Försöksverksamhet med personval har genomförts i sju
kommuner vid kommunfullmäktigevalet 1994, och vid valet
till Europaparlamentet 1995. Dessa val har utvärderats av
Nomineringsrätts- och valkretskommittén. Utvärderingen har
föranlett kommittén att lägga ett antal förslag som på ett
allvarligt sätt inskränker på den frihet som svenska väljare
har vant sig vid.
Bl.a. föreslås att den fria nomineringsrätten skall inskränkas. Strykningar
på valsedeln skall inte beaktas. Under vissa förutsättningar beaktas inte
tillskrivna namn, eller räknas de som en personröst. Raden för tillskrivna
namn som fanns vid de genomförda valen tas bort.
Motiven för dessa förändringar är inte att nå bästa möjliga utfall av den
viljeinriktning som väljarna givit uttryck för i valet, utan att underlätta den
tekniska sammanräkningen. Utredningen lägger ner mycket möda på
förfarandet vid utseendet av ersättare, men använder exempel som endast
tycks ha relevans för småpartierna i de genomförda valen.
Det konstateras i utredningen att nästan var tredje röstberättigad som inte
röstade avstod från att rösta därför att personröstningen framstod som alltför
krånglig. Däremot redovisar inte utredningen antalet underkända valsedlar,
trots att det finns klara indikationer om att deras antal inte var obetydligt. I
Kopparbergs län underkändes mer än 600 valsedlar som uppenbarligen avsåg
att personmarkera en av kandidaterna i Europaparlamentsvalet. Eventuella
effekter av underkända valsedlar och någon jämförelse med mindre
komplicerade val ger utredningen inga besked om.
Några erfarenheter från
Europaparlamentsvalet
Det kan först och främst konstateras att det var en olycklig
omständighet att det första storskaliga personvalet var ett val
som många väljare var dåligt motiverade att delta i.
Därigenom förstärktes effekten av osäkerheten inför den
upplevda krångligheten, och valdeltagandet blev ur ett
demokratiskt perspektiv en katastrof genom det låga
valdeltagandet.
Den så kallade Theorin-listan fick 59 procent av de socialdemokratiska
rösterna, men utfallet blev tre mandat. Detta skall jämföras med Lööw-listans
41 procent och ett utfall på fyra mandat. Slutsatsen hos speciellt många EU-
kritska väljare var att resultatet manipulerats - vilket självfallet inte var
fallet.
En bastant framgång för den så kallade "NEJ-listan" avspeglas inte i
utfallet, för väljarna förstärks intrycket av manipulation. Det fjärde mandatet
på Lööw-listan legitimeras av att en kandidat med motsatt ideologisk profil
lyfts från listan på grund av personröster. En starkt bidragande orsak till det
absurda utfallet är naturligtvis uppbyggnaden av de socialdemokratiska
listorna, men motsvarande situation kan naturligtvis uppstå även i framtiden.
Principiella synpunkter
Det svenska valsystemet har tidigare byggt på partival, detta
är en kvalité eftersom detta stimulerat dialogen mellan
väljare och valda. Varje vald politiker har tvingats
argumentera för partilinjen och har inte haft motiv att smita
undan. Detta ökar den ömsesidiga kunskapen och
ansvarstagandet och underlättar för väljarna att lägga sin röst
på den politiska inriktning som bäst motsvarar de egna
värderingarna, det finns goda grundkunskaper om det
politiska landskapet som kan störas av personvalskampanjer
med annat budskap än det kandidatens parti för till torgs.
Det måste ses som betänkligt att fortsätta på en väg som skapar tvivel om
valprocedurens oantastlighet för att nå den begränsade fördel som person-
valet innebär. Detta understryks av det faktum att ingen fick sitt mandat som
annars inte skulle ha fått det genom personvalet till Europaparlamentet.
Skälet för personval bör rimligen vara ett större engagemang och inflytande
från väljarnas sida. För väljarnas del kan vi konstatera att effekten har varit
den omvända.
I den utvärdering som docent Folke Johansson gjort på regeringens
uppdrag sägs: "Det finns ett terapi-moment i den utformning personvalet fått.
Väljarna får en möjlighet till aktivitet när de känner att de vill påverka, men
det är små möjligheter att aktiviteten får några konsekvenser. Hur uppfattar
olika berörda aktörer det hela?"
I en DN-artikel den 1 september -96 går professorn i statsvetenskap, Olof
Petersson, till starkt angrepp mot personvalssystemet och utredningens slut-
satser.
I en tid då demokratin har förlorat i legitimitet av många olika orsaker, är
det angeläget att åtminstone valsystemet är invändningsfritt. Nominerings-
rätts- och valkretskommitténs förslag kommer i endast ett fall tillrätta med de
problem som kunnat identifieras, men föreslår frihetsinskränkande åtgärder
vars enda effekt är att underlätta röstsammanräkningen.
Det kan konstateras att två av de kriterier som Personvalsmkommittén satte
upp i betänkandet SOU 1993:21 inte har uppfyllts, nämligen förståeligheten
av systemet bland väljarna och fördröjningen av sammanräkningens resultat.
Det tog 13 dagar innan den slutliga mandatfördelningen i Europaparlaments-
valet var fastställd.
Det är motionärernas uppfattning att erfarenheterna av personval är så
långt ifrån måluppfyllelse att systemet bör överges till förmån för det
traditionella listvalet eller en radikal omarbetning som leder till ett
invändningsfritt system. Däremot bör partierna stimuleras att förbättra sin
nomineringsprocess.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att personval inte skall införas.
Stockholm den 7 oktober 1996
Bengt-Ola Ryttar (s)
Per Erik Granström (s)
Laila Bäck (s)
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)