Den 20 april 1995 beslutade riksdagen om en uppräkning av
det s.k. ledamotsbidraget för assistent/utredarstöd från
beräkningsgrunden 1 assistent per 3 ledamöter till 1 assistent
per 2,5 ledamöter. Höjningen grundades bland annat på de
synpunkter som framkommit i en enkät om ledamöternas
service som genomfördes under våren 1994. Denna utvisade
att assistent/utredarstödet till den enskilde ledamoten ansågs
vara otillräckligt.
Konstitutionsutskottet hänvisade i sitt betänkande 1994/95 KU39 till
riksdagens ambition att långsiktigt förbättra ledamöternas administrativa stöd,
en ambition som sades ha präglat besluten i denna fråga sedan 1988.
Av det lagförslag från förvaltningsstyrelsen som riksdagen antog framgick
att förvaltningsstyrelsens ambition var att en ny uppräkning skall göras inför
budgetåret 1997. Utskottets majoritet uttalade sitt stöd även för denna tanke.
I årets budgetproposition föreslås att riksdagen skall ändra i lagen
(1994:1066) om statligt stöd till partigrupperna i riksdagen så att
ledamotsbidraget utgår från beräkningsgrunden 1 assistent per 2 ledamöter.
Vår första invändning är ekonomisk. I tider av skattehöjningar och
budgetnedskärningar bör höjda anslag ifrågasättas. Inte heller ledamots-
anslaget bör höjas utan att frågan analyseras ytterligare.
Det finns ingen anledning att betvivla resultatet av den enkät från våren
1994 som uppenbarligen spelat stor roll för förvaltningsstyrelsens och
utskottets bedömning. Riksdagsmännen anser sig inte ha ett tillfredsställande
assistent/utredarstöd. Enligt vår mening bör man dock ställa frågan om
missnöjet verkligen beror på att anslaget skulle vara för lågt. Det faktum att
ledamöterna inte själva direkt disponerar eller kan styra över hur anslaget
används skulle också kunna vara en förklaring till kritiken. Behoven är
individuella, och en större flexibilitet beträffande användningen av assistent/
utredarstödet skulle säkert uppskattas av många. Ändrade rutiner för hur
anslagen utnyttjas skulle kunna leda till ett bättre totalt utnyttjande utan att
anslagen behöver höjas. Förvaltningskontoret borde lämpligen undersöka hur
de ledamöter som nu sitter i riksdagen ser på hur assistent/utredarstödet
fungerar.
Mot bakgrund av det anförda motsätter vi oss förvaltningsstyrelsens förslag
att höja ledamöternas assistent/utredarstöd. Förvaltningsstyrelsen bör få i
uppdrag att genom en enkät efterforska riksdagsledamöternas aktuella
inställning till hur assistent/utredarstödet skall utformas. Om utfallet t.ex.
visar att ledamöterna önskar att detta stöd i större utsträckning skall kunna
disponeras av den enskilde ledamoten bör förvaltningsstyrelsen återkomma
med förslag i frågan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förvaltningsstyrelsens förslag att höja ledamöternas
assistent/utredarstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att undersöka ledamöternas
åsikter om dispositionen av assistent/utredarstödet för att därefter återkomma
med nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 3 oktober 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Henrik S Järrel (m)
Ola Karlsson (m)