordningen.
Äganderätt som innebär makt över samhällstillgångar och över andras
arbete och liv är grunden för samhällets sociala och politiska klyftor.
Äganderätt innebär i dessa fall förfogande över resultatet av andras arbete
och möjlighet att expropriera och realisera det de arbetande skapar utöver
vad som svarar mot bruttolön och sociala avgifter. Ägandet ger makt över
andras möjligheter till demokratiska fri- och rättigheter.
När den har ett kvalificerat grundlagsskydd som nu försvårar den också
ett samhälleligt miljöarbete.
Såsom 2 kap 18 § är utformad innebär den att t.ex. en markägare skall
kompenseras för att han inte skulle få fortsätta med verksamhet på sin
egendom som fördärvar svårersättliga naturvärden eller om han tvingas
upphöra med verksamhet som är miljöfarlig.
2 kap 18 § bör utmönstras ur regeringsformen och Sverige bör deklarera
undantag för äganderätten också i sin anslutning till Europakonventionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av
grundlagsskyddet för äganderätten.