Sverige är känt för att var en förebild vad gäller demokrati
och rättssäkerhet. Efter att under ett antal år ha studerat hur
vårt samhälle fungerar är jag inte beredd att helt och hållet
ställa mig bakom detta påstående. Det pågår ett
myndighetsförtryck av människor i vårt land som växer
därför att vi politiker inte tar ansvar för att styra
myndigheterna och rätta till deras felaktiga beteende.
Myndigheter är redskap inte maktapparater. De ska följa av
riksdag och regering fattade beslut och de ska också tolka
våra beslut utifrån de värderingar som presenteras i
betänkanden, propositioner m.m. Myndigheter är inte tillsatta
för att skapa någon egen värdebas utan de ska utföra ett
arbete de är tillsatta att göra och de ska ha den humanistiska
människosyn som framkommer i riksdagens beslut. Enligt
grundlagen "opartiska och sakliga" ska inte heller agera som
part i vetenskapliga kontroverser. Myndigheter ska ha tydliga
roller och inte vara både dömande instans och part i ärenden
som avgörs av annan dömande myndighet. Myndigheterna
ska framför allt möta människor med respekt, inte förakt
eller nedlåtenhet eller nonchalans.
Människosyn och
myndighetsförtryck
Försäkringskassorna
LSS
Personer med de största funktionshindren drabbas nu hårt av
besparingarna i assistansreformen. Människor som är gravt
handikappade och har stora problem att kommunicera med
omvärlden måste överklaga en mängd beslut eftersom
försäkringskassan drar bort tidigare stöd. Det finns inget
riksdagsbeslut som stöder en människosyn, där en
totalförlamad, svårt synskadad, utvecklingsstörd, svårt
kommunikationshandikappad person med epilepsi och svår
astma förvägras assistans.
Elöverkänslighet
Sjuka personer är naturligtvis mer utsatta än friska. De har
inte samma ork och kapacitet att slåss för sina rättigheter.
Särskilda krav måste därför ställas på sådana myndigheter
som har att möta sjuka människor. Jag tänker på
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Människor som är
elöverkänsliga betraktas fortfarande med skepsis och skulle
någon av dem ens nämna att de har amalgamsanerat sina
tänder eller skulle behöva sanera sina tänder så är det stopp
för humanitet och respekt.
I Umeå t ex ställer man frågeformulär till patienter som är elöverkänsliga.
Man gör det med en underton att de måste besvara frågorna för att kunna få
sjukpenning. Många av frågorna är så formulerade att de måste uppfattas som
direkt kränkande för var och en. Frågorna är i form av påståenden och
patienten skall säga om det är sant eller falskt, och alla frågor måste
besvaras.
Några exempel:
- Ett kärnvapenkrig skulle inte vara så dumt.
-
- Det är ett nöje att se mina vänner lida.
-
- Jag önskar ofta att jag hade speciella krafter, som Stålmannen.
-
- Jag tycker inte det är smart att hjälpa svaga människor som inte kan hjälpa
sig själva.
-
- Jag önskar att jag såg bättre ut än alla andra.
-
- Jag har inte varit helt ärlig i detta frågeformulär.
-
- Oärlighet är bara ett problem ifall man åker fast.
-
- För andra förefaller det ofta som om jag vore i en annan värld eftersom jag
är så fullständigt omedveten om vad som pågår runt omkring mig.
-
- Ibland tror jag att jag är en ängel, ibland en djävul.
-
En elöverkänslig person som tvingas svara på flera hundra
frågor i ett rum som inte är elsanerat kommer att ha väldigt
svårt att koncentrera sig då huden börjar sticka, rodna och
det kryper i hela kroppen. Minsta missuppfattning kan leda
till att slutsatsen blir psykisk ohälsa.
I ett brev från en elöverkänslig kvinna står följande:
Jag fick 9304 diagnosen elöverkänslighet. 9409 skickade FK mig, trots att jag
hade en diagnos, till sin "expertgrupp". Där blev diagnosen nonchalerad, i
stället skrevs ett utlåtande om situationsutlöst ångest och kroppsspänningar.
Fast jag har inte märkt själv att jag har ångest. Att jag är elöverkänslig kunde
bero på "betingning" enligt läkaren. Att jag skulle påbörja amalgamsanering
var meningslöst enligt tandläkaren. (FK=försäkringskassan)
Vid kontakterna med FK har det aldrig blivit en bra dialog mellan mej och
handläggaren. Jag har aldrig nått fram med det jag försökt säga. Jag har då
bett att få byta handläggare, men blivit kategoriskt nekad.Jag har ett
läkarutlåtande från 9503, där det skrivs att jag f.n. ej bör arbetsträna. Detta
har helt nonchalerats av FK.
Jag sökte 9410 sjukbidrag, vilket avslogs. Jag sökte på nytt 9510 eftersom
förhållandena sedan 9410 är förändrade p.g.a. amalgamsaneringen. I ansökan
bad jag att få komma till den nya "expertgruppen". Min handläggare
kontaktade då förtroendeläkare som helt ifrågasätter elöverkänsligheten,
amalgamsaneringen, vitamin/mineralterapin och vill skicka mej till en
psykiater. Jag har från FK fått hot om indragen sjukpenning om jag inte går
dit.
Allt jag framför till FK om elöverkänslighet, amalgamsanering och
arbetsträning förkastas. Allt som läkare intygar om elöverkänslighet,
arbetsträning och vitamin/mineralterapi förkastas. Den amalgamsanering som
tandläkare utför åt mej förkastas.
Jag har blivit så förnedrad, förtryckt och ifrågasatt, så jag känner att
gränsen för vad jag finner mej i är nådd. Jag trodde att FK skulle hjälpa och
stödja de sjukskrivna. Men inte att de sparkar på redan liggande människor.
Det finns inget riksdagsbeslut eller regeringsbeslut som ger
myndigheter i vårt land rätt att behandla människor med ett
sådant människoförakt. Snarare borde det betraktas som
tjänstefel att göra så.
Arbetsskada
Det har framkommit från advokater och läkare att
bedömningen av arbetsskador och förmågan att arbeta inte
följer bl a lagen om arbetsskadeförsäkring.
I en dom meddelad i kammarrätten i Stockholm den 26 juni 1996, Mål nr
3401-1995, finner kammarrätten att det med hänsyn främst till det ingivna
läkarintyget framgår ett tydligt orsakssamband mellan tidigare godkänd
arbetsskada och sjukdomsbesvär. Försäkringskassans beslut och länsrättens
dom upphävdes. Företagsläkarens yttrande riktar mycket skarp kritik mot
försäkringskassans ställningsstagande som naturligtvis måste vara byggd på
konsulten förtroendeläkarens åsikter. Företagsläkaren som får betraktas som
expert anför följande:
Det är således anmärkningsvärt att (namn) efter 1991 11 30 inte längre anses
lida av sin tidigare godkända arbetssjukdom. Det åvilar därför
försäkringskassan att presentera en mycket klar vetenskapligt grundad
förklaring för att motivera sin åtgärd att avbryta (namn) ersättning. Sådan
förklaring har inte presenterats. Indragningen av ersättningsförmånen kan
således inte ha skett på medicinskt vetenskaplig grund.
Som parlamentariker har jag tidigare noterat att
Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket åberopar sina
ställningstaganden utifrån medicinskt vetenskaplig grund. Då
ovannämnda ärende torde vara ett bland många, konstaterar
jag att myndighetens krav inte gäller det egna arbetet och då
undergrävs förtroendet för myndigheterna. Det förekommer
alltför många subjektiva ställningstaganden för att
rättssäkerheten ska anses vara uppfylld.
En tandläkare, kvinna, som får diagnosen kvicksilverförgiftning tvingas
arbeta vidare, blir fråntagen sin sjukpenning och hotas med uppsägning om
hon inte orkar ta sig till jobbet. Hon tvingas säga upp sig och få
avgångsvederlag och sedan får hon klara sig själv, utan sjukpenning och utan
jobb, eftersom hon är sjuk och inte orkar arbeta. Ur ett brev som hon har
skrivit citeras följande:
Under en vecka i september vistades jag halvtid på min gamla arbetsplats i ett
försök att återgå till den kliniska verksamheten, trots att jag blev avrådd av
flera läkare. Mitt tillstånd försämrades hastigt, smärtan och
koncentrationssvårigheterna återkom.Trots detta återfick jag inte min fulla
sjukpenning.
911216 avslogs min arbetsskadeanmälning angående rygg- och armbesvär.
Skälen var min "relativt låga arbetsvolym" och "konsultläkares yttrande".
911217 avslogs min anmälan om kvicksilverförgiftning som arbetsskada.
skälen var åter min "låga arbetsvolym" samt "fl:s yttrande". För att nämna
baserades fl:s bedömning på svar från förtroendetandläkaren om sannolik-
heten att jag var HG-förgiftad. Tandläkare har ingen fullvärdig medicinsk
utbildning eller befogenhet att yttra sig i rent medicinska spörsmål som i detta
fall, vilket står klart uttryckt i socialstyrelsens anvisningar. Frågan om
eventuell förvärvad överkänslighet mot kvicksilver har aldrig utretts.
I vårt land beställer försäkringskassan angiveri. Riksdagen
har inte beslutat om detta.
I vårt land avtalar försäkringskassan med läkare och ger dem betalt för
färre sjukskrivningar. Det finns inget beslut som stödjer den möjligheten.
I vårt land får anställda ute i kommunerna sparken om de överskrider
budgeten därför att det är för många barn som behöver vård och omsorg.
Utlänningsnämnden och Invandrarverket
Ett barn som aldrig träffat sin mor utvisas samtidigt med
modern. En höggravid kvinna som inte skilts från sin man
juridiskt utvisas därför att man under en tid inte levt
samman, trots att vi i Sverige anser att människor ska tänka
efter före skilsmässa och trots att barnet kunde födas under
flygturen. En svårt sjuk ung pojkes föräldrar utvisas.
Människor som bott och levt i Sverige i många år och som
försörjer sig själva rycks upp med de nya rötterna och
utvisas.
Det finns inget riksdagsbeslut som förespråkar sådan människosyn.
Vi som är valda av svenska folket har ansvar för myndigheternas agerande.
Riksdagen och regeringen måste vara aktiva i att försvara rättssäkerheten i
vårt land. Politikerförakt har en stark grogrund i myndighetsförtryck. Det är
lätt för tjänstemän på myndigheter att skylla på oss politiker när det inte
fungerar, just därför måste vi ständigt bevaka att myndighetsutövandet sker
utifrån de värderingar som vi slagit fast i riksdagen. Detta bör ges regeringen
till känna.
Brott mot lagstiftning och
riksdagsbeslut
När nya LSS beslutades i våras i riksdagen var det helt klart
att hänsyn ska tas till särskilda skäl att ha kvar assistans i
skola och daglig verksamhet, enligt lagen. Det var helt klart
att assistansbehovet på grund av intellektuella eller andra
osynliga funktionshinder även fortsättningsvis skulle räknas
med i personlig assistans. Ändå tar sig myndigheterna rätten
att besluta på sätt som strider mot detta beslut.
När det gäller debatten om amalgamet tog Socialstyrelsen redan i början av
1980-talet aktivt ställning och förklarade att amalgam inte kan orsaka sjuk-
dom. Myndigheten försökte också tysta forskare som varnade för negativa
hälsoeffekter.
Därefter har den ena efter den andra av de tandläkare och läkare som
behandlar amalgampatienter blivit granskade av Socialstyrelsen och också
anmälda till ansvarsnämnden, trots beslut om avveckling av amalgamet. En
orsak till fällning har varit att en tandläkare på patientens begäran dragit ut
en
tand som gett upphov till besvär.
En kvinnlig tandläkare i södra Sverige som arbetar med amalgampatienter
har varit särskilt utsatt på senare tid. Hon har varit föremål för flera
granskningar och Socialstyrelsen har anmält henne för att hon "vidtagit
åtgärder utan medicinsk och odontologisk indikation", något som kan låta
nog så allvarligt men som i klartext belyser att hon på patienternas egen
bekostnad bytt ut amalgamfyllningar emot andra material.
Vid ett av inspektionstillfällena gick, enligt uppgift, Socialstyrelsens
tjänstemän så långt att de "skuggade" den kvinnliga tandläkaren genom
staden med bil för att kontrollera hennes göranden och låtanden.
Detta agerande är anmärkningsvärt eftersom det inte finns något beslut i
Sveriges riksdag som förbjuder tandläkare att på patientens begäran dra ut
tänder. Det finns heller inget riksdagsbeslut om att det är förbjudet att byta
ut
amalgamplomber mot alternativa material och det finns inget beslut som ger
Socialstyrelsen befogenheter att förfölja medborgare på det sätt man gjort,
snarare finns det beslut som visar på det motsatta.
I vårt land där vi har beslutat om avveckling av amalgamet, får en person
inte själv bestämma över sina tänder, inte ens om han eller hon själv betalar.
Försäkringskassan ska först godkänna åtgärden. Om jag har ont i en tand efter
rotfyllning eller annan åtgärd så får jag inte bestämma om den ska dras ut
eller inte. Detta är inte rimligt. I vårt land får jag själv bestämma över om
jag
vill ha abort, men inte om jag vill byta ut en amalgamkrona eller dra ut en
tand! Avvecklingen av amalgamet har därmed motarbetats, trots
riksdagsbeslut om avveckling av amalgamet. Samhällskostnaden för denna
bristande nonchalans för oss beslutsfattare torde vara mycket stor.
När riksdagen beslutar att amalgamet ska avvecklas då anstränger sig
myndigheterna att inte följa beslutet. Människor förföljs i stället, förnedras,
trakasseras. Jag har citerat ur ett par brev. Det finns kanske tusentals sådana
brev sammanlagt.
När riksdagen ger människor som är sjuka rätt till sjukpenning, då skapar
Riksförsäkringsverket egna normer och regler och förnedrar redan utsatta
människor. Det strider i allra högsta grad mot den lagstiftning vi har beslutat
om.
När utlänningsnämnden och Invandrarverket inte följer barnkonventionen
då struntar man i Riksdagens ställningstaganden. När Invandrarverket skapar
angiverisystem och retroaktivt går igenom sina beslut utan orsak då strider
det mot intentionerna i den flyktingpolitik som landet skapat tillsammans.
Utlänningsnämnden underkänner regelmässigt trovärdiga och av medicinsk
expertis bekräftade uppgifter om tortyr. Detta torde strida mot FN:s
konvention om tortyr.
Försäkringskassan underkänner regelmässigt trovärdiga och av medicinsk
expertis bekräftade uppgifter om kvicksilverförgiftning, arbetsskador, elöver-
känslighet osv.
Förtroendeläkare kan inte ha bättre förutsättningar att bedöma en patient än
den som är expert på det specifika området. Förtroendetandläkare framstår
ibland som före detta praktiserande sådana, som inte har nutida erfarenhet
utan har föråldrade referenser och kunskaper på området. Detta förhindrar en
avveckling av amalgamet.
Regeringen har ett stort ansvar för att riksdagens beslut genomförs.
Regeringen har den exekutiva makten och måste därför aktivt verka för att
alla beslut genomförs på det sätt riksdagen beslutat. Detta bör ges regeringen
till känna.
Myndigheter och sparande
Det är också oroande att se effekter av nödvändiga
besparingar i samhället mot den här bakgrunden. Fortsätter
detta myndighetsförtryck kommer en social misär att breda
ut sig som vi inte vill har i vårt samhälle. Samhälls-
kostnaderna för alla dessa människor som inte får riktig
behandling och rättssäkra beslut torde vara mycket stora.
Den största besparingen i sjukvården kan naturligtvis
erhållas om orsaken till sjukdomar tas bort eller minskas.
Kostnaden för människor som aldrig får möjlighet att pröva
alla åtgärder för att förändra sin sjukdomsbild belastar våra
administrativa system, våra mottagningar och våra
vårdinrättningar. Barnen till alla de människor, i många fall
kvinnor, vars sjukdomar inte tas på allvar eller åtgärdas på
rätt sätt, far mycket illa. Skilsmässor, självmord finns i
spåren av detta. De totala sociala kostnaderna som samhället
på lång sikt tvingats och tvingas bära på grund av vad jag
beskrivit torde vara fullständigt omöjliga att överblicka men
icke desto mindre enorma.
Ministerstyre
Rättssäkerhet innebär att människor behandlas lika, har lika
värde inför lagen och har samma rättigheter. Det jag har tagit
del av och försökt att beskriva i denna motion
överensstämmer inte med ett rättstryggt samhälle.
Förtroendet för vårt demokratiska system undergrävs. Det
krävs ett stort engagemang och en stark vilja från den
politiska nivån för att rättstrygghet ska råda. Vi i riksdagen
har ett ansvar via Riksdagens revisorer att följa upp beslut
och se hur samhället efterlever dessa. Regeringen med de
olika ministrarna har ett huvudansvar för genomförandet av
besluten och måste utöva ministerstyre för att riksdagens
intentioner ska genomsyra myndigheternas handlingssätt.
Det finns inget i grundlagen som förhindrar ett ministerstyre.
Det enda en minister inte får göra är att ingripa i enskilda
förvaltningsärenden.
Det är nödvändigt att regeringen mer aktivt påverkar myndigheternas sätt
att handha verksamheten. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndighetsroll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndighetsutövande och människosyn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndighetsbrott mot riksdagens beslut och lagstiftning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens verkställighetsansvar och riksdagens beslut,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effekter av myndigheters sparande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ministerstyre.