Motion till riksdagen
1996/97:K305
av Sivert Carlsson och andre vice talman Görel Thurdin (c)

Den allmänna motionsrätten


Förtroendevaldas allmänna motionsrätt är en omistlig del av
demokratin. Denna rätt får ej beskäras, snarare utökas.
Mot denna bakgrund är det naturligt att diskussionen kring och ifråga-
sättandet av utformningen av riksdagsledamöternas nuvarande allmänna
motionsrätt blivit såväl djupare som bredare.
Övergången till kalenderårsbudget och förskjutningen av tidpunkten för
budgetpropositionens framläggande och den därtill knutna allmänna
motionstiden medför stora förändringar.
Bl.a. minskar den tidrymd under vilken budgetpropositionen och de
motioner i budgetfrågor som väcks under den allmänna motionstiden skall
behandlas. Ökad tidspress i riksdagsarbetet under hösten blir följden.
Parallellt med motionsarbetet i anslutning till budgetpropositionen ges
riksdagsledamöterna, under samma 14-dagarsperiod, möjlighet att motions-
vägen framföra synpunkter och förslag i skiftande ämnen. Dock ges under
året endast detta tillfälle till allmän motionsrätt. Detta kan inte vara vare
sig
demokratiskt eller arbetsmässigt riktigt. Om aktuella händelser skall kunna
hanteras av riksdagen, måste också möjligheter skapas att kunna agera vid
aktuellt tillfälle. Att behöva vänta upp till ett år för att kunna väcka en
motion
är ur denna synpunkt icke tillfredsställande.
Det förhållandet att riksdagsledamöterna idag måste invänta förslag från
regeringen för att ges möjlighet att få en fråga behandlad i ett utskott utökar
knappast ledamöternas initiativ- och motionsrätt.
Såväl demokratiska som arbetsmässiga skäl talar således för att en ny och
mindre restriktiv ordning beträffande motionsrätten införs.
Den allmänna motionstiden bör snarast utökas till att omfatta någon eller
några perioder utöver den motionstid, som nu är knuten till budgetproposi-
tionen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att se över
den allmänna motionsrätten och till riksdagen återkomma med förslag till
ändring.

Stockholm den 27 september 1996
Sivert Carlsson (c)

Görel Thurdin (c)