Riksdagens ledamöter har i dag en i tiden ytterligt begränsad möjlighet att väcka förslag i ämnen som inte direkt hänför sig till regeringens propositioner. Tiden begränsas efter omläggningen av budgetåret till några få höstveckor. Under dessa veckor skall såväl partiernas allmänna politik som deras budgetalternativ på såväl övergripande som utskottsnivå formuleras, liksom ledamöters enskilda förslag till riksdagen. Dessutom har regeringen lagt ett antal propositioner, vars motionstid löper parallellt med allmänna motionstiden. Detta gör att tiden för utarbetande av en motion blir mycket knapp.
Det ger allmänna motionstiden en karaktär av hysteriskt folkrace. Formulerandet av motionerna sker följaktligen under stor tidspress, samtidigt som det byggs upp ett tävlingsmoment att åstadkomma så många som möjligt under den korta tid som står till buds. Detta uppmuntras av massmedias stora intresse för den enskilde riksdagsledamotens motionskvantitet, men sällan av hans/hennes motionskvalitet.
Ge riksdagsledamöterna samma rätt som statsråden och kommunpolitikerna!
Att regeringen har rätt att under en stor del av riksmötet framlägga propositioner är det ingen som ifrågasätter, men att rikets folkvalda och regeringen överordnade, ledamöter av Sveriges riksdag, inte har denna möjlighet är en konstitutionell och demokratisk inskränkning som är svår att förstå. Den är också svår att förklara för en utländsk parlamentarikerkollega, då vi i Sverige tycks vara tämligen ensamma om denna ordning.
I våra andra politiska församlingar, såsom kommuner och landsting, finns inte denna märkliga inskränkning av möjligheten att väcka motioner, lämna förslag till hur problem skall lösas när de dyker upp och när de är aktuella.
En möjlighet att väcka motioner under hela året skulle öka kvaliteten på motionerna. Det skulle ge bättre genomarbetade förslag, och det skulle samtidigt ge en möjlighet att väcka förslag i frågor och problemställningar som aktualiseras under året.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att riksdagsledamöterna ges rätt att väcka motioner vid varje tidpunkt riksmötet pågår.
Stockholm den 4 oktober 1996
Peter Weibull Bernström (m) Marietta de Pourbaix-Lundin (m)