med anledning av prop. 1996/97:90 Bättre möjligheter att samverka vid medborgarkontor
Regeringens förslag
I propositionen föreslås att den nuvarande lagen (1994:686)
om försöksverksamhet med medborgarkontor, som tillkom
under den borgerliga regeringsperioden 1991-94, ersätts med
en lag om försöksverksamhet med samtjänst vid
medborgarkontor. Syftet är att få ytterligare kunskaper om
och erfarenheter av hur ett organiserat samarbete över
kommunala och statliga myndighetsgränser kan utformas.
Härutöver syftar verksamheten till att skapa utrymme för
samordningsvinster, dvs. besparingar.
Förslaget innebär att tidpunkten för den nuvarande försöksverksamheten
förlängs från utgången av juni 1999 till utgången av juni 2002. Försöks-
verksamheten, som pågått sedan den 1 juli 1994, har inneburit en möjlighet
för kommuner och statliga myndigheter m.fl. att upprätta samarbetsavtal
rörande förvaltningsuppgifter som inte innebär myndighetsutövning. Verk-
samheten har i stället varit inriktad på att ge medborgarna bättre tillgång till
information, service och rådgivning. Med regeringens förslag till utvidgning
av verksamheten ges en möjlighet för statliga myndigheter, försäkrings-
kassor, kommuner och landsting att inom ramen för försöksverksamheten
träffa samtjänstavtal om dels förvaltningsuppgifter enligt ovan, dels en
möjlighet för de samverkande myndigheterna m.fl. att använda varandras
personal till att utföra vissa förvaltningsuppgifter som utgör myndig-
hetsutövning eller kräver tillgång till personregister. Detta skall ske genom
att den myndighet som ansvarar för uppgiften träffar ett särskilt anställnings-
eller uppdragsavtal med den handläggare som skall utföra
myndighetsutövningen.
Våra utgångspunkter
I likhet med regeringen anser vi att det är angeläget att
förenkla medborgarnas kontakter med myndigheter och att
underlätta för allmänheten att få tillgång till samhällets
service och erbjudas en möjlighet att få svar på frågor. Denna
utgångspunkt låg också till grund för den borgerliga
regeringens initiativ till försöksverksamhet med
medborgarkontor. Syftet med verksamheten var då som nu
att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om hur ett
organiserat samarbete över kommunala och statliga
myndighetsgränser kan utformas. Den borgerliga regeringen
stannade dock vid att låta försöksverksamheten omfatta
information, service och rådgivning, dvs. uppgifter som inte
innebär myndighetsutövning. Frågor om ärendehantering och
myndighetsutövning vid medborgarkontor med integrerad
statlig och kommunal verksamhet bedömdes kräva
ytterligare rättsliga överväganden. I detta sammanhang
betonades särskilt att försöksverksamheten måste bedrivas på
ett sådant sätt att medborgarnas berättigade krav på integritet
och rättssäkerhet kunde tillgodoses. Därefter har frågan om
myndighetsutövning vid medborgarkontor varit föremål för
utredning, SOU 1995:61, Myndighetsutövning vid
medborgarkontor.
Regeringens förslag är mindre långtgående än utredningens vad gäller
omfattningen av myndighetsutövning inom ramen för försöksverksamheten.
Enligt vår uppfattning har regeringen i stort sett gjort rätt avvägningar i
fråga
om vilka uppgifter med inslag av myndighetsutövning som kan anses vara
lämpade att utföras vid medborgarkontoren. Detta innebär dock inte att vi
kan lämna regeringens förslag utan invändningar.
Frågan om att medge
deklarationsanstånd
Enligt förslaget skall en handläggare som omfattas av ett
särskilt anställnings- eller uppdragsavtal i enklare fall få
medge anstånd med att lämna självdeklaration. Vi känner
stor tveksamhet inför en sådan ordning. Även om det i
samtjänstavtalet skall preciseras vilka enklare fall som avses
så finns det enligt vår mening starka skäl - inte minst från
rättssäkerhetssynpunkt - som talar mot förslaget i denna del.
Rent generellt gäller vid all handläggning av ärenden att handläggaren, för
att ärendet skall bli så noga berett som möjligt, kan behöva gå tillbaka till
tidigare informationsunderlag i ärendet. Vid medborgarkontoren kommer
emellertid inte sådant underlagsmaterial i t.ex. anståndsärenden att finnas
tillgängligt.
Naturligtvis måste förutsättas att de handläggare som kommer att arbeta
vid medborgarkontoren med denna typ av ärenden också kommer att vara
kvalificerade för sina arbetsuppgifter. Av hänsyn till medborgarnas krav på
ett rättssäkert handläggningsförfarande måste dock i detta sammanhang
också beaktas att huvudparten av de myndighetsuppgifter som handläggaren
genom utvidgningen av försöksverksamheten kommer att anförtros är av mer
rutinartad karaktär. Detta kan innebära att handläggarnas kompetensnivå inte
till fullo kommer att motsvara de krav som också måste kunna ställas vid
handläggningen av ett anståndsärende. Enligt vår uppfattning har regeringen
inte tillmätt denna omständighet tillräcklig betydelse.
I sammanhanget bör också erinras om Riksskatteverkets (RSV) yttrande,
prop. s. 29. RSV avstyrkte förslaget med bl.a. följande motivering:
Verket anför att beslut om anstånd ofta har stor betydelse för den
efterföljande granskningsverksamheten. Många skatteskyldiga sätter i system
att lämna sin deklaration sent för att förkorta granskningstiden. På
myndigheten finns ofta sådan personkännedom som behövs för att kunna
bedöma om anstånd skall medges. Dessutom finns där föregående års
deklarationer som kan innehålla värdefulla upplysningar för bedömningen.
Ytterligare en aspekt som regeringen inte närmare synes ha
beaktat är att skatteuppbörd normalt sett inte anses vara en
uppgift för kommunal verksamhet.
Mot denna bakgrund kan vi inte ställa oss bakom förslaget i denna del.
Integritetsaspekten
Den föreslagna modellen innebär att samverkan mellan
myndigheter kommer att omfatta förvaltningsuppgifter som
innefattar myndighetsutövning eller som kräver tillgång till
personregister. Tanken är att förvaltningsuppgifter från olika
myndigheter skall kunna utföras av en och samma person,
som också kan ha tillgång till personregister. Å ena sidan
uppnås här fördelen att den enskilde kommer att kunna
vända sig till en handläggare med flera olika
förvaltningsärenden. Exempelvis kommer en pensionär som
ansöker om parkeringstillstånd för handikappbil vid samma
tillfälle också att kunna ansöka om det som i propositionen
går under samlingsbegreppet "ekonomiskt bistånd till vissa
pensionärer". Å andra sidan kan inte helt bortses från att den
enskildes integritetsskydd riskerar att försvagas när en och
samma handläggare anförtros förvaltningsuppgifter från
verksamheter mellan vilka sekretess kan gälla, och där
självständiga bedömningar skall göras av handläggaren.
Regeringen är inte omedveten om denna risk utan skriver att
"förvaltningsuppgifter i verksamheter av skilda slag med
olika sekretessområden inte utan begränsning kan läggas i en
tjänstemans hand". Vidare framhåller regeringen att "det
finns en gräns för en sådan integrering av uppgifter, både
med hänsyn till den enskildes krav på respekt för sin
integritet och till intresset av att inte försätta handläggarna i
en situation som kan bli svår att hantera", prop. s. 24.
Regeringen anser dock att den enskildes krav på integritet
tillgodoses genom att samtjänst som omfattar
myndighetsutövning begränsas till vissa utvalda
förvaltningsuppgifter, se prop. 7 och 8 §§. I övrigt överlåts
till de ansvariga myndigheterna som kan komma att ingå i
samtjänsten att avgöra vilken av flera till buds stående
tekniska metoder som skall tillämpas för att begränsa en
handläggares terminalåtkomst så att han eller hon inte får
tillgång till andra personuppgifter än sådana som behövs för
att utföra arbetsuppgiften, prop. s. 24 ff. Vi finner inga skäl
att på förhand misstro vare sig enskilda handläggares eller
ansvariga myndigheters förmåga eller ambition att
upprätthålla och värna skyddet för den enskildes integritet.
Skulle det visa sig att den enskildes integritetsskydd inte
respekteras utgår vi från att regeringen skyndsamt kommer
att åtgärda sådana negativa konsekvenser som uppstått till
följd av försöksverksamhetens utvidgning. Detta innebär att
uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten i denna
del inte bör avvaktas utan i stället bedrivas löpande fr.o.m.
den 1 juli 1997 till dess försöksverksamheten avslutas vid
utgången av juni 2002.
Kostnader och
samordningsvinster
Försöksverksamheten med medborgarkontor syftar inte bara
till att underlätta medborgarnas kontakter med myndigheter
och förbättra tillgången till information, service och
rådgivning. Verksamheten syftar också till att skapa utrymme
för samordningsvinster. Detta var viktigt för den borgerliga
regeringen när försöksverksamheten introducerades för snart
tre år sedan och än viktigare är det i dag. I princip all statlig
och kommunal verksamhet har drabbats av kännbara
besparingar och rationaliseringskrav samtidigt som högt
ställda effektivitets- och kvalitetskrav förutsätts kunna
behållas.
Som framhålls i propositionen gjorde den borgerliga regeringen inte några
kostnadsberäkningar för att genomföra försöksverksamheten fullt ut. Detta
var vid den aktuella tidpunkten inte heller möjligt eftersom allt
utredningsarbete avseende verksamheten ännu inte avslutats eller i vissa fall
ens påbörjats. Utgångspunkten var dock att det inte skulle anvisas något
särskilt ekonomiskt stöd för det lokala utvecklingsarbetet. Finansieringen
skulle huvudsakligen ske genom omprioriteringar av resurser inom
kommunerna, de statliga myndigheterna och de allmänna försäkrings-
kassorna. På detta sätt skapades en realistisk bas för en fortsatt drift av
medborgarkontoren. Regeringen väljer nu att gå på samma linje. I den mån
försöksverksamheten medför ökade kostnader bör dessa enligt regeringen
finansieras genom omprioriteringar av resurser inom kommunerna och
myndigheterna. Ansvaret för att regeringens förslag till utvidgning av
försöksverksamheten inte leder till ökade kostnader åvilar således de
avtalsslutande parterna.
Med hänsyn till att det samhällsekonomiska läget fortfarande är mycket
ansträngt för såväl kommunerna som för myndigheterna anser vi att
regeringen tar för lätt på behovet av en mer omfattande kostnadsberäkning av
den fortsatta försöksverksamheten. Som regeringen själv framhåller skall inte
försöksverksamhetens möjligheter till besparingar och samordningsvinster
överdrivas. Ett sådant konstaterande från regeringens sida borde rimligen ha
föranlett regeringen att närmare överväga och analysera den utvidgade
försöksverksamhetens framtida finansiering och möjlighet till faktiska
samordningsvinster.
En samlad utvärdering av verksamheten aviseras till efter år 2002. Av
statsfinansiella skäl är det dock högst angeläget att kostnader och
möjligheten till samordningsvinster i den fortsatta verksamheten blir föremål
för kontinuerlig uppföljning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa en möjlighet för
handläggare som omfattas av ett särskilt anställnings- eller uppdragsavtal att
i enklare fall få medge anstånd med att lämna självdeklaration i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att under försöksverksamhetens gång uppmärksamt följa hur bl.a.
den enskildes integritetsskydd tillgodoses,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyndsamma åtgärder mot negativa konsekvenser avseende den
enskildes integritetsskydd till följd av försöksverksamhetens utvidgning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kostnader och möjlighet till samordningsvinster i den fortsatta
verksamheten blir föremål för kontinuerlig uppföljning.
Stockholm den 2 april 1997
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Henrik S Järrel (m)
Ola Karlsson (m)