I ett rättssamhälle föreligger ett behov av en fristående
instans med uppgift att garantera att medborgarna verkligen
får del av gällande fri- och rättigheter.
Oroande utveckling
Redan år 1809 tillskapades vår JO-institution som också fått
efterföljare över hela världen. Därefter har i Sverige
tillkommit en växande skara av ombudsmän med skilda
uppdrag såsom Konsumentombudsmannen (KO),
Jämställdhetsombudsmannen (JämO),
Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barnombudsmannen
(BO) och Handikappombudsmannen (HO). Vidare planeras
ytterligare tillskott nämligen Miljöombudsman (MO).
Dessutom har i riksdagen föreslagits en lång rad nya
ombudsmän exempelvis för brottsoffer, mobbningsoffer,
medieoffer, patienter och äldre. För övrigt har någon ansett
att det nu kanske är dags att utse en särskild ombudsman för
sådana medborgare eller grupper som ej fått någon egen
ombudsman.
Det är en självklarhet att en ombudsmannainstitution behövs för att
medborgarna ska få verklig del av rättssamhället.
Tilltagande problem
Under alla omständigheter har redan uppkommit en splittring
av verksamheten där man lätt förlorar helhetsperspektivet.
Flera medborgargrupper som inte fått en "egen" ombudsman
känner sig uppenbarligen diskriminerade. Små
ombudsmannaorgan löper en risk att bli ineffektiva. Kritik
har också tidigare framförts t.o.m. från ministerhåll. Många
menar att JO har för liten kapacitet. Redan från början anses
DO ha haft svårigheter att genomföra sitt uppdrag. JämO har
anklagats för passivitet beträffande prövning i domstol av
jämställdhetsfall. För samtliga organ gäller att medborgarna
saknar företrädare på lokal nivå. Allt detta gör att situationen
är otillfredsställande.
Men nu är det dags att se över organisationsbilden. Därvid bör flera olika
lösningar undersökas.
Samlad organisation
Ett alternativ är att tillskapa en samlad organisation för de
medborgerliga fri- och rättigheterna. Detta organ skulle då
ersätta samtliga existerande ombudsmannaorgan och omfatta
även planerade sådana organ. Hela verksamheten faller
automatiskt under riksdagens ansvar. Institutionens
samlingsnamn skulle lämpligen kunna vara
Rättighetsombudsmannen och då förkortas till RO. Detta
kunde bli en effektiv instans, som skulle arbeta snabbt och
effektivt och täcka både den offentliga och privata sidan. RO
skulle ha granskande, rådgivande och processande uppgifter
samt därmed också få opinionsbildande funktion.
Partiell reform
Ett annat alternativ är att göra en partiell reform. Så kan ske
genom att JämO, DO, BO och HO samt ev. kommande
ombudsmannauppgifter sammanförs till en myndighet. Dessa
ombudsmän utses - liksom JO - av riksdagen och
verksamheten ställs samtidigt under riksdagens ansvar. Inom
denna myndighet får arbetsuppgifterna fördelas mellan
tillgängliga ombudsmän ungefär som nu sker hos JO.
Arbetsuppgifterna och befogenheterna kan sedan anpassas
till resp. arbetsfält.
Självklart minimikrav
För det fall att den önskvärda förändringen av
ombudsmannaverksamheten icke sker så måste
huvudansvaret för verksamheten i vart fall markeras
tydligare. Det borde vara en konstitutionell självklarhet att
samtliga ombudsmän utses av riksdagen och står under
riksdagens ansvar men så är för närvarande bara fallet med
JO. Därför är det ett minimikrav att övriga ombudsmän
(inklusive ev. tillkommande sådana) också utses av
riksdagen och ställs under riksdagens ansvar.
Lokal förankring
Vår ombudsmannaorganisation måste bedriva en bred och
även lokalt förankrad verksamhet. På lokal nivå borde
samverkan ske med kommunerna men under centralt ansvar.
Så kan ske genom lokal ombudsmannafunktion som
lämpligen kan ingå som en del i kommunala
medborgarkontor.
Avslutningsvis måste kraftfullt betonas att i ett rättssamhälle får
medborgarna absolut inte känna sig utelämnade och maktlösa och därför
måste en effektiv ombudsmannaverksamhet bli den kanal som alltid stå
öppen för den enskilde medborgaren.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad rättighetsombudsmannaorganisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en partiell reform av ombudsmannaorganisationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riksdagens ansvar över samtliga ombudsmän,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal förankring av ombudsmannaverksamheten.