Inledning
I propositionen föreslås att lagen om försöksverksamhet med medborgarkontor ersätts med en lag om samtjänst vid medborgarkontor. Detta innebär att den pågående försöksverksamheten utvidgas. Regeringen vill vinna ytterligare erfarenhet av hur ett organiserat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan utformas.
Ett medborgarkontor kan - med propositionens ord - beskrivas som "en inrättning - en plats för offentlig verksamhet - där lokala förvaltnings- myndigheter samverkar för att ge service till medborgarna". Medborgar- kontoret är ingen myndighet men samverkar med myndigheter och kan utföra vissa rutinmässiga uppgifter åt myndigheter.
Enligt propositionen är en utgångspunkt för försöksverksamheten med medborgarkontor att de bör kunna "effektivisera den offentliga verksam- heten". Även om detta kan tolkas brett är det viktigt att framhäva med- borgarnas perspektiv.
Medborgarperspektiv
Ett medborgarkontor ger och bör ge service åt medborgarna. Ur medborgarnas perspektiv är det viktigt att få samlad service under ett tak. De bör kunna få sina frågor om kommunala eller statliga verksamheter och beslut besvarade på ett och samma ställe. De bör kunna få hänvisning och slussning till rätt specialist vid mera komplicerade frågor. Många medborgare är helt enkelt beroende av hjälp för att kunna orientera sig om vart de - om ett ärende inte kan avgöras av medborgarkontoret - skall vända sig. Många människor är otillräckligt orienterade om strukturen på myndighetssystemet och har därigenom svårt att göra sina intressen och rättigheter gällande. Detta är en klassfråga och en fråga om t.ex. färdigheter i det svenska språket.
Medborgarkontoren bör därför också kunna ge information till en medborgare om vilka rättigheter denna har vid behandlingen av ett ärende, t.ex. om regler för överklagande osv.
Medborgarkontoren, inrättade utifrån ett sådant medborgarperspektiv, kan vara ägnade att öka den enskilde medborgarens möjligheter att ta till vara sina rättigheter och kan därigenom öka rättssäkerhet och demokrati.
Funktionsfördelning
Det är viktigt att medborgarkontoren utvecklas på ett genomtänkt sätt. Regeringen väljer ut ett antal verksamheter som den ser som möjliga för medborgarkontoren. Men det är svårt att se en klar linje i propositionens förslag.
Det finns i ett stort antal kommuner redan medborgarkontor. Av dessa har flera organiserats upp efter en "funktionsfördelningsmodell" där olika åtgärdsnivåer inom myndigheter och kommunala verksamheter preciseras. Man genomför en analys av arbetsuppgifterna inom organisationen med hjälp av en fördelningsnyckel där åtta nivåer ringats in:
1. Information/Upplysningar/Generell samhällsinformation
2. Vägledning/Rådgivning
3. Administrativa förberedelser
4. Rutinmässig och regelstyrd handläggning och beslut
5. Utredningsuppgifter
6. Värderande handläggning och beslut
7. Arbetsledning
8. Politisk ledning och styrning.
Enligt Svenska Kommunförbundets arbetsgrupp för medborgarkontor skulle ett integrerat medborgarkontor vara en serviceenhet som på uppdrag av såväl kommunala nämnder som statliga myndigheter, försäkringskassa eller andra huvudmän handhar ärenden som ryms inom de fyra första nivåerna inom funktionsfördelningen.
Vi ser att en sådan konsekvent funktionsanalys för hela myndighets- spektrat väl harmonierar med det medborgarperspektiv som på flera håll redan till stora delar praktiseras och som vi vill lägga till grund för hela det fortsatta arbetet med medborgarkontorstanken.
Genom att propositionen inte lägger ett sådant här helhetsperspektiv på det fortsatta arbetet med frågorna ger inte den föreslagna lagen möjligheter vare sig till den starka förbättring av medborgarnas ställning eller till den mera genomgripande rationalisering och effektivisering av den offentliga sektorns service som tanken på integrerade medborgarkontor i sig rymmer möjligheter till.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om ett antal försökskommuner i vilka integrerade medborgarkontor inrättas på grundval av det medborgarperspektiv som vi anför och utifrån den funktionsför- delningsprincip som ovan angivits. Denna försöksverksamhet bör utformas så att samtliga myndigheter som behandlar ärenden för enskilda medborgare kan ingå.
Vi tror att en utvecklad medborgarkontorstanke enligt detta kan ha ett stort positivt värde och att försöksverksamheten kommer att leda till att medborgarkontorstanken permanentas. Det är dock viktigt att verksamheten till att börja med bedrivs som försöksverksamhet för att erfarenhet skall vinnas av arbetet och av hur vissa frågor i olika "gränsland" skall hanteras. Dessutom måste i det fortsatta arbetet integritetsfrågor noggrant beaktas.
I förberedelserna för en mera genomgripande reform på området bör ingå utarbetande av en relevant generalistutbildning för handläggare vid med- borgarkontoren.
Samtjänstavtal
I regeringens lagförslag inskränks rätten till samtjänstavtal att gälla statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa, en kommun och ett landsting (vår kursivering.)
Det betyder att två eller flera kommuner inte kan ingå samtjänstavtal med varandra. Vidare innebär det att ett medborgarkontor bara får ge service till den medborgare som bor i den kommun vari ett medborgarkontor är beläget. Men i stora delar av landet finns gränsproblem inte minst för medborgarna. En person kan bo i en kommun men arbeta i en annan eller kan t.o.m. få viss kommunal service i annan kommun än i den han eller hon bor.
Medborgarkontor skulle för åtkomlighetens skull kunna inrättas på vissa platser där människor ofta passerar. Exempelvis vid centrala trafikpunkter i t.ex. storstadsområdena där medborgarna kan få sina ärenden ombesörjda även om de skulle råka bo i en till storstaden angränsande kommun - givetvis förutsatt att ett samtjänstavtal mellan kommuner föreligger. Det förefaller oss något ologiskt att samtidigt som regeringen öppnar för möjligheten till interkommunal samverkan på olika områden så är man inom detta område inte beredd att möjliggöra det.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarperspektiv som grundval för medborgarkontorsverksamheten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med medborgarkontor efter funktionsfördelningsprincipen i ett antal kommuner,
3. att riksdagen beslutar att 1 § första meningen i lagen om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor skall ges följande lydelse: "Statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor, en eller flera kommuner eller ett eller flera landsting får ingå avtal om att för varandras räkning lämna upplysningar."
Stockholm den 7 april 1997
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Lars Bäckström (v) Owe Hellberg (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v) Kenneth Kvist (v)