Demokratin är ytterst en besluts- och styrelseform där alla görs delaktiga i, och får möjlighet att påverka, framtidsutvecklingen. Delaktighet, förankring och hänsyn till minoriteter är viktiga moment i den demokratiska processen. Den demokratiska medverkan har för den enskilde både verkligt och symboliskt värde. Unga människor har, som alla andra medborgare, en viktig roll i det demokratiska arbetet.
Det är viktigt att samhället bättre tar till vara unga människors engagemang och vilja till inflytande i den demokratiska processen. Det kan ske genom bland annat sänkt rösträttsålder och ökad representation för unga människor i statens offentliga utredningar och kommittéer.
Sänkt rösträttsålder till 16 år
Det finns flera skäl till att tiden nu är mogen för att ändra i 1974 års regeringsform, då rösträttsåldern fastställdes till 18 år. Unga människor är idag bättre utbildade och bättre informerade om samhället och grundläggande samhällsfrågor än någon annan tidigare generation. Samtidigt känner många ungdomar utanförskap gentemot det politiska livet och de institutioner man har kontakt med. Ibland sker reaktionen med avståndstagande och förakt.
Till den parlamentariska demokratins väsen hör att argumentera för och konkurrera om väljarnas förtroende. För barnen sker den argumentationen genom föräldrarna. Men för dem som håller på att bli vuxna, som är på väg att bryta sig loss från föräldrainflytandet, fungerar inte föräldrarna som kanal för inflytande på samma sätt.
Det seriösa och ambitiösa arbete många ungdomar visat vid exempelvis miljöting på landstingsnivå, de senaste årens återkommande "ung miljöriks- dag", och i samband med folkomröstningen om EU visar att det finns en demokratisk potential och mognad, vilket inte kommit till uttryck i vårt samhälle till fullo på grund av bland annat rösträttsåldern. De politiska ungdomsförbunden försöker, med viss framgång, att vara kanaler för ung- domars frågor. Men det räcker inte för att alla ungdomar på ett individuellt plan ska känna delaktighet, och därmed ansvar, i den demokratiska beslutsprocessen.
Medellivslängden har ökat, vilket innebär att den politiska tyngdpunkten förskjuts till allt mer äldre människor. Mängder av politiska beslut rör oss alla. Därför är det viktigt att både gamla och unga kan påverka politiken.
Tiden mellan ordinarie val har nu förlängts till fyra år. Detta innebär att genomsnittsåldern för förstagångsväljare höjs till 20 år. Många kommer inte att få möjlighet att rösta förrän efter fyllda 21.
Att fastställa rösträttsåldern till 16 år då det är den normala åldern för genomgången grundskola kan anses vara en lämplig avvägning.
Åldersgränsutredningen (SOU 1996:111) föreslår att den som fyllt 16 år ska få rösta i kommunala val och folkomröstningar. Motivet för detta är bland annat att ungdomar bör få ett större medborgerligt inflytande över den kommunala verksamheten, frågor som ofta ligger dem nära. Men i utredningen skrivs även följande: "Den valda begränsningen bygger inte på föreställningen att de politiska frågorna rörande riksdagsvalet skulle vara svårare att ta ställning till än frågorna i de kommunala valen och de förra därför skulle vara mindre lämpliga för åldersklasserna under 18 år att ta ställning till. I grunden ser vi inte någon skillnad. Däremot kan sägas att de kommunala frågorna som regel ligger medborgarna närmare och att det därför är viktigt att i första hand ge så många kommunmedlemmar som möjligt inflytande över den kommunala verksamheten."
Med anledning av detta föreslår jag att en utredning tillsätts med uppgift att ta fram ett förslag till sänkt rösträttsålder till 16 år i samtliga val. Detta bör ges regeringen till känna.
Unga människors representation i offentliga utredningar och kommittéer
Det borde vara självklart att representation i offentliga utredningar och kommittéer speglar Sveriges befolkning: unga och gamla, kvinnor och män och så vidare. Men så är inte fallet.
En departementsskrift (Ds 1996:52) tar upp denna fråga. Exempelvis är 9 procent av representanterna i offentliga kommittéer över 64 år jämfört med 17,5 procent av hela befolkningen. Statsministern har också konstaterat denna situation. I regeringsförklaringen hösten 1996 slår han fast att: "De äldres erfarenheter och kunskaper måste i ökad utsträckning tas tillvara. Pensionärers deltagande i offentliga utredningar och kommittéer ökas." Jag anser att det är positivt att regeringen tänker ta till vara de äldres kunskaper och erfarenheter på ett bättre sätt.
Men de yngres representation i offentliga kommittéer är ännu uslare än de äldres: 2,9 procent av representanterna är mellan 18 och 29 år jämfört med 16,2 procent för hela befolkningen. Jag anser att även den yngre generationen borde fått ett liknande löfte om ökad representation som pensionärerna fått. Det finns utrymme för fler människor under 29 år och över 64 år i statens utredningar. Andelen 40-60-åringar är mycket överrepresenterade och bör minskas.
Med bakgrund av detta föreslår jag att riksdagen uttalar att det bör eftersträvas en ökad representation av unga människor i statliga utredningar och kommittéer. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör tillsättas med uppgift att ta fram ett förslag till sänkt rösträttsålder till 16 år i samtliga val,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att eftersträva en ökad representation av unga människor i statliga utredningar och kommittéer.
Stockholm den 1 oktober 1996
Marie Wilén (c)