Under 1990-talet har OSSE:s verksamhet starkt omvandlats och utvecklats. Verksamheten har vuxit och tempot har ökat. Medlemsstaternas regeringar deltar på alla nivåer. Tyngdpunkten i OSSE-arbetet har förskjutits från normbildning och långsiktiga förhandlingar till förtroendeskapande åtgärder och annan rustningskontroll till operativa insatser för att förebygga och hantera konflikter.
OSSE:s styrka är den vida medlemskretsen med deltagande på likaberättigad bas för alla medlemsstater, det breda säkerhetsbegreppets tillämpning och en samarbetskultur för europeisk säkerhet, som bygger på att eniga beslut ger en hållbar grund för gemensam säkerhet. OSSE har också fått en allt klarare roll som regional organisation i FN-stadgans mening. OSSE:s högsta beslutande organ är toppmöten med medlemsstaternas stats- eller regeringschefer.
Näst toppmötet är ministerrådet högsta beslutande organ och därefter det höga rådet som samlas en gång i kvartalet. OSSE:s parlamentariska församling samlas en gång per år för diskussion om OSSE:s verksamhet och antar rekommendationer och resolutioner som verkar opinionsbildande och påverkar inriktningen av OSSE:s verksamhet. Enligt riksdagsordningen utser riksdagen 8 ordinarie ledamöter och lika många suppleanter till OSSE:s parlamentariska församling. Nuvarande ordinarie ledamöter fördelas på fem socialdemokrater, två moderater och en centerpartist. Samma fördelning gäller för suppleanterna.
Europarådets parlamentariska församling är den verkliga pionjären i det internationella parlamentariska samarbetet och har varit verksam sedan 1949. Denna församling har en viktig uppgift som debattforum för aktuella politiska, ekonomiska, juridiska, sociala och kulturella frågor. Besluten förbereds i en lång rad utskott och underutskott och har främst formen av rekommendationer till ministerkommittén, men kan också vara uttalanden i form av resolutioner m.m. Församlingen spelar en betydande och växande roll i det mellanstatliga samarbetet och har varit pådrivande för tillkomsten av många av Europarådets konventioner. Efter 1989 har antalet medlemsländer tillväxt och omfattar nu de flesta av länderna i Europa. Ryssland upptogs i februari 1996 som medlem.
Församlingen har tre femdagarssessioner per år och en minisession på sommaren. Dessutom har utskott och underutskott möten. Enligt riksdagsordningen utser riksdagen 6 ordinarie ledamöter och sex suppleanter. Nuvarande ordinarie ledamöter fördelas på fyra socialdemokrater och två moderater. Bland suppleanterna är tre socialdemokrater, två moderater och en centerpartist.
Nuvarande regler för hur platserna i riksdagens representation ska fördelas leder till att i de ovan nämnda två viktiga parlamentariska församlingarna är det bara tre av riksdagens sju partier som medverkar. Med hänsyn till den viktiga roll och växande betydelse som de nämnda församlingarna har är det önskvärt att helst alla riksdagspartier i framtiden är representerade i dessa församlingar.
Detta kan ske genom en annan fördelning av ordinarie och suppleantplatser samt införande av observatörer. Eftersom församlingarna inte är beslutande organ bör den strikta proportionaliteten vid fördelningen av platser mellan partierna inte vara avgörande. Talmanskonferensen bör därför få i uppdrag att låta utreda möjligheterna till sådana regelförändringar att representationen från olika partier i riksdagen kan breddas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag på sådana regel- ändringar att samtliga partier kan representeras i Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar antingen som ordinarie, suppleanter eller observatörer.
Stockholm den 3 oktober 1996
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v) Kenneth Kvist (v) Eva Zetterberg (v)