I denna motion presenteras Moderata samlingspartiets
budgetförslag avseende rättsväsendet. Senare års besparingar
på rättsväsendet har medfört att framför allt polisen, men
även övriga led i kedjan av rättsvårdande myndigheter,
allvarligt försvagats. När polisen inte längre klarar av att leva
upp till de grundläggande krav som måste kunna ställas på
polisens verksamhet får detta allvarliga konsekvenser för
medborgarna och rättsväsendet i stort.
Opåverkade av detta fullföljer regeringen sina besparingar som innebär att
en miljard kronor kommer att ha sparats in på rättsväsendet t.o.m. år 1998.
Den ännu återstående delen av besparingen, 630 miljoner kronor, skall sparas
in under kommande två budgetår, varav sammanlagt 423 miljoner kronor
drabbar kriminalvården. Regeringen anser detta vara möjligt med hänvisning
till att antalet fängelsedomar har minskat. Enligt Moderata samlingspartiets
uppfattning bygger regeringens budget avseende rättsväsendet på en
kvalificerad felbedömning.
Av erfarenhet vet vi att tunga besparingar på polisen drabbar även det
övriga rättsväsendet. Färre poliser leder till färre brottsutredningar, som i
sin
tur leder till att färre åtal väcks. Antalet brottslingar som lagförs vid
domstolarna minskar, vilket i sin tur leder till att antalet intagna på
fängelser
och häkten minskar och att medborgarnas rättstrygghet hotas. Regeringen
bortser dock helt från kopplingen som finns mellan senare års försvagning av
framför allt polisväsendet och det minskade antalet fängelsedomar. Så snart
den nuvarande underbudgeteringen avseende polisens verksamhet upphör och
polisen återfår de resurser som krävs för att kunna bedriva en effektiv
brottsbekämpning kommer det verkliga resursbehovet för åklagarväsendet,
domstolsväsendet och kriminalvården att aktualiseras.
Moderata samlingspartiet föreslår en långsiktig höjning av utgiftsområdes-
ramen med 500 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Polismakten - en av statens
kärnfunktioner
Bakgrund
Enligt Moderata samlingspartiet utgör polismakten - på
samma sätt som försvaret - en av statens kärnfunktioner.
Polismakten ingår som en del i det rättsväsende som är
kännetecknet på ett civiliserat samhälle. Rättsväsendet,
liksom försvaret, måste enligt vår uppfattning vara
prioriterade områden där statlig verksamhet är särskilt
påkallad och där besparingar inte kan accepteras som ett led i
en reflexmässig föreställning om att "alla måste vara med
och spara". Med denna utgångspunkt är det för oss moderater
en självklarhet att polisen även i tider då landet befinner sig i
ekonomisk kris måste tilldelas tillräckligt med resurser för att
kunna utöva sin brottsförebyggande och brottsbekämpande
verksamhet. Liksom försvarsmakten står för det yttre
försvaret så är det polisväsendets uppgift att svara för det
inre, dvs. för att lag och ordning upprätthålls inom landet.
Efter Sveriges inträde i EU har också betydelsen av den
svenska poliskårens medverkan i den internationella
brottsbekämpningen accentuerats.
Det är mot denna bakgrund som Moderata samlingspartiets strävan efter ett
stabilt och rättssäkert polisväsende skall ses.
Moderaternas budgetalternativ
avseende polisen
Under de senaste tre budgetåren har polisen ålagts att spara
780 miljoner. Genom statsmakternas redan beslutade
besparingar på polisväsendet har utvecklingen gått mot ett
alltmer försvagat rättsväsende i stort.
I 1994/95 års budgetproposition uttalade regeringen i fråga om besparingar
inom polisen att det genom fortsatt förändringsarbete skulle gå att bibehålla
den operativa nivån i landet som helhet. Drygt ett och ett halvt år senare kan
vi konstatera att det inte gick. På ett år har antalet poliser minskat med
ungefär 1 000. Ambitionen att bibehålla och förbättra den operativa nivån,
vilket är en moderat ledstjärna på polisområdet, har inte kunnat upprätthållas
med regeringens sparkrav.
Den påbörjade utbyggnaden av närpolisverksamheten har på flera håll i
landet stannat av. Civilanställd personal sägs upp, vilket redan resulterat i
att
poliser tvingas avsätta värdefull tid till administrativa göromål. De mest
erfarna brottsutredarna lockas att gå i förtida pension, andra hotas av
uppsägning, utredningar läggs på hög eller skrivs av på grund av tidsbrist och
uppklaringsprocenten sjunker samtidigt som stöldbrotten och den grövre
våldsbrottsligheten ökar.
Den internationella, organiserade brottsligheten ställer nya krav på såväl
polisen som åklagar- och domstolsväsendet. Sveriges medlemskap i EU,
liksom Schengensamarbetet, ökar våra möjligheter att bekämpa den
gränsöverskridande brottsligheten. Det internationella samarbetet är
emellertid inte gratis.
Schengenmedlemskapet kräver ytterligare
förstärkning för 1997
I 1996/97 års budgetproposition avstår regeringen från att
föreslå besparingar på polisen för 1997. Ett preliminärt
besparingskrav på 55 miljoner kronor föreslås för år 1998.
Bakom regeringens till synes återhållsamma besparing döljer
sig dock en betydligt större besparing. Sedan den 1 maj 1996
är Sverige observatör i Schengen med siktet inställt på
fullvärdigt medlemskap under 1998. I likhet med Moderata
samlingspartiet tillmäter regeringen det internationella
polissamarbetet inom Schengen stor betydelse i kampen mot
den gränsöverskridande brottsligheten. I budgetpropositionen
undviker dock regeringen att över huvud taget beröra att
Schengensamarbetet också är förenat med ökade kostnader
för polisen. Framför allt beroende på att Sverige i och med
medlemskapet kommer att anslutas till Schengen Information
System (SIS), dvs. det datoriserade informationssystem där
bl.a. sådana personer finns upptagna som inte skall medges
inresa. När Sverige fullt ut blivit medlem i Schengen måste
samtliga polismyndigheter ha tillgång till SIS.
I Rikspolisstyrelsens anslagsframställan för polisväsendet budgetåret 1997
uppskattas kostnaden för de förberedelser som nu måste göras, bl.a.
anskaffning av teknisk utrustning och utbildning, till 100 miljoner kronor
under budgetåret 1997. Enligt Rikspolisstyrelsens bedömning kommer frågan
om personalbehovet att uppstå först 1998, varför man inte redan i år kan
uppskatta kostnaderna. Helt klart står dock att polisens kostnader för
Schengensamarbetet kommer att bli kännbara. Det handlar om initial-
kostnader för polisen i storleksordningen 250 till 300 miljoner kronor.
Regeringens anvisade anslag avseende polisväsendet för budgetåret 1997
innebär därför en indirekt besparing för staten på 100 miljoner kronor, som på
något sätt måste drabba den övriga polisiära verksamheten. Här finns inte
mycket att välja emellan, vilket betyder att den lokala närpolisverksamheten
indirekt kommer att få bekosta bl.a. den tekniska anpassningen till
Schengensamarbetet. För 1998 blir det än värre. Till redan aviserade
besparing på 55 miljoner kronor måste nämligen läggas den indirekta
besparing som regeringen gör genom att inte tillföra polisen extra medel för
täckandet av de ytterligare kostnader som Schengenmedlemskapet för med
sig.
Mot denna bakgrund är regeringens budgetförslag avseende polisen
otillräckligt. Polisens behöver ökade resurser för att kunna möta framtidens
krav och samtidigt fungera effektivt och rättssäkert. Inte ytterligare
neddragning av verksamheten, vilket blir den faktiska effekten av regeringens
förslag.
För att undvika ytterligare neddragningar inom främst den lokala
närpolisverksamheten, men även vad gäller den mest kvalificerade brotts-
utredningsverksamheten, bekämpningen av den organiserade ekobrottslig-
heten med kopplingar till både narkotika- och miljöbrottslighet, är det enligt
Moderata samlingspartiets bedömning nödvändigt att anslå ökade resurser för
budgetåret 1997 med 100 miljoner kronor för att täcka polisens kostnader för
förberedelserna inför Schengenmedlemskapet. Schengenavtalet förutsätter att
de anslutna länderna håller en i princip enhetlig kontrollnivå utefter hela den
yttre gränsen och en i huvudsak rörlig gränsbevakning som är så effektiv att
den utgör ett verksamt medel mot den gränsöverskridande brottsligheten.
Kontrollen kommer bl.a. att kräva avsevärda personella och tekniska resurser,
särskild planering av verksamheten och ombyggnader av lokaler. Med vårt
förslag kompenseras polisen för de ökade kostnaderna utan att den lokala
närpolisen behöver skära ned på sin verksamhet.
Det behövs fler poliser
Om ingenting görs kommer Sverige inom överskådlig tid att
på nytt drabbas av kännbar polisbrist. Utvecklingen går
redan efter drygt två års socialdemokratiskt regeringsinnehav
åt det hållet. Sedan januari 1995 fram till årsskiftet 1996/97
kommer cirka 900 anställda inom polisen i åldersgruppen
58-65 år att ha gått i förtida pension. En tredjedel av dessa är
civilanställda, två tredjedelar är poliser. De förtida
pensionsavgångarna i förening med stoppad nyrekrytering
kan inte leda till något annat än polisbrist.
För att undvika en framtida polisbrist, vilket blir följden av regeringens
förslag, föreslår vi att 25 miljoner kronor tillförs polisen för 1997 i syfte
att
bekosta utbildningen av 150 nya polisaspiranter fr.o.m. den 1 januari 1997.
Enligt regeringen kan antagningen till polishögskolan inte påbörjas förrän
tidigast hösten 1997 och då med en ny polisutbildning. Enligt vår uppfattning
är det viktigare att starta upp polishögskolan och påbörja utbildningen av
poliser än att avvakta tills dess en ny polisutbildning föreligger.
Moderata samlingspartiet avser att ytterligare förstärka polisväsendet 1998,
varför vi avvisar regeringens aviserade besparing på 55 miljoner kronor. I
stället föreslår vi att preliminärt 150 miljoner kronor tillförs polisen år 1998
för att kompensera resterande kostnadsökningar med anledning av
Schengenanslutningen. Ytterligare 300 polisaspiranter sätts detta år i
utbildning, för detta ändamål anslås 45 miljoner kronor. År 1998 förstärks
också den lokala polisverksamheten med preliminärt 110 miljoner kronor.
Med Moderata samlingspartiets i förhållande till regeringen 125 miljoner
kronor högre anslag till polisen år 1997 och preliminärt 330 miljoner kronor
högre anslag budgetåret 1998 kommer polisväsendet att stå betydligt bättre
rustat för att möta framtidens krav. Förutom att vårt förslag innebär fler
poliser på gator och torg, vilket leder till högre uppklaringsprocent och
därmed färre brottslingar i frihet, kommer även polisen att kompenseras för
de ökade kostnader som förberedelserna inför Schengenmedlemskapet för
med sig. Vidare föreslår vi nedan att redan befintliga polisiära resurser skall
utnyttjas mer effektivt än idag. Härigenom kommer svensk polis att kunna
vara pådrivande i såväl det nationella som det internationella brottsbekämp-
ningsarbetet.
Den nationella beredskapsstyrkans framtida
uppgifter
År 1990 beslutade regeringen att inrätta den s.k.
beredskapsstyrkan för bekämpning av terroraktioner i landet.
Sedan den 1 september 1994 är beredskapsstyrkan, som i dag
utgör en egen enhet vid Polismyndigheten i Stockholms län,
komplett med en bemanning på 55 polismän. Personalen vid
styrkan genomgår utbildning 50 % av arbetstiden och har
sidotjänst resterande del av tiden. Personalen anses vara den
mest välutbildade inom svensk polis, men styrkan får som
särskild enhet tas i anspråk först efter beslut av regeringen
eller, om regeringens tillstånd inte hinner inhämtas, av
justitieministern. Beredskapsstyrkan har dessbättre ännu inte
behövts tas i anspråk för sin uppgift, utan personalen har
enbart ägnat sig åt träning, utbildning och sidotjänstgöring.
I regeringens budgetproposition föreslås att den nationella beredskaps-
styrkan för bekämpning av terroraktioner skall integreras med den särskilda
insatsstyrkan (piketen) vid Polismyndigheten i Stockholms län i syfte att
utnyttja beredskapsstyrkan på ett mer effektivt sätt. Först under våren 1997
avser regeringen att återkomma i frågan om vilken beslutsordning som skall
tillämpas på beredskapsstyrkans ianspråkstagande för terroraktioner.
Även enligt Moderata samlingspartiets uppfattning finns det starka skäl,
bl.a. ekonomiska och det allt hårdare brottsklimatet, som talar för att
beredskapsstyrkans kompetens bör användas på ett mer effektivt sätt än vad
som är fallet i dag. Vi motsätter oss dock regeringens förslag att integrera
beredskapsstyrkan med piketen. En organisationsförändring enligt
regeringens förslag kan på sikt försvåra för beredsskapsstyrkan att
upprätthålla sin särskilda kompetens. Vi förordar i stället en ordning som
möjliggör att beredskapsstyrkan - fortfarande som en särskild och
specialtränad enhet - lättare kan tas i anspråk för situationer som kräver
särskilda polisiära insatser i vidare bemärkelse än vad nuvarande ordning
medger. Mot denna bakgrund bör regeringen vidta de åtgärder som behövs
för att den nationella beredskapsstyrkan bättre skall kunna utnyttjas i
brottsbekämpningen utan att styrkans specialkompetens riskeras.
Uniformerade poliser - en viktig
brottsförebyggande resurs
En huvuduppgift för närpolisen är att verka
brottsförebyggande genom att finnas tillgängliga på gator
och torg. Problemen som i dag finns inom närpolisen beror
framför allt på otillräckliga resurser, vilket lett till en
minskning av både poliser och civilanställd personal.
Samtidigt som närpoliser i dag tvingas avsätta värdefull
arbetstid tid till administrativa uppgifter i stället för att arbeta
brottsförebyggande i närområdet, har rikspolischefen nyligen
avskaffat uniformstvånget för poliser. Enligt rikspolischefen
skall dock kravet på ökad synlighet finnas kvar. Detta går
naturligtvis inte ihop. Dessutom är det ett stort slöseri med
polisiära resurser eftersom uniformerade poliser har både en
brottsavhållande och trygghetsskapande effekt, som enligt
vår mening måste tas till vara.
Vid en samlad bedömning av den situation som polisväsendet i stort
befinner sig i, och med en brottsutveckling mot allt fler stölder och grövre
våldsbrott, är det enligt Moderata samlingspartiets uppfattning av största vikt
att uppnå maximal synlighet från ordningsmaktens sida, vilket förutsätter
uniformerade poliser.
Åklagarväsendet
Bakgrund
Under den borgerliga regeringen togs åtskilliga initiativ till
att skapa ett effektivt och väl fungerande rättsväsende.
Rättsäkerheten skulle stärkas, brottsligheten bekämpas med
kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt. Reformerna som
vidtogs hade sin grund i uppfattningen att en negativ
utveckling måste vändas. För detta krävdes att hela kedjan av
rättsvårdande institutioner, dvs. såväl polis-, åklagar- och
domstolsväsende som kriminalvården förstärktes. Vår politik
gav också resultat. År 1994 minskade antalet anmälda brott
med 12 % jämfört med 1993. Brottsforskarna började tala
om ett trendbrott i brottskurvan. Efter det socialdemokratiska
maktövertagandet vände utvecklingen uppåt igen. 1995 var
det första året under 1990-talet som antalet anmälda brott
inte längre minskade.
Ett viktigt led i den borgerliga regeringens reformarbete var att skapa en
åklagarorganisation med en hög grad av effektivitet och där åklagarens roll
som förundersökningsledare i brottmål betonades särskilt. Reformarbetet
syftade både till metodutveckling och organisatoriska förändringar.
År 1993 uppdrogs åt Riksåklagaren (RÅ) att bl.a. se över indelningen i
åklagardistrikt och dimensioneringen av myndigheter. För budgetåret 1994/95
tilldelades åklagarväsendet ökade resurser för ekobrottsbekämpningen. I
december 1994 gav den socialdemokratiska regeringen RÅ i uppdrag att se
över åklagarväsendets organisation i dess helhet. I juni 1995 redovisade RÅ
sitt uppdrag i rapporten Framtidens åklagarväsendet (Åklagarväsendet,
rapport 1995:3). Efter riksdagens godkännande våren 1996 av nya riktlinjer
för åklagarväsendets organisation (prop. 1995/96:110 Riktlinjer för
åklagarväsendets organisation) har åklagarväsendet sedan den 1 juli i år fått
en i grunden ny organisation.
Åklagarnas roll i
brottsutredningsarbetet
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att
ansvara för samhällets brottsbekämpning. Polis- och
åklagarväsendet har till uppgift att förverkliga de
kriminalpolitiska målen.
Polisen skall arbeta brottsförebyggande, gripa in och tillrättaföra. När brott
föreligger skall polisen inleda utredningsarbete. Utredande polisverksamhet
syftar till att klargöra frågor som genom åklagaren skall leda till lagföring.
Åklagarna förfogar över den straffprocessuella tvångsapparat som inte kräver
domstols medverkan. Polisens insatser är beredande och interimistiska.
Åklagarna har befogenhet och kompetens att utföra den processuella
verksamhet som utkrävandet av straff fordrar men saknar egna
utredningsresurser. Dessa finns hos polisen som är en egen myndighet med
egen ledning. I en tid då utredningsarbetet präglas av en allt mer komplicerad
brottslighet på såväl nationell som internationell nivå måste tyngdpunkten
ligga på den juridiska kompetensen och åklagarens roll som
förundersökningsledare måste därför stärkas. Enbart juridisk kompetens
räcker emellertid inte vid utredning om t.ex. avancerad ekonomisk
brottslighet. Åklagaren bör därför ges befogenhet att leda också experter från
andra discipliner. En anledning till att ekobrottsutredningar drar ut på tiden
är
att tidig ledning och koordinering från åklagarsidan över företrädare från flera
berörda myndigheter, inte minst skattemyndigheten, många gånger saknas.
Den borgerliga regeringen försökte genom uppdrag till Riksåklagaren
åstadkomma denna styrning utan förändrad myndighetsstruktur genom
inrättandet av s.k. Ekobrottskommandon under åklagarledning. Moderata
samlingspartiets syn på ekobrottsbekämpning utvecklas närmare i en särskild
motion, 1996/97Ju303, av Gun Hellsvik m.fl. (m).
Regeringens syfte med den nya åklagarorganisationen är att
skapa en organisation som är effektivare, mer flexibel och
mindre sårbar än den som gällde fram till juli 1996.
Initiativet är naturligtvis lovvärt, men från moderat håll
betvivlar vi starkt att en reformering av organisationen är
tillräcklig för att åklagarväsendet skall kunna leva upp till de
av statsmakterna uppställda kriminalpolitiska målen.
Regeringens uttalade mål för åklagarverksamheten för budgetåret 1997 är
att åklagarna skall se till att den som begår brott lagförs. Åklagar-
verksamheten skall vidare bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete
med polisen. Beivrandet av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet skall prioriteras. Samtidigt förutsätts att åklagarväsendet klarar
av
att ställas om till en ny organisation och sänka sina kostnader till följd av
tidigare rationaliseringskrav, vilket innebär att 40 miljoner kronor skall
sparas
under 1997. Av budgetpropositionen framgår att detta främst är möjligt
genom personalminskningar. Under 1997 beräknas 190 kanslianställda att
sägas upp.
I Brottsförebyggande rådets framtids- och omvärldsanalys kommenteras
åklagarväsendets framtida utveckling på följande sätt:
"För åklagarväsendet är den totala brottsutvecklingen visserligen av
betydelse men arbetsbelastningen påverkas i första hand av antalet inkomna
ärenden, ärendenas karaktär samt polisens insatser. Utvecklingen mot allt fler
och komplicerade mål inom ekonomisk brottslighet samt grövre våldsbrott
leder till att arbetssituationen inom åklagarväsendet blir mer ansträngd."
Även om regeringen för budgetåret 1997 avstår från besparingar på
åklagarväsendet är det enligt vår mening inte tillräckligt. I likhet med polisen
har åklagarmyndigheter redan tvingats säga upp sekreterare och fler kommer
att sägas upp. Härmed kommer åklagarverksamheten att drabbas av samma
olyckliga konsekvenser som polisen. Åklagarna får nu utföra även
sekreterarsysslorna vid sidan om brottsutredandet, vilket i sin tur kan
förväntas leda till att den som begår brott har större chans att slippa åtal.
För året 1998 har regeringen i budgetpropositionen ålagt åklagarväsendet
en besparing på 25 miljoner kronor.
För Moderata samlingspartiet står det helt klart att regeringens
övergripande mål för 1997 avseende åklagarväsendet, nämligen att åklagarna
skall se till att den som begår brott också lagförs, inte kommer att kunna
uppnås utan att åklagarväsendet samtidigt förstärks med ytterligare resurser.
Regeringens förslag kommer att leda till omfattande negativa konsekvenser
för den samlade brottsbekämpningen. För att förhindra en sådan utveckling
föreslår Moderata samlingspartiet att åklagarväsendet förstärks med
sammanlagt 50 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1997 och 1998 med
25 miljoner kronor för respektive år.
Domstolsväsendet
Bakgrund
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska
rättsstaten. Till skillnad från polis- och åklagarväsendet är
domstolarnas uppgifter inte begränsade till att medverka i
arbetet med att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål.
Domstolarna utgör rättsväsendets viktigaste grundpelare och
är ytterst den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti.
För oss moderater är domstolarna kärnan i rättsstaten och den
enskilde medborgarens värn mot en stark statsmakt.
Domstolsväsendet befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede och står
inför omfattande organisatoriska och processuella förändringar. Huvuddelen
av reformarbetet påbörjades under den borgerliga mandatperioden och
fullföljs nu av regeringen.
För Moderata samlingspartiet har ledstjärnorna i reformarbetet varit att
renodla domstolarnas uppgifter till rättskipning och avlasta förvaltnings-
uppgifter som av ålder ankommit på dem. Tyngdpunkten i rättskipningen bör
ligga i första instans, och överprövning - inte omprövning - bör vara andra
instansens uppgift, medan de högsta domstolarna skall ha mera rättskipande
och prejudikatbildande uppgifter.
Vidare bör specialdomstolarna så långt möjligt avskaffas och fogas in i det
allmänna domstolssystemet. I linje härmed har Moderata samlingspartiet
föreslagit i en partimotion, 1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl (m) att Arbets-
domstolen avskaffas. I en annan motion föreslås att Marknadsdomstolen
avskaffas, se 1996/97:L706 av Rolf Dahlberg m.fl (m). Vi avser att i
samband med 1998 års budgetarbete återkomma till hur resurserna som
härigenom frigörs bäst skall komma det allmänna domstolssystemet till godo.
Samhällsutvecklingen ställer nya krav
Allmänhetens bild av domstolarna präglas till stor del av de
relativt sett fåtaliga - men dessvärre ökande antal -
rättegångar i brottmål som får massmedial uppmärksamhet.
Enbart en tredjedel av alla mål i de allmänna domstolarna är
dock brottmål. Upprustningen av domstolsväsendet inför
sekelskiftet är framför allt motiverad av tre skäl. Ett rör
frågan om internationalisering. Sedan den 1 januari 1995
ingår såväl Europakonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som
EG-rätten i svensk rätt med direkt tillämplighet. Detta reser
krav på kompetensutveckling. Mål av alla kategorier tenderar
att bli mer komplicerade, vilket ställer krav på specialisering.
Den tredje frågan rör näringslivets behov av tvistlösning och
skiljedomsinstitutets framtida utveckling.
Parallellt med redan pågående strukturförändringar av
domstolsväsendet, bl.a. nedflyttning av mål från
kammarrätterna till länsrätterna och utveckling mot
prövningstillstånd inom både de allmänna
förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna, pågår
ett utredningsarbete om domstolsväsendets framtida
organisation. Enligt direktiven skall utredningen lämna
förslag till sådana organisatoriska förändringar av
domstolsväsendet att 200 miljoner kronor kan sparas in åt
regeringen. Enligt regeringspartiets företrädare i utredningen
skall besparingarna tas ut genom en minskning av antalet
tingsrätter till ungefär hälften, (fr.o.m. den 1 oktober 1997
finns 96 tingsrätter).
En utveckling mot en halvering av landets tingsrätter är helt oacceptabel,
enligt Moderata samlingspartiets uppfattning.
I likhet med polis- och åklagarväsendet tvingas domstolarna säga upp
personal för att kunna uppfylla regeringens sparkrav. Uppsägningen av icke
ordinarie domare, vilket är en helt ny företeelse i svensk domstolshistoria, har
bl.a. lett till att hela domstolsavdelningar fått stänga eller kraftigt
reducerats.
På underbemannade domstolar hinner man i dag inte med att döma av
ärendena i en takt som är rimlig. Samtidigt har människors rätt att få sina sak
prövad inom skälig tid nyligen tydliggjorts och bekräftats i svensk rätt genom
införlivandet av Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 6).
Den stora arbetsbelastningen på de domare som än så länge är kvar kan få
allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten. Inte nog med att dömandet drar ut
på tiden. När domen väl avkunnats riskerar den att inte hålla tillräckligt hög
kvalitet. Domaren hinner helt enkelt inte med att utveckla domskälen, vilket
är särskilt allvarligt eftersom det är genom dessa som domstolens
ställningstagande i målet förklaras. Vidare är det genom domskälen som
parterna skall få vägledning huruvida ett överklagande av domen kan vara
framgångsrikt eller ej. Sist men inte minst har noggrant preciserade domskäl
den viktiga funktionen att tvinga domaren att själv pröva hållfastheten i
domstolens resonemang.
I regeringens budgetproposition föreslås inga besparingar på
domstolsväsendet för 1997 och 1998 utöver redan beslutade besparingsbeting
på 89 miljoner kronor, varav Moderata samlingspartiet tidigare avvisat
hälften. Härutöver skall domstolarna minska sina kostnader under 1997 med
50 miljoner kronor för att kunna leva upp till tidigare beslutade besparingar.
Regeringen förutsätter att domstolarna genom ytterligare
effektiviseringsarbete, reformer och regeländringar kommer att klara denna
besparing utan att verksamheten påverkas negativt.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan om domstolarnas nuvarande
arbetsförhållanden kan Moderata samlingspartiet inte ställa sig bakom
regeringens bedömning. Vi kan inte heller i alla delar ställa oss bakom de
förslag till regeländringar som enligt regeringen skall möjliggöra minskade
kostnader för domstolsväsendet. Bl.a. motsätter vi oss regeringens förslag om
utökad användning av strafföreläggande avseende personer mellan 18 och 21
år, vilket närmare utvecklas i motion 1996/97:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m),
med anledning av regeringens proposition 1996/97:8.
Moderata samlingspartiet har i en annan motion av Gun Hellsvik m.fl. (m),
1996/97:Ju811 Inställda huvudförhandlingar i brottmål, lämnat förslag till hur
domstolsväsendet kan förstärkas med 50 miljoner kronor redan under 1997
genom att antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål minskas. Bl.a.
föreslår vi att det civilrättsliga systemet med tredskodomar skall införas även
i brottmål, förslagsvis i sådana fall där det rör sig om straff upp till tre
månaders fängelse. I de fall där den åtalade inte infinner sig skall det enligt
vårt förslag vara möjligt för domstolen att tillämpa tredskodom, ett utslag
som den åtalade skall kunna överklaga.
Vi föreslår också vissa lagändringar som syftar till att effektivisera
hämtningsförfarandet av åtalade som ingår i gruppen svårsökta personer.
Härutöver förutsätter vi att regeringen aktivt kommer att verka för att
Riksrevisionsverkets förslag och rekommendationer i rapporten 1994:16,
Inställda förhandlingar i brottmål, kommer att följas av berörda rättsvårdande
myndigheter.
Våra förslag, förenade med att RRV:s rekommendationer efterföljs,
möjliggör en besparing på 50 miljoner kronor för domstolsväsendet redan
fr.o.m. 1997. Härmed frigörs resurser som, enligt vår mening, skall användas
till att förstärka domstolarna och säkerställa en hög kvalitet av domstolarnas
verksamhet. För 1998 förslår vi att domstolsväsendet förstärks med
ytterligare 100 miljoner kronor. I likhet med budgetåret 1994/95 föreslår vi
att 5 miljoner kronor sparas på Domstolsverket år 1997 respektive 1998.
Kriminalvården
Bakgrund
Den borgerliga regeringens påbörjade initiativ till reformer
inom kriminalvården syftade till ett bättre utnyttjande av
fängelsetiden. Strafftiden skulle fyllas med meningsfull
sysselsättning så långt det var möjligt utan att syftet med
fängelse som ett straff gick förlorat.
Vi betonade särskilt att intagna som är narkomaner eller har andra
missbruksproblem skall beredas tillgång till adekvat vård och behandling.
Kriminalvårdens insatser på detta område är helt avgörande för den intagnes
möjligheter att återgå till ett hederligt liv efter avtjänat straff. Därför är
det av
central betydelse att det reformarbete som inleddes under förra
mandatperioden och som bl.a. innebär att fångarna skall differentieras efter
vård-, behandlings- och terapibehov ges förutsättningar att vidareutvecklas.
Bland dem som döms till fängelse finns det många som, när de tas in på en
anstalt, inte kan läsa och skriva och aldrig har haft en anställning.
Möjligheten till grundläggande skolutbildning och arbete inom
kriminalvården är en förutsättning för att de intagna skall ha en rimlig chans
till en ny start i samhället efter avtjänat straff. Det är därför av vikt att
kriminalvården har de resurser som krävs för att fängelsetiden skall kunna
användas på ett effektivt och meningsfullt sätt för de intagna.
Narkotikafria fängelser
Enligt Moderata samlingspartiet är det helt oacceptabelt att
intagna som är drogfria när de börjar avtjäna sitt
fängelsestraff, eller som försöker sluta med sitt missbruk,
skall behöva komma i kontakt med narkotika under den tid
de vistas i fängelse. Förutsättningarna att bekämpa
drogmissbruk hänger nära samman med möjligheterna till
differentiering av de intagna. Arbetet med att förmå
narkotikamissbrukare att underkasta sig behandling och
adekvat vård bör därför intensifieras.
Under den borgerliga regeringen skärptes lagen om kriminalvård i anstalt
så att de intagna på anmaning numera är skyldiga att lämna blod-, urin- eller
utandningsprov. Vi anser att denna möjlighet till provtagning måste användas
i fortsatt stor utsträckning så länge som narkotikasituationen på fängelserna
inte är tillfredsställande. Personalen på anstalternas olika avdelningar skall
göra narkotikavisitationer, d.v.s. genomsöka anstalterna efter narkotika,
oregelbundet men ofta. Urinprov skall vara frekvent förekommande.
Kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är helt avgörande för
den intagnes möjligheter att efter avtjänat straff leva ett hederligt liv.
Moderata samlingspartiets målsättning är att samtliga svenska fängelser skall
vara fria från narkotika. Narkotikabekämpningen måste därför i fortsatt hög
utsträckning vara ett prioriterat område för kriminalvården.
Besök skall kunna kontrolleras inte enbart enligt nuvarande ordning, där en
tjänsteman är närvarande, utan i vissa fall även genom att besöket sker under
sådana förhållanden att den intagne och besökaren varken kan överlämna
föremål till varandra eller ha fysisk kontakt med varandra (kontrollerade
besök). Förutsättningen för den här formen av kontrollerade besök är att den
intagne och besökaren skiljs åt genom att besöksrum inrättas med en glasruta
mellan den intagne och besökaren. Sådana besöksrum förekommer i andra
länder, bl.a. i Norge. Vårt förslag att med hjälp av glasruta skilja besökande
och den intagne åt skall ses mot bakgrund av att besöken utgör en vanlig
införselväg för narkotika. Det är bättre och mer humant för de intagna att
skärpa kontrollen i samband med besöken än att minska möjligheterna för
dem att över huvud taget få ta emot besök i anstalten.
En förutsättning för att de kriminalpolitiska målen skall
kunna uppnås är att resurstilldelningen mellan
kriminalvården och övriga delar av rättsväsendet samspelar.
I regeringens budgetproposition föreslås att kriminalvården skall spara 287
miljoner kronor år 1997 och 136 miljoner kronor 1998. Enligt regeringens
bedömning är den stora neddragningen inom kriminalvården möjlig dels
beroende på det minskade antalet fängelsedomar (1993 meddelades 16 200
fängelsedomar, omkring 15 200 år 1994 och drygt 14 700 år 1995), dels
genom utvidningen av försöksverksamheten med elektronisk övervakning.
Härutöver framhålls kriminalvårdens stora anslagsbesparingar.
Moderata samlingspartiet kan inte ställa sig bakom hela regeringens
besparing på kriminalvården. För det första anser inte vi att det minskade
antalet fängelsedomar kan åberopas som stöd för att minska antalet
fängelseplatser. Utvecklingen mot en avmattning i tillströmningen av klienter
till fängelser är naturligtvis intressant av flera skäl. Enligt Moderata
samlingspartiet är det dock ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser
av detta. Som redan framhållits i denna motion innebär tunga besparingar på
polisen att även övriga rättsväsendet drabbas. Någon koppling mellan senare
års försvagning inom framför allt polisväsendet och det minskade antalet
fängelsedomar görs emellertid inte av regeringen. Tvärtom har regeringen i
1997 års budgetförslag valt att ta den mest allvarliga konsekvensen av
tidigare besparingar på polisen till intäkt för att ålägga kriminalvården i
princip hela Justitiedepartementets besparing på 300 miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet ifrågasätter starkt om ett budgetförslag som
bygger på en sådan kvalificerad felbedömning av hur delar inom
rättsväsendet samverkar överhuvud taget förtjänar att tas på allvar. Så snart
polisen åter får de resurser som behövs för att kunna bedriva en effektiv
brottsbekämpning kommer det verkliga behovet av bl.a. fängelseplatser visa
sig vara betydligt större än vad i dag synes vara fallet.
I syfte att förhindra att kriminalvården på felaktiga grunder monteras ner
föreslår Moderata samlingspartiet att kriminalvården får ett 75 miljoner
kronor högre anslag än regeringens för 1997. För 1998 föreslår vi att
kriminalvården förstärks med ytterliga 100 miljoner kronor.
Vad gäller kriminalvårdens kostnader för utlandstransporter, ett
anslagsområde som i årets budgetproposition överförts till Statens
invandrarverk, utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar anslag A 6. utresor
för avvisade och utvisade, men som för 1997 står till kriminalvårdens
förfogande, föreslår vi en minskning av anslaget med 20 miljoner kronor. Vi
anser att det är möjligt att minska anslaget genom effektiviseringar och
rationaliseringar av olika slag. Vad som ligger närmast till hands är att se
över vilka ändringar som kan göras i valet av olika transportalternativ, liksom
att se över rutinerna för medföljande personal. Vårt förslag till besparing i
utlandstransporter återfinns i motion 1996/97:1027, av Gullan Lindblad m.fl.
(m).
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till anslag A 1. Polisorganisationen för budgetåret 1997
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 125 000 000 kr ökat
anslag på 10 613 194 000 kr i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör
ökad användning av den nationella beredskapsstyrkan i enlighet med vad som
i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av uniformerade poliser,
4. att riksdagen till anslag B 1. Åklagarväsendet för budgetåret 1997
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 25 000 000 kr ökat
anslag på 652 237 000 kr i enlighet med vad som i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör
en förstärkning av domstolsväsendet 1997 med 50 000 000 kronor genom att
antalet inställda förhandlingar i brottmål minskas i enlighet med vad som i
motionen anförts,
6. 6. att riksdagen beslutar anslå 2 911 184 000 kr för anslag C 1.
Domstolsväsendet m.m. (Domstolsverket) för budgetåret 1997 i enlighet med
vad som i motionen anförts,
7. 7. att riksdagen till anslag D 1. Kriminalvården för budgetåret 1997
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 75 000 000 kr ökat
anslag på 3 912 161 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Åke Sundqvist (m)
Christel Anderberg (m)
Liselotte Wågö (m)
Lars Björkman (m)