Myndighets roll
Sverige är känt för att var en förebild vad gäller demokrati och rättssäkerhet. Efter att under ett antal år ha studerat hur vårt samhälle fungerar är jag inte beredd att helt och hållet ställa mig bakom detta påstående. Det pågår ett myndighetsförtryck av människor i vårt land som växer därför att vi politiker inte tar ansvar för att styra myndigheterna och rätta till deras felaktiga beteende. Myndigheter är redskap inte maktapparater. De ska följa av riksdag och regering fattade beslut och de ska också tolka våra beslut utifrån de värderingar som presenteras i betänkanden, propositioner m.m. Myndigheter är inte tillsatta för att skapa någon egen värdebas utan de ska utföra ett arbete de är tillsatta att göra och de ska ha den humanistiska människosyn som framkommer i riksdagens beslut. Enligt grundlagen "opartiska och sakliga" ska inte heller agera som part i vetenskapliga kontroverser. Myndigheter ska ha tydliga roller och inte vara både dömande instans och part i ärenden som avgörs av annan dömande myndighet. Myndigheterna ska framför allt möta människor med respekt, inte förakt eller nedlåtenhet eller nonchalans.
Människosyn och myndighetsförtryck
Försäkringskassorna
LSS
Personer med de största funktionshindren drabbas nu hårt av besparingarna i assistansreformen. Människor som är gravt handikappade och har stora problem att kommunicera med omvärlden måste överklaga en mängd beslut eftersom försäkringskassan drar bort tidigare stöd. Det finns inget riksdagsbeslut som stöder en människosyn, där en totalförlamad, svårt synskadad, utvecklingsstörd, svårt kommunikationshandikappad person med epilepsi och svår astma förvägras assistans.
Elöverkänslighet
Sjuka personer är naturligtvis mer utsatta än friska. De har inte samma ork och kapacitet att slåss för sina rättigheter. Särskilda krav måste därför ställas på sådana myndigheter som har att möta sjuka människor. Jag tänker på Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Människor som är elöverkänsliga betraktas fortfarande med skepsis och skulle någon av dem ens nämna att de har amalgamsanerat sina tänder eller skulle behöva sanera sina tänder så är det stopp för humanitet och respekt.
I Umeå t ex ställer man frågeformulär till patienter som är elöverkänsliga. Man gör det med en underton att de måste besvara frågorna för att kunna få sjukpenning. Många av frågorna är så formulerade att de måste uppfattas som direkt kränkande för var och en. Frågorna är i form av påståenden och patienten skall säga om det är sant eller falskt, och alla frågor måste besvaras. Några exempel:
- Ett kärnvapenkrig skulle inte vara så dumt. - - Det är ett nöje att se mina vänner lida. - - Jag önskar ofta att jag hade speciella krafter, som Stålmannen. - - Jag tycker inte det är smart att hjälpa svaga människor som inte kan hjälpa sig själva. - - Jag önskar att jag såg bättre ut än alla andra. - - Jag har inte varit helt ärlig i detta frågeformulär. - - Oärlighet är bara ett problem ifall man åker fast. - - För andra förefaller det ofta som om jag vore i en annan värld eftersom jag är så fullständigt omedveten om vad som pågår runt omkring mig. - - Ibland tror jag att jag är en ängel, ibland en djävul. - En elöverkänslig person som tvingas svara på flera hundra frågor i ett rum som inte är elsanerat kommer att ha väldigt svårt att koncentrera sig då huden börjar sticka, rodna och det kryper i hela kroppen. Minsta missuppfattning kan leda till att slutsatsen blir psykisk ohälsa.
I ett brev från en elöverkänslig kvinna står följande:
Jag fick 9304 diagnosen elöverkänslighet. 9409 skickade FK mig, trots att jag hade en diagnos, till sin "expertgrupp". Där blev diagnosen nonchalerad, i stället skrevs ett utlåtande om situationsutlöst ångest och kroppsspänningar. Fast jag har inte märkt själv att jag har ångest. Att jag är elöverkänslig kunde bero på "betingning" enligt läkaren. Att jag skulle påbörja amalgamsanering var meningslöst enligt tandläkaren. (FK=försäkringskassan)
Vid kontakterna med FK har det aldrig blivit en bra dialog mellan mej och handläggaren. Jag har aldrig nått fram med det jag försökt säga. Jag har då bett att få byta handläggare, men blivit kategoriskt nekad.Jag har ett läkarutlåtande från 9503, där det skrivs att jag f.n. ej bör arbetsträna. Detta har helt nonchalerats av FK.
Jag sökte 9410 sjukbidrag, vilket avslogs. Jag sökte på nytt 9510 eftersom förhållandena sedan 9410 är förändrade p.g.a. amalgamsaneringen. I ansökan bad jag att få komma till den nya "expertgruppen". Min handläggare kontaktade då förtroendeläkare som helt ifrågasätter elöverkänsligheten, amalgamsaneringen, vitamin/mineralterapin och vill skicka mej till en psykiater. Jag har från FK fått hot om indragen sjukpenning om jag inte går dit.
Allt jag framför till FK om elöverkänslighet, amalgamsanering och arbetsträning förkastas. Allt som läkare intygar om elöverkänslighet, arbetsträning och vitamin/mineralterapi förkastas. Den amalgamsanering som tandläkare utför åt mej förkastas.
Jag har blivit så förnedrad, förtryckt och ifrågasatt, så jag känner att gränsen för vad jag finner mej i är nådd. Jag trodde att FK skulle hjälpa och stödja de sjukskrivna. Men inte att de sparkar på redan liggande människor.
Det finns inget riksdagsbeslut eller regeringsbeslut som ger myndigheter i vårt land rätt att behandla människor med ett sådant människoförakt. Snarare borde det betraktas som tjänstefel att göra så.
Arbetsskada
Det har framkommit från advokater och läkare att bedömningen av arbetsskador och förmågan att arbeta inte följer bl a lagen om arbetsskadeförsäkring.
I en dom meddelad i kammarrätten i Stockholm den 26 juni 1996, Mål nr 3401-1995, finner kammarrätten att det med hänsyn främst till det ingivna läkarintyget framgår ett tydligt orsakssamband mellan tidigare godkänd arbetsskada och sjukdomsbesvär. Försäkringskassans beslut och länsrättens dom upphävdes. Företagsläkarens yttrande riktar mycket skarp kritik mot försäkringskassans ställningsstagande som naturligtvis måste vara byggd på konsulten förtroendeläkarens åsikter. Företagsläkaren som får betraktas som expert anför följande:
Det är således anmärkningsvärt att (namn) efter 1991 11 30 inte längre anses lida av sin tidigare godkända arbetssjukdom. Det åvilar därför försäkringskassan att presentera en mycket klar vetenskapligt grundad förklaring för att motivera sin åtgärd att avbryta (namn) ersättning. Sådan förklaring har inte presenterats. Indragningen av ersättningsförmånen kan således inte ha skett på medicinskt vetenskaplig grund.
Som parlamentariker har jag tidigare noterat att Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket åberopar sina ställningstaganden utifrån medicinskt vetenskaplig grund. Då ovannämnda ärende torde vara ett bland många, konstaterar jag att myndighetens krav inte gäller det egna arbetet och då undergrävs förtroendet för myndigheterna. Det förekommer alltför många subjektiva ställningstaganden för att rättssäkerheten ska anses vara uppfylld.
En tandläkare, kvinna, som får diagnosen kvicksilverförgiftning tvingas arbeta vidare, blir fråntagen sin sjukpenning och hotas med uppsägning om hon inte orkar ta sig till jobbet. Hon tvingas säga upp sig och få avgångsvederlag och sedan får hon klara sig själv, utan sjukpenning och utan jobb, eftersom hon är sjuk och inte orkar arbeta. Ur ett brev som hon har skrivit citeras följande:
Under en vecka i september vistades jag halvtid på min gamla arbetsplats i ett försök att återgå till den kliniska verksamheten, trots att jag blev avrådd av flera läkare. Mitt tillstånd försämrades hastigt, smärtan och koncentrationssvårigheterna återkom.Trots detta återfick jag inte min fulla sjukpenning.
911216 avslogs min arbetsskadeanmälning angående rygg- och armbesvär. Skälen var min "relativt låga arbetsvolym" och "konsultläkares yttrande".
911217 avslogs min anmälan om kvicksilverförgiftning som arbetsskada. skälen var åter min "låga arbetsvolym" samt "fl:s yttrande". För att nämna baserades fl:s bedömning på svar från förtroendetandläkaren om sannolik- heten att jag var HG-förgiftad. Tandläkare har ingen fullvärdig medicinsk utbildning eller befogenhet att yttra sig i rent medicinska spörsmål som i detta fall, vilket står klart uttryckt i socialstyrelsens anvisningar. Frågan om eventuell förvärvad överkänslighet mot kvicksilver har aldrig utretts.
I vårt land beställer försäkringskassan angiveri. Riksdagen har inte beslutat om detta.
I vårt land avtalar försäkringskassan med läkare och ger dem betalt för färre sjukskrivningar. Det finns inget beslut som stödjer den möjligheten.
I vårt land får anställda ute i kommunerna sparken om de överskrider budgeten därför att det är för många barn som behöver vård och omsorg.
Utlänningsnämnden och Invandrarverket
Ett barn som aldrig träffat sin mor utvisas samtidigt med modern. En höggravid kvinna som inte skilts från sin man juridiskt utvisas därför att man under en tid inte levt samman, trots att vi i Sverige anser att människor ska tänka efter före skilsmässa och trots att barnet kunde födas under flygturen. En svårt sjuk ung pojkes föräldrar utvisas. Människor som bott och levt i Sverige i många år och som försörjer sig själva rycks upp med de nya rötterna och utvisas.
Det finns inget riksdagsbeslut som förespråkar sådan människosyn.
Vi som är valda av svenska folket har ansvar för myndigheternas agerande. Riksdagen och regeringen måste vara aktiva i att försvara rättssäkerheten i vårt land. Politikerförakt har en stark grogrund i myndighetsförtryck. Det är lätt för tjänstemän på myndigheter att skylla på oss politiker när det inte fungerar, just därför måste vi ständigt bevaka att myndighetsutövandet sker utifrån de värderingar som vi slagit fast i riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
Brott mot lagstiftning och riksdagsbeslut
När nya LSS beslutades i våras i riksdagen var det helt klart att hänsyn ska tas till särskilda skäl att ha kvar assistans i skola och daglig verksamhet, enligt lagen. Det var helt klart att assistansbehovet på grund av intellektuella eller andra osynliga funktionshinder även fortsättningsvis skulle räknas med i personlig assistans. Ändå tar sig myndigheterna rätten att besluta på sätt som strider mot detta beslut.
När det gäller debatten om amalgamet tog Socialstyrelsen redan i början av 1980-talet aktivt ställning och förklarade att amalgam inte kan orsaka sjuk- dom. Myndigheten försökte också tysta forskare som varnade för negativa hälsoeffekter.
Därefter har den ena efter den andra av de tandläkare och läkare som behandlar amalgampatienter blivit granskade av Socialstyrelsen och också anmälda till ansvarsnämnden, trots beslut om avveckling av amalgamet. En orsak till fällning har varit att en tandläkare på patientens begäran dragit ut en tand som gett upphov till besvär.
En kvinnlig tandläkare i södra Sverige som arbetar med amalgampatienter har varit särskilt utsatt på senare tid. Hon har varit föremål för flera granskningar och Socialstyrelsen har anmält henne för att hon "vidtagit åtgärder utan medicinsk och odontologisk indikation", något som kan låta nog så allvarligt men som i klartext belyser att hon på patienternas egen bekostnad bytt ut amalgamfyllningar emot andra material.
Vid ett av inspektionstillfällena gick, enligt uppgift, Socialstyrelsens tjänstemän så långt att de "skuggade" den kvinnliga tandläkaren genom staden med bil för att kontrollera hennes göranden och låtanden.
Detta agerande är anmärkningsvärt eftersom det inte finns något beslut i Sveriges riksdag som förbjuder tandläkare att på patientens begäran dra ut tänder. Det finns heller inget riksdagsbeslut om att det är förbjudet att byta ut amalgamplomber mot alternativa material och det finns inget beslut som ger Socialstyrelsen befogenheter att förfölja medborgare på det sätt man gjort, snarare finns det beslut som visar på det motsatta.
I vårt land där vi har beslutat om avveckling av amalgamet, får en person inte själv bestämma över sina tänder, inte ens om han eller hon själv betalar. Försäkringskassan ska först godkänna åtgärden. Om jag har ont i en tand efter rotfyllning eller annan åtgärd så får jag inte bestämma om den ska dras ut eller inte. Detta är inte rimligt. I vårt land får jag själv bestämma över om jag vill ha abort, men inte om jag vill byta ut en amalgamkrona eller dra ut en tand! Avvecklingen av amalgamet har därmed motarbetats, trots riksdagsbeslut om avveckling av amalgamet. Samhällskostnaden för denna bristande nonchalans för oss beslutsfattare torde vara mycket stor.
När riksdagen beslutar att amalgamet ska avvecklas då anstränger sig myndigheterna att inte följa beslutet. Människor förföljs i stället, förnedras, trakasseras. Jag har citerat ur ett par brev. Det finns kanske tusentals sådana brev sammanlagt.
När riksdagen ger människor som är sjuka rätt till sjukpenning, då skapar Riksförsäkringsverket egna normer och regler och förnedrar redan utsatta människor. Det strider i allra högsta grad mot den lagstiftning vi har beslutat om.
När utlänningsnämnden och Invandrarverket inte följer barnkonventionen då struntar man i Riksdagens ställningstaganden. När Invandrarverket skapar angiverisystem och retroaktivt går igenom sina beslut utan orsak då strider det mot intentionerna i den flyktingpolitik som landet skapat tillsammans.
Utlänningsnämnden underkänner regelmässigt trovärdiga och av medicinsk expertis bekräftade uppgifter om tortyr. Detta torde strida mot FN:s konvention om tortyr.
Försäkringskassan underkänner regelmässigt trovärdiga och av medicinsk expertis bekräftade uppgifter om kvicksilverförgiftning, arbetsskador, elöver- känslighet osv.
Förtroendeläkare kan inte ha bättre förutsättningar att bedöma en patient än den som är expert på det specifika området. Förtroendetandläkare framstår ibland som före detta praktiserande sådana, som inte har nutida erfarenhet utan har föråldrade referenser och kunskaper på området. Detta förhindrar en avveckling av amalgamet.
Regeringen har ett stort ansvar för att riksdagens beslut genomförs. Regeringen har den exekutiva makten och måste därför aktivt verka för att alla beslut genomförs på det sätt riksdagen beslutat. Detta bör ges regeringen till känna.
Myndigheter och sparande
Det är också oroande att se effekter av nödvändiga besparingar i samhället mot den här bakgrunden. Fortsätter detta myndighetsförtryck kommer en social misär att breda ut sig som vi inte vill har i vårt samhälle. Samhälls- kostnaderna för alla dessa människor som inte får riktig behandling och rättssäkra beslut torde vara mycket stora. Den största besparingen i sjukvården kan naturligtvis erhållas om orsaken till sjukdomar tas bort eller minskas. Kostnaden för människor som aldrig får möjlighet att pröva alla åtgärder för att förändra sin sjukdomsbild belastar våra administrativa system, våra mottagningar och våra vårdinrättningar. Barnen till alla de människor, i många fall kvinnor, vars sjukdomar inte tas på allvar eller åtgärdas på rätt sätt, far mycket illa. Skilsmässor, självmord finns i spåren av detta. De totala sociala kostnaderna som samhället på lång sikt tvingats och tvingas bära på grund av vad jag beskrivit torde vara fullständigt omöjliga att överblicka men icke desto mindre enorma.
Ministerstyre
Rättssäkerhet innebär att människor behandlas lika, har lika värde inför lagen och har samma rättigheter. Det jag har tagit del av och försökt att beskriva i denna motion överensstämmer inte med ett rättstryggt samhälle. Förtroendet för vårt demokratiska system undergrävs. Det krävs ett stort engagemang och en stark vilja från den politiska nivån för att rättstrygghet ska råda. Vi i riksdagen har ett ansvar via Riksdagens revisorer att följa upp beslut och se hur samhället efterlever dessa. Regeringen med de olika ministrarna har ett huvudansvar för genomförandet av besluten och måste utöva ministerstyre för att riksdagens intentioner ska genomsyra myndigheternas handlingssätt. Det finns inget i grundlagen som förhindrar ett ministerstyre. Det enda en minister inte får göra är att ingripa i enskilda förvaltningsärenden.
Det är nödvändigt att regeringen mer aktivt påverkar myndigheternas sätt att handha verksamheten. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndighetsroll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndighetsutövande och människosyn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndighetsbrott mot riksdagens beslut och lagstiftning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens verkställighetsansvar och riksdagens beslut,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effekter av myndigheters sparande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ministerstyre.
Stockholm den 6 oktober 1996
Görel Thurdin (c)
Gotab, Stockholm 1996
Gotab, Stockholm 1996