Vid överläggningar mellan riksdagspartierna under hösten
1993 nåddes en överenskommelse bl.a. om att ett ökat inslag
av personval skulle införas enligt den s.k. modifierade
danska modellen och att grundlagen skulle ändras för att
lyfta fram personvalsinslaget. Genom en ändring år 1994 i
3 kap. 1 § första stycket regeringsformen tillades därför en
andra mening med lydelsen "Vid sådant val sker röstning på
parti med möjlighet för väljarna att avge särskild
personröst".
Partierna var också överens om att personvalsreformen skulle föregås av
försök vid valen till ett antal kommunfullmäktige, varför det i valen år 1994 i
Helsingborg, Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg, Östersund och
Övertorneå genomfördes personval till kommunfullmäktige. Personvalet till
dessa sju kommuner samt inslaget av personröstning i valet till Europa-
parlamentet 1995 har utvärderats av Nomineringsrätts- och valkretskom-
mittén (Ju 1994:06).
Regeringen föreslår i propositionen en ny vallag - gemensam för val till
riksdagen, val till landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europa-
parlamentet. I förslaget ges väljarna möjlighet att inom ramen för parti-
valsystemet avge en särskild personröst enligt den s.k. modifierade danska
modellen. Spärren för att de särskilda personrösterna skall beaktas sätt i
förslaget till ny vallag till åtta procent av partiets röstetal i valkretsen vid
riksdagsval och till fem procent vid kommunal- och Europaparlamentsvalen.
Strykningar av namn på valsedlarna skall aldrig beaktas. Tillskrivna namn
beaktas vid sammanräkningen endast för partier som inte har registrerat
partibeteckning och anmält kandidater.
Liberala utgångspunkter
Partierna spelar en viktig roll som bärare av helheter, av
åsiktspaket. Folkpartiet liberalerna har dock länge förordat
ett starkt inslag av personval i det svenska valsystemet
eftersom vi har den uppfattningen att det är ett stort problem
för den svenska demokratin att de människor som innehar
politiska förtroendeposter har tappat kontakten med väljarna.
I ett läge där de politiska partiernas förankring i
befolkningen försvagas är väljarnas inflytande extra viktigt.
Vi har därför förordat en förening av parti- och personval
kombinerat med hög proportionalitet - i princip ett finskt
valsystem fast utan obligatorium i fråga om att rösta på
person. Det finländska valsystemet kan i korthet sägas gå ut
på att partierna visserligen nominerar kandidaterna till
valsedlarna, men att väljarna därefter helt fritt förordar vilken
av de nominerade de önskar bli representerade av.
Även om vi alltså i många år har förordat ett kraftfullt inslag av personval
ser vi det som positivt att partierna år 1993 kunde enas om en personvals-
reform, även om den "modifierade danska personvalsmodellen" som det gick
att nå enighet kring är mindre långtgående än den "modifierade finska
modell" som Folkpartiet liberalerna tidigare har förordat.
Avvägningen mellan partiernas och
väljarnas inflytande
I regeringens förslag till ny vallag föreslås i enlighet med
överenskommelsen år 1993 att spärren för de särskilda
personrösterna till en början sätts till åtta procent av partiets
röstetal i valkretsen till riksdagsval. Vi vill - eftersom vi har
förordat en lägre spärr, nämligen fem procent, även i
riksdagsvalen - understryka vad som anfördes i den
proposition där förslaget till grundlagsändring fördes fram
(prop. 1993/94:115 sid. 10), nämligen att spärren i det första
ordinarie riksdagsvalet (år 1998) skulle ligga på åtta procent
men att den vid påföljande riksdagsval borde kunna sänkas.
Riksdagen lämnade vid riksdagsbehandlingen detta uttalande
utan erinran.
Vi utgår alltså från att spärren vid de efter 1998 kommande riksdagsvalen
kommer att sänkas till fem procent - inte minst mot bakgrund av att väljarnas
möjlighet att påverka vilka som representerar dem i de folkvalda
församlingarna nu inskränks genom att den fria nomineringsrätten, dvs.
möjligheterna till strykningar och tillägg, avskaffas. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utjämningsmandat i kommunerna
Enligt Folkpartiets uppfattning är den bristande
proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige i de
valkretsindelade kommunerna besvärande och bör få en snar
lösning. Det är inte rimligt med en ordning som medför att
vissa partier får "betala" mycket mer för sina mandat än
andra. Enligt vår uppfattning bör valsystemet modifieras
antingen genom att indelning av medelstora kommuner i
flera valkretsar undviks eller - hellre - genom att
utjämningsmandat införs. Regeringen föreslår i
propositionen emellertid inte att det införs utjämningsmandat
för val till kommunfullmäktige vilket synes bero på att 1993
års vallagskommitté inte lämnade något sådant förslag.
Frågan om utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen bör
bli föremål för förnyad beredning.
I samband med detta bör också en översyn göras av konsekvenserna i
kommuner som har flera valkretsar av reglerna i 18 kap. 44 § andra stycket
förslaget till ny vallag (att personliga röstetal skall fastställas för kandidat
som har fått ett antal av minst 5 procent av partiets röstetal i valkretsen).
Den
nu föreslagna regleringen kan innebära att en kandidat som har fått färre
personröster i hela kommunen jämfört med en annan, ändå kan bli invald före
den senare i lägen där den förstnämndes personröster är koncentrerade till en
valkrets och den andres är mer jämt fördelade i kommunen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Redovisning av valfinansiering
Som Nomineringsrätts- och valkretskommittén konstaterar
finns i Sverige ingen reglering av de politiska
organisationernas redovisning av finansieringen av den
politiska verksamheten. Detta innebär att varje parti och
varje kandidat är fri att spendera vilken summa de önskar på
sina kampanjer. I ett internationellt perspektiv är frånvaro av
reglering på detta område ovanlig. I samband med att lagen
om val till Europaparlamentet behandlades av
konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU40 sid. 15)
underströk utskottet behovet av största möjliga öppenhet i
fråga om redovisning av kampanjmedel och behovet av att
det noga övervägs vilka åtgärder som kan och bör vidtas för
att åstadkomma den eftersträvade öppenheten.
Nomineringsrätts- och valkretskommittén fann emellertid
inte skäl att överväga någon lagreglering.
I propositionen förklarar regeringen att något förslag om reglering av
redovisning av partiernas valfinansiering inte nu bör läggas fram. I avsaknad
av sådan reglering förutsätter regeringen att partierna öppet redovisar hur de
finansierar sina valkampanjer. Givetvis, menar regeringen, skall utvecklingen
följas noga och skulle "det visa sig att ovidkommande ekonomiska faktorer
påverkar utfallet av valet får regeringen återkomma i den frågan". När det
gäller enskilda kandidater framhåller regeringen att partierna inte kan ta
ansvar för hur enskilda kandidater lägger upp sina personliga valkampanjer
men att detta inte borde förhindra partierna från att utforma generella
rekommendationer om förfarandet.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning har de senaste årens osunda
hantering av allmänna medel kraftigt försämrat medborgarnas tilltro till
politikers ekonomiska förhållanden och transaktioner. Att i ett sådant läge
låta sig nöja med att följa utvecklingen är inte tillräckligt. Vi drar den
motsatta slutsatsen och menar att klara och tydliga spelregler för finansiering
av personvalskampanjer behövs. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Registerlagstiftning
Ett särskilt ADB-baserat register föreslås för röstlängds- och
röstkortsframställningen. Registret kommer att vara ett
personregister i datalagens mening och innehålla uppgifter
som i folkbokföringen omfattas av sekretess enligt 7 kap. 15
§ första stycket 1 sekretesslagen, dvs. sekretess gäller för
uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av
särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider men om uppgiften röjs. Härunder
faller skyddade personuppgifter - t.ex. skyddade adresser för
förföljda kvinnor. En sådan skyddad uppgift omfattas dock
inte av sekretess när röstlängden väl överlämnas till
kommunen. Att röstlängderna saknar adress - vilket är en av
regeringens bevekelsegrunder för att inte föreslå särskilda
sekretessregler för röstlängderna - är ointressant eftersom
röstlängderna är kvartersuppdelade och nu även i lägenheter i
lägenhetsregister. I klartext innebär detta att exempelvis den
våldsman som önskar med tillräcklig precision kan lokalisera
f.d. frun. Några sekretessregler ställer inte upp några hinder.
Detta är enligt vår uppfattning orimligt. Riksdagen bör därför
hos regeringen begära ett förslag till sådan ändring av
sekretesslagen att sekretess gäller för röstlängderna
beträffande uppgift om enskilds personliga förhållanden, om
det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att spärren för att de särskilda personrösterna skall beaktas vid de
efter 1998 kommande riksdagsvalen skall sänkas från 8 till 5 %,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införande av utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen och
fastställande av personligt röstetal i kommuner med flera valkretsar bör bli
föremål för förnyad beredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglering av en öppen redovisning av hur kandidater finansierar
sina valkampanjer,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
sekretesslagen att sekretess gäller för röstlängderna beträffande uppgift om
enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att
den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Stockholm den 5 februari 1997
Birgit Friggebo (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Margitta Edgren (fp)
Lars Leijonborg (fp)