Folkpartiet liberalernas principiella hållning till kommunala
och landstingskommunala bolag är att de på sikt ska
avvecklas eller säljas ut till privata intressen. Detta gäller i
viss utsträckning också statliga bolag. Den bolagisering av
statliga företag som ägde rum under den borgerliga
regeringsperioden syftade också i huvudsak till att förbereda
företagen för en framtida utförsäljning.
De senaste åren har frågan om insyn i kommunala och landstings-
kommunala bolag varit föremål för en omfattande diskussion, som en följd
av den tämligen omfattande bolagiseringen som ägt rum. Riksdagen har
sedermera beslutat att införa ett visst mått av insyn genom en bestämmelse i
1 kap. 9 § sekretesslagen enligt vilken reglerna om handlingsoffentlighet i 2
kap. tryckfrihetsförordningen (TF) skall gälla också för handlingar som finns
hos aktiebolag, handelsbolag m.m. där kommun eller landsting har ett
rättsligt bestämmande inflytande, d.v.s. i praktiken där man har en
aktiemajoritet. Regleringen är inte fullständig, eftersom minoritetsägda
bolag, meddelarfriheten och efterforskningsförbudet lämnas utanför, men
den är ett betydande steg på vägen.
På det statliga området har en motsvarande bolagisering ägt rum. Posten
har blivit Posten AB och Televerket har blivit Telia AB, för att ta två
exempel. Här har medborgarna med ett enkelt riksdagsbeslut undandragits
insyn i det som alltjämt är helägda statliga verksamheter. Alternativt har i
andra fall bolagsformen valts redan från början, vilket allvarligt försvårat
medborgarnas insyn i hur verksamheten bedrivs. Någon reglering
motsvarande den som nu gäller för de kommunala och landstingskommunala
bolagen, finns ej och bolagiseringen på det statliga området synes ha ägt rum
utan någon närmare diskussion om behovet av och konsekvenserna för
handlingsoffentligheten.
En sådan diskussion hade varit behövlig. Den statliga företagsverk-
samheten har en betydande omfattning. Av regeringens skrivelse (skr.
1996/97:20) med 1996 års redogörelse för företag med statligt ägande
framgår att det vid utgången av 1995 fanns 78 statliga företag, vilket var en
ökning från 66 företag i 1995 års redogörelse. I 72 av dessa företag hade
staten minst 50 % av aktieinnehavet och där omsattes - inklusive
kreditinstituten - 235 miljarder kr.
Mot den bakgrunden finns starka skäl att säkerställa medborgarnas insyn i
de statliga bolagen, vilka ytterst har just medborgarna som huvudmän. Om
den för TF och vårt statsskick grundläggande tanken om att den offentliga
verksamheten skall ligga öppen för medborgarna skall kunna realiseras måste
detta också gälla den statsägda verksamheten. Det finns principiellt sett
ingen anledning att en statlig verksamhet som ena dagen omfattas av reglerna
om handlingsoffentlighet och sålunda är öppen för medborgarnas insyn nästa
dag skall vara stängd från insyn bara för att verksamheten bedrivs i en annan
juridisk form. Huvudmannaskapet är alltjämt detsamma och då bör också
insynen vara det.
Mot den bakgrunden bör 1 kap. 9 § sekretesslagen kompletteras genom att
de statliga majoritetsägda bolagen, på samma sätt som deras kommunala och
landstingskommunala motsvarigheter, skall omfattas av reglerna i 2 kap. TF
om handlingsoffentlighet.
När en likställighet mellan de offentligägda bolagen sålunda uppnåtts finns
sedan skäl att överväga lösningar på de kvarstående problem som inlednings-
vis nämnts rörande minoritetsägda bolag, meddelarfrihet, efterforsknings-
förbud m.m.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att komplettera 1 kap. 9 § sekretesslagen på ett
sådant sätt att också de statligt majoritetsägda bolagen omfattas av reglerna i
2 kap. tryckfrihetsförordningen om handlingsoffentlighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförts i motionen om insyn i offentligägda bolag.
Stockholm den 6 oktober 1996
Håkan Holmberg (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Margitta Edgren (fp)
Lars Leijonborg (fp)