Viktor Rydberg hyllar på prosa det enskilda initiativet och
påminner oss om att mycket av det stora som världen skådat,
är åstadkommet av enskilda människor, ofta drivna av en
inre övertygelse och ett bergfast engagemang för sin sak.
Ledamöterna i Sveriges riksdag har en möjlighet varje år att motionerna
om vilken fråga de vill, nämligen under den allmänna motionstiden i
september/oktober. Under knappt tre veckor skall fakta samlas in, motionerna
skrivas och kontakter tas över grupp och partigränserna för diskussioner om
eventuella gemensamma ställningstaganden.
Att begränsa denna tid för påverkan till endast 3 veckor om året måste vara
olämpligt. Självklart vore det bättre om även Sveriges parlament, som andra
parlament, hade ständig initiativrätt, dvs att när omständigheterna så påkallar,
skriva en motion i ärendet.
Jag tror inte att saker och ting blir bättre av att vänta i upp till ett år på
att
kunna väcka en motion. Om riksdagen skall kunna hantera aktuella händelser
så måste man också skapa möjligheter inom riksdagssystemet att agera i nuet.
Ett alternativ till ständig initiativrätt kan vara att lägga in en vecka i
kvartalet. I september/oktober ägnas då motionerandet åt frågor som ligger i
anslutning till regeringens budgetförslag.
Med ständig initiativrätt eller motionstiden fördelad på 3-4 gånger per år är
jag övertygad om att dramatiken kring motionerandet försvinner. Riksdagen
får en jämnare arbetsfördelning. Samtidigt tror jag att antalet motioner
kommer att minska i antal.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att återkomma
till riksdagen med förslag till en reformerad motionstid i enlighet med vad
som anförts i motionen.