med anledning av prop. 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen
Inledning
Sverige är en av Europas äldsta stater och har varit en
enhetsstat sedan 1500-talet. I ett till ytan stort men glest
befolkat land har det varit naturligt att ge människorna på
den lokala nivån ett stort ansvar för gemensamma
angelägenheter. Även i det moderna Sverige spelar den
kommunala självstyrelsen en betydelsefull roll och är en av
grunderna i det svenska statsskicket.
Sedan mitten av 1800-talet har vi tre direktvalda politiska nivåer,
riksdagen, landstingen och kommunerna där riksdagen ensam har rätten att
stifta lagar. På den regionala nivån har vi först landstingen, ett direktvalt
styrelseorgan med sjukvårdsansvaret som det mest dominerande. Här finns
också länsstyrelsen som statens förlängda arm ute i regionen.
Idag finns av många skäl ett växande intresse för den regionala nivån i vårt
land. En orsak är att den regionala strukturen visar upp en splittrad bild och
att ansvarsförhållandena delvis är oklara. En annan orsak är den geografiska
indelningen som medför problem i vissa delar av landet. Ett gränsöver-
skridande samarbete både nationellt och internationellt växer fram på skilda
områden och med olika aktörer. För den statliga verksamheten gäller att flera
myndigheter överger länen som indelningsgrund. Mot den här bakgrunden är
det inte så underligt att diskussionen om behovet av samordning och
samverkan på regional nivå kommit i förgrunden.
Utgångspunkter för det
fortsatta utvecklingsarbetet
Erfarenheten har lärt oss att förslag om förändringar i vår
samhällsorganisation måste bygga på en bred lokal och
regional förankring. Problem, synpunkter och önskemål i
olika delar av landet måste fångas upp. Det är inte meningen
att byråkrater i Stockholm ska sitta och rikta kartor som inte
har gehör i de olika regionerna. Att hitta vägar för att öka
medborgarnas möjligheter till inflytande är kanske en av de
viktigaste framtidsfrågorna. Att slå vakt om våra
demokratiska värden är att skapa ett samhälle som präglas av
gemenskap, omtanke och öppenhet. Ett samhälle där alla
människor får komma till tals och känna delaktighet.
Ansvarsfördelningen mellan kommunerna, regionerna och staten måste
bygga på subsidiaritetsprincipen där frågorna hanteras så nära människorna
som möjligt och där de också kan skötas mest effektivt. Det är naturligtvis
inte självklart att de nuvarande länen i alla lägen är lämpliga som geografisk
grund för de regionala uppgifterna samtidigt som det är värdefullt att det
positiva i dagens indelning tas till vara. Det gäller att finna en indelning som
har förankring bland medborgarna men också förutsättningar att mobilisera
regionens egna resurser mot gemensamma mål.
Försöket i Kalmar
I den föreliggande propositionen skriver regeringen under
allmänna överväganden avsnittet 5.2 Starkare demokratisk
förankring:
Enligt regeringens mening bör nu ytterligare åtgärder vidtagas för att ge
medborgarna vidgade möjligheter att utöva ett inflytande över den regionala
samhällsverksamheten..... Huvudsyftet med denna försöksverksamhet är att
utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala
utvecklingsansvaret.
Detta låter bra. Men vid närmare analys av propositionen
finner man att dessa skrivningar om starkare demokratisk
förankring i första hand är tillämpliga vad gäller
försöksverksamheten i Skåne och på Gotland. På Gotland
innebär förslaget att medborgarna omgående ges möjlighet
att utöva inflytande över den regionala
samhällsverksamheten genom att det direktvalda
kommunfullmäktige tar över ansvaret. I Skåne är tidpunkten
angiven till 1 januari 1999, dvs efter allmänna val 1998,
vilket innebär att man även där ger medborgarna en reell
möjlighet att utöva ett inflytande över den regionala
samhällsverksamheten. I fråga om Kalmar län däremot avser
man att ända fram till år 2002 behålla en organisation med
regionförbund, det som är en temporär övergångslösning i
Skåne.
Motiven till att man i Skåne snabbt går från regionförbund över till att det
direktvalda nya landstinget/regionfullmäktige är uppenbara och väl
motiverade. Det handlar om att medborgarna ska ges vidgade möjligheter att
påverka. Möjligheten för medborgarna att påverka en samhällsfråga avtar om
man bygger upp indirekta valorganisationer. Det är därför som försöks-
verksamheten i Kalmar län inte står i harmoni med de fina och vällovliga
syften som regeringen framhåller under allmänna överväganden.
I samband med att landstingsstyrelsen inom Landstinget i Kalmar län
liksom styrelsen för Kommunförbundet i Kalmar län den 21 mars 1996
lämnade synpunkter till regeringen i form av ett underlag för eventuell för-
söksverksamhet i Kalmar län framförde vi kristdemokrater i särskilt yttrande
vissa farhågor runt demokratifrågorna i den skissade försöksverksamheten. I
det särskilda yttrandet skrev vi:
Denna del där demokratiargumenten lyfts fram för att överföra uppgifter från
staten/länsstyrelsen till ett nytt regionalt organ har enligt vår mening "fallit
bort" när man nu tar del av uppföljande PM gällande försöksverksamheten.
Om det endast handlar om att "skapa förändringsbenägenhet, uppmuntra
djärvhet och vilja att pröva nya lösningar" så kan man säkert lösa det inom
den ansvarsfördelning som idag finns mellan länsstyrelse, landsting och
kommuner. Regionberedningens förslag syftade till en fördjupad demokratisk
förankring. På den punkten finns dock inga konkreta förslag i föreliggande
material. Det måste lösas i den fortsatta dialogen. Medborgarinflytandet och
den demokratiska påverkansmöjligheten måste öka för att vi långsiktigt skall
kunna motivera en överföring av uppgifter till ett nytt offentligrättsligt
organ.
När vi nu börjar se konturerna av detta nya regionala organ
för Kalmar län, dels via propositionen och dels via de
uppgifter som framkommer vad gäller representativiteten i
den styrelse som ska leda arbetet i det regionala organet,
besannas den oro som tidigare framförts. Om förslaget
genomförs och ges den representativitet som dagens
förhållanden ger innebär det att nästan var femte (18,9
procent) länsinnevånare i Kalmar län kommer att sakna
ordinarie representant i styrelsen för det regionala organet i
Kalmar län.
Detta är helt oacceptabelt. Det står också i direkt strid mot propositionens
skrivningar om starkare demokratisk förankring. Resultatet så som det nu
visar sig vad gäller Kalmar län kan inte anses stå i överensstämmelse med
viljan att ge medborgarna vidgade möjligheter att utöva inflytande över den
regionala samhällsverksamheten. Vissa partier kommer att ges vidgade
möjligheter, men inte medborgarna i gemen. Vissa medborgare, nästan en
femtedel, kommer dessutom att ges mindre möjligheter att påverka den
regionala samhällsverksamheten. Demokratin försämras jämfört med
nuvarande läge.
Till detta ska läggas att när kommuner och landsting för över vissa
verksamheter till ett regionförbund övertar förbundet hela ansvaret för
verksamheten. Detta innebär att de organ, som har demokratisk förankring
och är direkt valda av medborgarna i allmänna val, kommunfullmäktige i de
12 kommunerna och landstingsfullmäktige, förlorar makt och inflytande
samtidigt som det indirekt valda organet ges rätten att fatta beslut. När
dessutom flera partier med denna konstruktion riskerar att inte erhålla något
inflytande i den styrelse som kommer att ha ansvaret för verksamheten,
innebär försöket i Kalmar län ett steg tillbaka vad gäller demokrati och
medborgarinflytande. Skillnaden mellan Skåne län och Kalmar län är
uppenbara. I Skåne kommer man vid allmänna val 1998 att som medborgare
kunna påverka sammansättningen av de förtroendevalda som ska ha ansvaret
för den regionala samhällsverksamheten. I Kalmar län föreslår propositionen
att man ska leva vidare ytterligare en mandatperiod med indirekta val till ett
kommunalförbund, med alla de demokratiproblem som detta för med sig.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller
den regionala samhällsorganisationen,
2. att riksdagen avslår den del som avser Kalmar län i proposition
1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen.