De senaste åren har många förändringar skett som medfört att byten av riksdagsledamöter varit tämligen vanliga. Enskilda ledamöter har därvid tillträtt och lämnat riksdagen med mycket kort varsel. De faktiska förändringarna att från ena dagen till den andra vara eller inte vara ledamot av riksdagen tillhör naturligtvis demokratins och de förtroendevaldas villkor och är inget att säga om.
Däremot bör de ekonomiska förutsättningarna kring dessa skiften ses över.
Idag är det så att om man varit ledamot under kortare tid än tre år och entledigas från sitt uppdrag så uppbär man arvode under resterande dagar av den innevarande månaden. Har man således "tur" inträffar detta i början av månaden men har man "otur" så återstår bara några dagar till månadsskiftet.
Som jämförelse kan påpekas att enligt dagens regler har en ledamot som tjänstgjort mellan tre och fem år en inkomstgaranti under ett år motsvarande 80% av arvodet.
Eftersom förtroendeuppdraget som riksdagsledamot är just ett uppdrag så är ledamoten i normalfallet tjänstledig från sitt ordinarie arbete under tjänstgöringstiden som riksdagsledamot. Vanligtvis tar arbetsgivaren in en vikarie på den tjänst som ledamoten innehar och är tjänstledig ifrån. Blir ledamoten plötsligt entledigad från riksdagen kan man normalt inte återgå till sitt ordinarie arbete med omedelbar verkan.
I övriga fall på arbetsmarknaden har den anställde skyldighet att varsla arbetsgivaren i god tid då man avser att återgå i tjänst. Detta torde gälla även avbrytandet av tjänstledighet för riksdagsuppdraget.
Ersättningsreglerna för ledamöter bör ses över med tanke på dessa situationer, så att arvode kan uppbäras under den tid vid återgång som kan anses rimlig.
Denna regel bör innehålla en bestämd fastställd tid så att inte datumet för entledigandet avgör hur lång garantin blir.
Risken med dagens regler är att man utestänger vissa grupper från möjligheten att tjänstgöra i riksdagen. I synnerhet personer som är anställda inom den privata sektorn, och i första hand i mindre företag, har inte möjlighet till sådana arbetsvillkor att de kan begära att få återgå i ordinarie arbete omedelbart. Det är angeläget att alla kategorier av människor har reella möjligheter att vara förtroendevalda även i riksdagen. Riksdagsledamotskapet får inte vara förbehållet endast vissa privilegierade grupper.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en översyn av ersättningsreglerna för riksdagsledamöter i syfte att förlänga ersättningstiden för ledamöter som tjänstgjort kortare tid än tre år.
Stockholm den 1 oktober 1996
Kristina Nordström (s)
Gotab, Stockholm 1996