I juni 1996 beslutade Jämtlands läns landsting att införa ett
remisstvång i primärvården. Det innebär till exempel att
kvinnor som vill träffa en gynekolog först måste passera
vårdcentralen för att få en remiss. Remisstvånget infördes
trots massiva protester från de människor som berördes. I en
opinionsundersökning sade 83 procent nej till förslaget.
I regeringsförklaringen hösten 1994 uttalades vikten av patientens valfrihet.
Remisstvång innebär att oavsett åkomma måste patienten passera sin
husläkare eller vårdcentral. Många patienter kan själva bedöma vilken
specialist de behöver och vill själva direkt uppsöka valfri specialist. Att
patienten trots detta måste ha en remiss innebär att landstingen får betala för
dubbla besök för en och samma åkomma. En patient som till exempel har
skadat ett knä kan betydligt bättre bedömas av en ortoped och specialist-
besöket i sig kan spara många onödiga och dyra diagnostiska undersökningar.
Det förefaller därför, av flera skäl, oekonomiskt att införa ett remisstvång.
Landstingens svåra ekonomiska situation ger inte utrymme för denna typ av
försöksverksamhet. Dessutom beskärs patientens rätt att välja läkare och
fråntas därmed en grundläggande trygghet i vården. För kvinnor är
möjligheten att få välja gynekolog mycket central.
Patientens grundläggande rätt att fritt välja läkare är inskriven i Världs-
läkarförbundets (WMA) deklaration om patienträttigheterna, likväl som i
WHO:s Amsterdam-deklaration.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att förbud mot
remisstvång införs i enlighet med vad som anförts i motionen,1
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att den enskildes
rättighet att välja vårdgivare grundlagsfästs i enlighet med vad som anförts i
motionen.