Få ärenden har under senare år behandlats så ofta och gett
upphov till så många och långa diskussioner som
riksdagsledamöternas arvoden.
Principen för hur arvodena skall beräknas har från 1962 till 1990 varit att
de bestäms utifrån lönen för vissa typer av tjänstemän inom statsför-
valtningen.
1962 fastslogs att arvodet skulle utgöra två tredjedelar av lönen i löneklass
1 på löneplan B. En eftersläpning till följd bl.a. av en löneplansrevision
gjorde att grundarvodet höjdes 1966. 1971 beslutades att arvodena skulle vara
två tredjedelar av lönen i löneklass 1 på löneplan C.
Med anledning av den statliga löneplansreformen och med hänsyn till
riksdagens ökade arbetsbörda beslöts 1974 att arvodet skulle utgå med ett
belopp motsvarande 10/12 av lönen i löneklass F25 på den statliga
löneplanen.
Från och med 1988 utgick arvode till riksdagsledamot enligt lönegrad N30
tjänstetidsklass 7. Arvodet beräknades motsvara den genomsnittliga lönen för
tjänsten som byråchef, rådman, hovrättsråd samt kammarrättsråd.
Efter 1990 upphörde bindningen till den statliga löneplanen och olika
metoder för arvodesbestämning har använts. 1993 inrättades en ny myndighet
under riksdagen - Riksdagens arvodesnämnd - som skall fastställa det belopp
som ledamotsarvodet skall utgå med.
Nuvarande system kan upplevas som godtyckligt. Därför vore det önskvärt
med en återgång till ett bundet system med koppling till löneutvecklingen i
samhället i övrigt, t.ex. genom att riksdagsarvodet knyts till någon eller några
yrkesgrupper inom den privata eller offentliga sektorn.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar genomföra en översyn av riksdagsledamöternas
arvoden i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 september 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Henrik S Järrel (m)
Ola Karlsson (m)