Ett viktigt inslag i vår demokrati är det så kallade
meddelarskyddet. Det består av två delar, dels friheten från
åtal och straff för den som lämnar ett meddelande för
publicering, dels rätt till anonymitet för sådan meddelare.
Till skydd för anonymiteten stadgas i svensk grundlag att
personer som bl.a. är med om tillkomsten eller utgivningen
av en tryckt skrift inte får röja vem som kan ha lämnat
meddelande med stöd av meddelarfriheten. Undantag görs
endast i mycket speciella fall, bl.a. då domstol finner det vara
av synnerlig vikt att uppgiften om identiteten lämnas vid
förhör. Myndighet får enligt huvudregeln i grundlagen inte
efterforska vem som lämnat meddelande med stöd av
meddelarfriheten.
Vid sidan om den unika svenska offentlighetsprincipen är meddelar-
skyddet ett värdefullt sätt att stärka den insyn och informationsfrihet som
behövs i en livskraftig demokrati. Straffrihet för meddelare betyder givetvis
inte att offentliga tjänstemän skulle vara skyldiga att lämna upplysningar till
medier om känsliga och sekretessbelagda förhållanden. Innebörden av den
grundlagsfästa meddelarfriheten är i stället att det allmänna - med tanke på
det demokratiska värde som informationsfriheten har - överlåter åt den
enskilde att utan risk för repressalier själv bedöma om det är önskvärt eller
försvarligt att lämna ut vissa uppgifter till massmedier. I de allra flesta fall
kan man räkna med att en person med tillgång till känsligt material beaktar
de skyddsintressen som en tystnadspliktsregel värnar om, liksom att han
också försöker bedöma hur informationsmottagaren kommer att hantera de
uppgifter han lämnar ut. Meddelarskyddet har stärkts i olika omgångar, och
då har statsmakterna utgått ifrån att man i stort sett kan lita på
massmediernas och uppgiftslämnarnas omdöme och ansvarskänsla. De
skador som kan uppstå när personer bryter sin tystnadsplikt och lämnar
uppgifter till medierna har bedömts vara av mindre betydelse än de fördelar
som ligger i att informationsfriheten kan förstärkas. Meddelarskyddet är av
stort värde för att underlätta öppenhet, insyn och information som behövs för
den undersökande, granskande och opinionsbildande verksamheten i ett
demokratiskt samhälle.
Man skall dock inte blunda för att det kan finnas situationer då
meddelarskyddet inte bidrar till att stärka demokratin utan i stället medverkar
till att försvaga den. Rättssäkerhetskommittén ifrågasatte i sitt betänkande
SOU 1993:62 om rätten till anonymitet överhuvudtaget kunde anses omfatta
rätt att anonymt ta emot ersättning. Det kunde enligt kommittén diskuteras
om inte anonymitetsskyddet endast avsåg möjligheten att anonymt publicera
en artikel, lämna ett meddelande till en journalist etc.
Om en tidning erbjuder en person stora penningsummor för att avslöja
sekretessbelagda uppgifter som han annars inte hade tänkt lämna ut, rör det
sig närmast om ett slags korruption som är raka motsatsen till ett
förstärkande av demokratin. Meddelarskyddet skall vara en säkerhetsventil
som ger en uppgiftslämnare rätt att avslöja missförhållanden utan att vare sig
riskera straff eller negativa reaktioner från chefer och arbetskamrater. Att
lämna ut sekretessbelagda uppgifter enbart för att man vill tjäna pengar är
däremot att missbruka sin tjänsteställning omoraliskt och förtjänar i sig inget
grundlagsskydd.
Vi vet inte i vilken utsträckning det förekommer att massmedier köper
information av personer med tillgång till sekretessbelagda uppgifter. Vårt
intryck är att de flesta massmedier sätter så stort värde på meddelarskyddet
att de är mycket noga med att använda det på ett ansvarsfullt sätt. Att
tidningar betalar pengar till personer som ger dem tips om nyheter behöver
inte vara fel. I de flesta fall handlar det inte om personer som lämnar ut
sekretessbelagda uppgifter.
Pressens Tidning, som är de svenska tidningsutgivarnas organ, publicerade
i augusti 1994 en artikel av journalisten Thomas Sjöberg. Han skriver: "Bra
kriminalfall säljer. Därför blir jakten på polisnyheter gärna mycket intensiv.
Mutor och till och med hot används för att få fram uppgifter."
Det finns exempel på att känsligt material publicerats från polisens
förundersökningar - ibland innan de varit helt klara. Sådan publicitet kan
allvarligt skada enskilda personer och försvåra den fortsatta utredningen och
försvaga rättssäkerheten.
I artikeln lämnas bl.a. uppgift om en chefsåklagare som direkt anklagar en
tidning för att i meddelarskyddets hägn ha mutat en polisman.
Bo Strömstedt f.d. chefredaktör i Expressen, återges i artikeln med
följande kommentar:
"Expressen liksom alla tidningar betalar för tips och nyheter, men
mytologin om summors storlek och frekvensen av sådana situationer är
mycket vildvuxen. Detta kan jag säga med utomordentligt god insikt,
eftersom alla frågor om utbetalningar av någon dignitet underställdes mig,
ofta med resultatet att vi inte betalade något."
Ekonomisk ersättning som betalas till personer som lämnar ut
sekretessbelagt material har också betydelse från skattesynpunkt.
Om någon utför en prestation åt någon annan och tar betalt för det är
ersättningen normalt skattepliktig som inkomst av tjänst. Tar någon betalt för
t.ex. ett tips till en tidning så skall uppgift om inkomsten således lämnas i
självdeklaration. Vidare skall den som betalat ut ersättningen lämna
kontrolluppgift till skattemyndigheten. Beloppen är socialavgiftsgrundande
om de överstiger 1 000 kr och dessutom skall preliminärskatteavdrag göras.
Enligt Riksskatteverket kan tidningarna inte lämna någon kontrolluppgift
eftersom meddelaren är anonym. Skatteavdrag skall dock göras vid A-skatt.
Avdraget kan inte tillgodoräknas den som uppbär arvodet. Troligtvis tar den
som erhållit ett arvode anonymt aldrig upp detta i sin deklaration. Inget
hinder föreligger för tidningarna att betala arbetsgivaravgifter eftersom dessa
inbetalas utan anknytning till personnummer eller namn. Enligt RSV:s
erfarenheter skulle man på ett enkelt sätt komma tillrätta med beskattnings-
problemen genom att införa en särskild skatt på meddelararvoden.
Enligt uppgift från Expressen till riksdagens utredningstjänst upplevs
beskattningen av meddelararvoden som ett problem. Utbetalningen till
meddelaren ombesörjes av två tjänstemän hos Expressen som kvitterar ut
pengarna. Expressen drar inte av arvodet som en kostnad men betalar
socialavgifter.
I EU arbetar Sverige hårt för att få genomslag för principen om allmänna
handlingars offentlighet. Vi har också anledning att framhålla värdet av
meddelarfrihet och meddelarskydd, även om det för närvarande verkar vara
svårt att i EU få gehör för något som är så främmande för de flesta
medlemsländer.
För att inte få onödiga bakslag i detta långsiktiga opinionsarbete är det
viktigt att meddelarskyddet inte kan angripas utifrån med argument om att
den i vissa fall motarbetar demokratin genom att uppmuntra till korruption
och skattebedrägeri. Det bör observeras att det i EU-kretsen finns länder som
tidigare har plågats av en utbredd tradition av mutor och korruption, och
dessa länder är i dag mycket angelägna att inte ge korruptionen chans att
komma tillbaka.
Frågan om meddelarskyddets gränser och dess precisa utformning har
diskuterats mycket under de senaste decennierna. Vi anser emellertid att
meddelarskyddet inte i längden kan rättfärdigas i de fall där stora summor
betalas ut som ersättning för sekretessbelagda uppgifter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ånyo överväga hur meddelarskyddet kan utformas
så att det blir ett ännu starkare stöd för den demokratiska utvecklingen i
Sverige.