I ett rättssamhälle föreligger ett behov av en fristående instans med uppgift att garantera att medborgarna verkligen får del av gällande fri- och rättigheter.
Oroande utveckling
Redan år 1809 tillskapades vår JO-institution som också fått efterföljare över hela världen. Därefter har i Sverige tillkommit en växande skara av ombudsmän med skilda uppdrag såsom Konsumentombudsmannen (KO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barnombudsmannen (BO) och Handikappombudsmannen (HO). Vidare planeras ytterligare tillskott nämligen Miljöombudsman (MO). Dessutom har i riksdagen föreslagits en lång rad nya ombudsmän exempelvis för brottsoffer, mobbningsoffer, medieoffer, patienter och äldre. För övrigt har någon ansett att det nu kanske är dags att utse en särskild ombudsman för sådana medborgare eller grupper som ej fått någon egen ombudsman.
Det är en självklarhet att en ombudsmannainstitution behövs för att medborgarna ska få verklig del av rättssamhället.
Tilltagande problem
Under alla omständigheter har redan uppkommit en splittring av verksamheten där man lätt förlorar helhetsperspektivet. Flera medborgargrupper som inte fått en "egen" ombudsman känner sig uppenbarligen diskriminerade. Små ombudsmannaorgan löper en risk att bli ineffektiva. Kritik har också tidigare framförts t.o.m. från ministerhåll. Många menar att JO har för liten kapacitet. Redan från början anses DO ha haft svårigheter att genomföra sitt uppdrag. JämO har anklagats för passivitet beträffande prövning i domstol av jämställdhetsfall. För samtliga organ gäller att medborgarna saknar företrädare på lokal nivå. Allt detta gör att situationen är otillfredsställande.
Men nu är det dags att se över organisationsbilden. Därvid bör flera olika lösningar undersökas.
Samlad organisation
Ett alternativ är att tillskapa en samlad organisation för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Detta organ skulle då ersätta samtliga existerande ombudsmannaorgan och omfatta även planerade sådana organ. Hela verksamheten faller automatiskt under riksdagens ansvar. Institutionens samlingsnamn skulle lämpligen kunna vara Rättighetsombudsmannen och då förkortas till RO. Detta kunde bli en effektiv instans, som skulle arbeta snabbt och effektivt och täcka både den offentliga och privata sidan. RO skulle ha granskande, rådgivande och processande uppgifter samt därmed också få opinionsbildande funktion.
Partiell reform
Ett annat alternativ är att göra en partiell reform. Så kan ske genom att JämO, DO, BO och HO samt ev. kommande ombudsmannauppgifter sammanförs till en myndighet. Dessa ombudsmän utses - liksom JO - av riksdagen och verksamheten ställs samtidigt under riksdagens ansvar. Inom denna myndighet får arbetsuppgifterna fördelas mellan tillgängliga ombudsmän ungefär som nu sker hos JO. Arbetsuppgifterna och befogenheterna kan sedan anpassas till resp. arbetsfält.
Självklart minimikrav
För det fall att den önskvärda förändringen av ombudsmannaverksamheten icke sker så måste huvudansvaret för verksamheten i vart fall markeras tydligare. Det borde vara en konstitutionell självklarhet att samtliga ombudsmän utses av riksdagen och står under riksdagens ansvar men så är för närvarande bara fallet med JO. Därför är det ett minimikrav att övriga ombudsmän (inklusive ev. tillkommande sådana) också utses av riksdagen och ställs under riksdagens ansvar.
Lokal förankring
Vår ombudsmannaorganisation måste bedriva en bred och även lokalt förankrad verksamhet. På lokal nivå borde samverkan ske med kommunerna men under centralt ansvar. Så kan ske genom lokal ombudsmannafunktion som lämpligen kan ingå som en del i kommunala medborgarkontor.
Avslutningsvis måste kraftfullt betonas att i ett rättssamhälle får medborgarna absolut inte känna sig utelämnade och maktlösa och därför måste en effektiv ombudsmannaverksamhet bli den kanal som alltid stå öppen för den enskilde medborgaren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad rättighetsombudsmannaorganisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en partiell reform av ombudsmannaorganisationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksdagens ansvar över samtliga ombudsmän,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal förankring av ombudsmannaverksamheten.
Stockholm den 25 september 1996
Bengt Harding Olson (fp)