UTGIFTSOMRÅDE 4
ANSLAG A 1. POLISORGANISATIONEN
ANSLAG B 1. ÅKLAGARVÄSENDET
ANSLAG C 1. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.
ANSLAG D 1. KRIMINALVÅRDEN
Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk
I denna motion presenteras Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende rättsväsendet. Senare års besparingar på rättsväsendet har medfört att framför allt polisen, men även övriga led i kedjan av rättsvårdande myndigheter, allvarligt försvagats. När polisen inte längre klarar av att leva upp till de grundläggande krav som måste kunna ställas på polisens verksamhet får detta allvarliga konsekvenser för medborgarna och rättsväsendet i stort.
Opåverkade av detta fullföljer regeringen sina besparingar som innebär att en miljard kronor kommer att ha sparats in på rättsväsendet t.o.m. år 1998. Den ännu återstående delen av besparingen, 630 miljoner kronor, skall sparas in under kommande två budgetår, varav sammanlagt 423 miljoner kronor drabbar kriminalvården. Regeringen anser detta vara möjligt med hänvisning till att antalet fängelsedomar har minskat. Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning bygger regeringens budget avseende rättsväsendet på en kvalificerad felbedömning.
Av erfarenhet vet vi att tunga besparingar på polisen drabbar även det övriga rättsväsendet. Färre poliser leder till färre brottsutredningar, som i sin tur leder till att färre åtal väcks. Antalet brottslingar som lagförs vid domstolarna minskar, vilket i sin tur leder till att antalet intagna på fängelser och häkten minskar och att medborgarnas rättstrygghet hotas. Regeringen bortser dock helt från kopplingen som finns mellan senare års försvagning av framför allt polisväsendet och det minskade antalet fängelsedomar. Så snart den nuvarande underbudgeteringen avseende polisens verksamhet upphör och polisen återfår de resurser som krävs för att kunna bedriva en effektiv brottsbekämpning kommer det verkliga resursbehovet för åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården att aktualiseras.
Moderata samlingspartiet föreslår en långsiktig höjning av utgiftsområdes- ramen med 500 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Polismakten - en av statens kärnfunktioner
Bakgrund
Enligt Moderata samlingspartiet utgör polismakten - på samma sätt som försvaret - en av statens kärnfunktioner. Polismakten ingår som en del i det rättsväsende som är kännetecknet på ett civiliserat samhälle. Rättsväsendet, liksom försvaret, måste enligt vår uppfattning vara prioriterade områden där statlig verksamhet är särskilt påkallad och där besparingar inte kan accepteras som ett led i en reflexmässig föreställning om att "alla måste vara med och spara". Med denna utgångspunkt är det för oss moderater en självklarhet att polisen även i tider då landet befinner sig i ekonomisk kris måste tilldelas tillräckligt med resurser för att kunna utöva sin brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet. Liksom försvarsmakten står för det yttre försvaret så är det polisväsendets uppgift att svara för det inre, dvs. för att lag och ordning upprätthålls inom landet. Efter Sveriges inträde i EU har också betydelsen av den svenska poliskårens medverkan i den internationella brottsbekämpningen accentuerats.
Det är mot denna bakgrund som Moderata samlingspartiets strävan efter ett stabilt och rättssäkert polisväsende skall ses.
Moderaternas budgetalternativ avseende polisen
Under de senaste tre budgetåren har polisen ålagts att spara 780 miljoner. Genom statsmakternas redan beslutade besparingar på polisväsendet har utvecklingen gått mot ett alltmer försvagat rättsväsende i stort.
I 1994/95 års budgetproposition uttalade regeringen i fråga om besparingar inom polisen att det genom fortsatt förändringsarbete skulle gå att bibehålla den operativa nivån i landet som helhet. Drygt ett och ett halvt år senare kan vi konstatera att det inte gick. På ett år har antalet poliser minskat med ungefär 1 000. Ambitionen att bibehålla och förbättra den operativa nivån, vilket är en moderat ledstjärna på polisområdet, har inte kunnat upprätthållas med regeringens sparkrav.
Den påbörjade utbyggnaden av närpolisverksamheten har på flera håll i landet stannat av. Civilanställd personal sägs upp, vilket redan resulterat i att poliser tvingas avsätta värdefull tid till administrativa göromål. De mest erfarna brottsutredarna lockas att gå i förtida pension, andra hotas av uppsägning, utredningar läggs på hög eller skrivs av på grund av tidsbrist och uppklaringsprocenten sjunker samtidigt som stöldbrotten och den grövre våldsbrottsligheten ökar.
Den internationella, organiserade brottsligheten ställer nya krav på såväl polisen som åklagar- och domstolsväsendet. Sveriges medlemskap i EU, liksom Schengensamarbetet, ökar våra möjligheter att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Det internationella samarbetet är emellertid inte gratis.
Schengenmedlemskapet kräver ytterligare förstärkning för 1997
I 1996/97 års budgetproposition avstår regeringen från att föreslå besparingar på polisen för 1997. Ett preliminärt besparingskrav på 55 miljoner kronor föreslås för år 1998. Bakom regeringens till synes återhållsamma besparing döljer sig dock en betydligt större besparing. Sedan den 1 maj 1996 är Sverige observatör i Schengen med siktet inställt på fullvärdigt medlemskap under 1998. I likhet med Moderata samlingspartiet tillmäter regeringen det internationella polissamarbetet inom Schengen stor betydelse i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten. I budgetpropositionen undviker dock regeringen att över huvud taget beröra att Schengensamarbetet också är förenat med ökade kostnader för polisen. Framför allt beroende på att Sverige i och med medlemskapet kommer att anslutas till Schengen Information System (SIS), dvs. det datoriserade informationssystem där bl.a. sådana personer finns upptagna som inte skall medges inresa. När Sverige fullt ut blivit medlem i Schengen måste samtliga polismyndigheter ha tillgång till SIS.
I Rikspolisstyrelsens anslagsframställan för polisväsendet budgetåret 1997 uppskattas kostnaden för de förberedelser som nu måste göras, bl.a. anskaffning av teknisk utrustning och utbildning, till 100 miljoner kronor under budgetåret 1997. Enligt Rikspolisstyrelsens bedömning kommer frågan om personalbehovet att uppstå först 1998, varför man inte redan i år kan uppskatta kostnaderna. Helt klart står dock att polisens kostnader för Schengensamarbetet kommer att bli kännbara. Det handlar om initial- kostnader för polisen i storleksordningen 250 till 300 miljoner kronor.
Regeringens anvisade anslag avseende polisväsendet för budgetåret 1997 innebär därför en indirekt besparing för staten på 100 miljoner kronor, som på något sätt måste drabba den övriga polisiära verksamheten. Här finns inte mycket att välja emellan, vilket betyder att den lokala närpolisverksamheten indirekt kommer att få bekosta bl.a. den tekniska anpassningen till Schengensamarbetet. För 1998 blir det än värre. Till redan aviserade besparing på 55 miljoner kronor måste nämligen läggas den indirekta besparing som regeringen gör genom att inte tillföra polisen extra medel för täckandet av de ytterligare kostnader som Schengenmedlemskapet för med sig.
Mot denna bakgrund är regeringens budgetförslag avseende polisen otillräckligt. Polisens behöver ökade resurser för att kunna möta framtidens krav och samtidigt fungera effektivt och rättssäkert. Inte ytterligare neddragning av verksamheten, vilket blir den faktiska effekten av regeringens förslag.
För att undvika ytterligare neddragningar inom främst den lokala närpolisverksamheten, men även vad gäller den mest kvalificerade brotts- utredningsverksamheten, bekämpningen av den organiserade ekobrottslig- heten med kopplingar till både narkotika- och miljöbrottslighet, är det enligt Moderata samlingspartiets bedömning nödvändigt att anslå ökade resurser för budgetåret 1997 med 100 miljoner kronor för att täcka polisens kostnader för förberedelserna inför Schengenmedlemskapet. Schengenavtalet förutsätter att de anslutna länderna håller en i princip enhetlig kontrollnivå utefter hela den yttre gränsen och en i huvudsak rörlig gränsbevakning som är så effektiv att den utgör ett verksamt medel mot den gränsöverskridande brottsligheten. Kontrollen kommer bl.a. att kräva avsevärda personella och tekniska resurser, särskild planering av verksamheten och ombyggnader av lokaler. Med vårt förslag kompenseras polisen för de ökade kostnaderna utan att den lokala närpolisen behöver skära ned på sin verksamhet.
Det behövs fler poliser
Om ingenting görs kommer Sverige inom överskådlig tid att på nytt drabbas av kännbar polisbrist. Utvecklingen går redan efter drygt två års socialdemokratiskt regeringsinnehav åt det hållet. Sedan januari 1995 fram till årsskiftet 1996/97 kommer cirka 900 anställda inom polisen i åldersgruppen 58-65 år att ha gått i förtida pension. En tredjedel av dessa är civilanställda, två tredjedelar är poliser. De förtida pensionsavgångarna i förening med stoppad nyrekrytering kan inte leda till något annat än polisbrist.
För att undvika en framtida polisbrist, vilket blir följden av regeringens förslag, föreslår vi att 25 miljoner kronor tillförs polisen för 1997 i syfte att bekosta utbildningen av 150 nya polisaspiranter fr.o.m. den 1 januari 1997. Enligt regeringen kan antagningen till polishögskolan inte påbörjas förrän tidigast hösten 1997 och då med en ny polisutbildning. Enligt vår uppfattning är det viktigare att starta upp polishögskolan och påbörja utbildningen av poliser än att avvakta tills dess en ny polisutbildning föreligger.
Moderata samlingspartiet avser att ytterligare förstärka polisväsendet 1998, varför vi avvisar regeringens aviserade besparing på 55 miljoner kronor. I stället föreslår vi att preliminärt 150 miljoner kronor tillförs polisen år 1998 för att kompensera resterande kostnadsökningar med anledning av Schengenanslutningen. Ytterligare 300 polisaspiranter sätts detta år i utbildning, för detta ändamål anslås 45 miljoner kronor. År 1998 förstärks också den lokala polisverksamheten med preliminärt 110 miljoner kronor.
Med Moderata samlingspartiets i förhållande till regeringen 125 miljoner kronor högre anslag till polisen år 1997 och preliminärt 330 miljoner kronor högre anslag budgetåret 1998 kommer polisväsendet att stå betydligt bättre rustat för att möta framtidens krav. Förutom att vårt förslag innebär fler poliser på gator och torg, vilket leder till högre uppklaringsprocent och därmed färre brottslingar i frihet, kommer även polisen att kompenseras för de ökade kostnader som förberedelserna inför Schengenmedlemskapet för med sig. Vidare föreslår vi nedan att redan befintliga polisiära resurser skall utnyttjas mer effektivt än idag. Härigenom kommer svensk polis att kunna vara pådrivande i såväl det nationella som det internationella brottsbekämp- ningsarbetet.
Den nationella beredskapsstyrkans framtida uppgifter
År 1990 beslutade regeringen att inrätta den s.k. beredskapsstyrkan för bekämpning av terroraktioner i landet. Sedan den 1 september 1994 är beredskapsstyrkan, som i dag utgör en egen enhet vid Polismyndigheten i Stockholms län, komplett med en bemanning på 55 polismän. Personalen vid styrkan genomgår utbildning 50 % av arbetstiden och har sidotjänst resterande del av tiden. Personalen anses vara den mest välutbildade inom svensk polis, men styrkan får som särskild enhet tas i anspråk först efter beslut av regeringen eller, om regeringens tillstånd inte hinner inhämtas, av justitieministern. Beredskapsstyrkan har dessbättre ännu inte behövts tas i anspråk för sin uppgift, utan personalen har enbart ägnat sig åt träning, utbildning och sidotjänstgöring.
I regeringens budgetproposition föreslås att den nationella beredskaps- styrkan för bekämpning av terroraktioner skall integreras med den särskilda insatsstyrkan (piketen) vid Polismyndigheten i Stockholms län i syfte att utnyttja beredskapsstyrkan på ett mer effektivt sätt. Först under våren 1997 avser regeringen att återkomma i frågan om vilken beslutsordning som skall tillämpas på beredskapsstyrkans ianspråkstagande för terroraktioner.
Även enligt Moderata samlingspartiets uppfattning finns det starka skäl, bl.a. ekonomiska och det allt hårdare brottsklimatet, som talar för att beredskapsstyrkans kompetens bör användas på ett mer effektivt sätt än vad som är fallet i dag. Vi motsätter oss dock regeringens förslag att integrera beredskapsstyrkan med piketen. En organisationsförändring enligt regeringens förslag kan på sikt försvåra för beredsskapsstyrkan att upprätthålla sin särskilda kompetens. Vi förordar i stället en ordning som möjliggör att beredskapsstyrkan - fortfarande som en särskild och specialtränad enhet - lättare kan tas i anspråk för situationer som kräver särskilda polisiära insatser i vidare bemärkelse än vad nuvarande ordning medger. Mot denna bakgrund bör regeringen vidta de åtgärder som behövs för att den nationella beredskapsstyrkan bättre skall kunna utnyttjas i brottsbekämpningen utan att styrkans specialkompetens riskeras.
Uniformerade poliser - en viktig brottsförebyggande resurs
En huvuduppgift för närpolisen är att verka brottsförebyggande genom att finnas tillgängliga på gator och torg. Problemen som i dag finns inom närpolisen beror framför allt på otillräckliga resurser, vilket lett till en minskning av både poliser och civilanställd personal. Samtidigt som närpoliser i dag tvingas avsätta värdefull arbetstid tid till administrativa uppgifter i stället för att arbeta brottsförebyggande i närområdet, har rikspolischefen nyligen avskaffat uniformstvånget för poliser. Enligt rikspolischefen skall dock kravet på ökad synlighet finnas kvar. Detta går naturligtvis inte ihop. Dessutom är det ett stort slöseri med polisiära resurser eftersom uniformerade poliser har både en brottsavhållande och trygghetsskapande effekt, som enligt vår mening måste tas till vara.
Vid en samlad bedömning av den situation som polisväsendet i stort befinner sig i, och med en brottsutveckling mot allt fler stölder och grövre våldsbrott, är det enligt Moderata samlingspartiets uppfattning av största vikt att uppnå maximal synlighet från ordningsmaktens sida, vilket förutsätter uniformerade poliser.
Åklagarväsendet
Bakgrund
Under den borgerliga regeringen togs åtskilliga initiativ till att skapa ett effektivt och väl fungerande rättsväsende. Rättsäkerheten skulle stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt. Reformerna som vidtogs hade sin grund i uppfattningen att en negativ utveckling måste vändas. För detta krävdes att hela kedjan av rättsvårdande institutioner, dvs. såväl polis-, åklagar- och domstolsväsende som kriminalvården förstärktes. Vår politik gav också resultat. År 1994 minskade antalet anmälda brott med 12 % jämfört med 1993. Brottsforskarna började tala om ett trendbrott i brottskurvan. Efter det socialdemokratiska maktövertagandet vände utvecklingen uppåt igen. 1995 var det första året under 1990-talet som antalet anmälda brott inte längre minskade.
Ett viktigt led i den borgerliga regeringens reformarbete var att skapa en åklagarorganisation med en hög grad av effektivitet och där åklagarens roll som förundersökningsledare i brottmål betonades särskilt. Reformarbetet syftade både till metodutveckling och organisatoriska förändringar.
År 1993 uppdrogs åt Riksåklagaren (RÅ) att bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt och dimensioneringen av myndigheter. För budgetåret 1994/95 tilldelades åklagarväsendet ökade resurser för ekobrottsbekämpningen. I december 1994 gav den socialdemokratiska regeringen RÅ i uppdrag att se över åklagarväsendets organisation i dess helhet. I juni 1995 redovisade RÅ sitt uppdrag i rapporten Framtidens åklagarväsendet (Åklagarväsendet, rapport 1995:3). Efter riksdagens godkännande våren 1996 av nya riktlinjer för åklagarväsendets organisation (prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation) har åklagarväsendet sedan den 1 juli i år fått en i grunden ny organisation.
Åklagarnas roll i brottsutredningsarbetet
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att ansvara för samhällets brottsbekämpning. Polis- och åklagarväsendet har till uppgift att förverkliga de kriminalpolitiska målen.
Polisen skall arbeta brottsförebyggande, gripa in och tillrättaföra. När brott föreligger skall polisen inleda utredningsarbete. Utredande polisverksamhet syftar till att klargöra frågor som genom åklagaren skall leda till lagföring. Åklagarna förfogar över den straffprocessuella tvångsapparat som inte kräver domstols medverkan. Polisens insatser är beredande och interimistiska.
Åklagarna har befogenhet och kompetens att utföra den processuella verksamhet som utkrävandet av straff fordrar men saknar egna utredningsresurser. Dessa finns hos polisen som är en egen myndighet med egen ledning. I en tid då utredningsarbetet präglas av en allt mer komplicerad brottslighet på såväl nationell som internationell nivå måste tyngdpunkten ligga på den juridiska kompetensen och åklagarens roll som förundersökningsledare måste därför stärkas. Enbart juridisk kompetens räcker emellertid inte vid utredning om t.ex. avancerad ekonomisk brottslighet. Åklagaren bör därför ges befogenhet att leda också experter från andra discipliner. En anledning till att ekobrottsutredningar drar ut på tiden är att tidig ledning och koordinering från åklagarsidan över företrädare från flera berörda myndigheter, inte minst skattemyndigheten, många gånger saknas. Den borgerliga regeringen försökte genom uppdrag till Riksåklagaren åstadkomma denna styrning utan förändrad myndighetsstruktur genom inrättandet av s.k. Ekobrottskommandon under åklagarledning. Moderata samlingspartiets syn på ekobrottsbekämpning utvecklas närmare i en särskild motion, 1996/97Ju303, av Gun Hellsvik m.fl. (m).
Moderaternas budgetförslag avseende åklagarväsendet
Regeringens syfte med den nya åklagarorganisationen är att skapa en organisation som är effektivare, mer flexibel och mindre sårbar än den som gällde fram till juli 1996. Initiativet är naturligtvis lovvärt, men från moderat håll betvivlar vi starkt att en reformering av organisationen är tillräcklig för att åklagarväsendet skall kunna leva upp till de av statsmakterna uppställda kriminalpolitiska målen.
Regeringens uttalade mål för åklagarverksamheten för budgetåret 1997 är att åklagarna skall se till att den som begår brott lagförs. Åklagar- verksamheten skall vidare bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete med polisen. Beivrandet av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Samtidigt förutsätts att åklagarväsendet klarar av att ställas om till en ny organisation och sänka sina kostnader till följd av tidigare rationaliseringskrav, vilket innebär att 40 miljoner kronor skall sparas under 1997. Av budgetpropositionen framgår att detta främst är möjligt genom personalminskningar. Under 1997 beräknas 190 kanslianställda att sägas upp.
I Brottsförebyggande rådets framtids- och omvärldsanalys kommenteras åklagarväsendets framtida utveckling på följande sätt:
"För åklagarväsendet är den totala brottsutvecklingen visserligen av betydelse men arbetsbelastningen påverkas i första hand av antalet inkomna ärenden, ärendenas karaktär samt polisens insatser. Utvecklingen mot allt fler och komplicerade mål inom ekonomisk brottslighet samt grövre våldsbrott leder till att arbetssituationen inom åklagarväsendet blir mer ansträngd."
Även om regeringen för budgetåret 1997 avstår från besparingar på åklagarväsendet är det enligt vår mening inte tillräckligt. I likhet med polisen har åklagarmyndigheter redan tvingats säga upp sekreterare och fler kommer att sägas upp. Härmed kommer åklagarverksamheten att drabbas av samma olyckliga konsekvenser som polisen. Åklagarna får nu utföra även sekreterarsysslorna vid sidan om brottsutredandet, vilket i sin tur kan förväntas leda till att den som begår brott har större chans att slippa åtal.
För året 1998 har regeringen i budgetpropositionen ålagt åklagarväsendet en besparing på 25 miljoner kronor.
För Moderata samlingspartiet står det helt klart att regeringens övergripande mål för 1997 avseende åklagarväsendet, nämligen att åklagarna skall se till att den som begår brott också lagförs, inte kommer att kunna uppnås utan att åklagarväsendet samtidigt förstärks med ytterligare resurser. Regeringens förslag kommer att leda till omfattande negativa konsekvenser för den samlade brottsbekämpningen. För att förhindra en sådan utveckling föreslår Moderata samlingspartiet att åklagarväsendet förstärks med sammanlagt 50 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1997 och 1998 med 25 miljoner kronor för respektive år.
Domstolsväsendet
Bakgrund
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska rättsstaten. Till skillnad från polis- och åklagarväsendet är domstolarnas uppgifter inte begränsade till att medverka i arbetet med att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål. Domstolarna utgör rättsväsendets viktigaste grundpelare och är ytterst den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti. För oss moderater är domstolarna kärnan i rättsstaten och den enskilde medborgarens värn mot en stark statsmakt.
Domstolsväsendet befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede och står inför omfattande organisatoriska och processuella förändringar. Huvuddelen av reformarbetet påbörjades under den borgerliga mandatperioden och fullföljs nu av regeringen.
För Moderata samlingspartiet har ledstjärnorna i reformarbetet varit att renodla domstolarnas uppgifter till rättskipning och avlasta förvaltnings- uppgifter som av ålder ankommit på dem. Tyngdpunkten i rättskipningen bör ligga i första instans, och överprövning - inte omprövning - bör vara andra instansens uppgift, medan de högsta domstolarna skall ha mera rättskipande och prejudikatbildande uppgifter.
Vidare bör specialdomstolarna så långt möjligt avskaffas och fogas in i det allmänna domstolssystemet. I linje härmed har Moderata samlingspartiet föreslagit i en partimotion, 1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl (m) att Arbets- domstolen avskaffas. I en annan motion föreslås att Marknadsdomstolen avskaffas, se 1996/97:L706 av Rolf Dahlberg m.fl (m). Vi avser att i samband med 1998 års budgetarbete återkomma till hur resurserna som härigenom frigörs bäst skall komma det allmänna domstolssystemet till godo.
Samhällsutvecklingen ställer nya krav
Allmänhetens bild av domstolarna präglas till stor del av de relativt sett fåtaliga - men dessvärre ökande antal - rättegångar i brottmål som får massmedial uppmärksamhet. Enbart en tredjedel av alla mål i de allmänna domstolarna är dock brottmål. Upprustningen av domstolsväsendet inför sekelskiftet är framför allt motiverad av tre skäl. Ett rör frågan om internationalisering. Sedan den 1 januari 1995 ingår såväl Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som EG-rätten i svensk rätt med direkt tillämplighet. Detta reser krav på kompetensutveckling. Mål av alla kategorier tenderar att bli mer komplicerade, vilket ställer krav på specialisering. Den tredje frågan rör näringslivets behov av tvistlösning och skiljedomsinstitutets framtida utveckling.
Moderaternas budgetförslag avseende domstolsväsendet
Parallellt med redan pågående strukturförändringar av domstolsväsendet, bl.a. nedflyttning av mål från kammarrätterna till länsrätterna och utveckling mot prövningstillstånd inom både de allmänna förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna, pågår ett utredningsarbete om domstolsväsendets framtida organisation. Enligt direktiven skall utredningen lämna förslag till sådana organisatoriska förändringar av domstolsväsendet att 200 miljoner kronor kan sparas in åt regeringen. Enligt regeringspartiets företrädare i utredningen skall besparingarna tas ut genom en minskning av antalet tingsrätter till ungefär hälften, (fr.o.m. den 1 oktober 1997 finns 96 tingsrätter).
En utveckling mot en halvering av landets tingsrätter är helt oacceptabel, enligt Moderata samlingspartiets uppfattning.
I likhet med polis- och åklagarväsendet tvingas domstolarna säga upp personal för att kunna uppfylla regeringens sparkrav. Uppsägningen av icke ordinarie domare, vilket är en helt ny företeelse i svensk domstolshistoria, har bl.a. lett till att hela domstolsavdelningar fått stänga eller kraftigt reducerats. På underbemannade domstolar hinner man i dag inte med att döma av ärendena i en takt som är rimlig. Samtidigt har människors rätt att få sina sak prövad inom skälig tid nyligen tydliggjorts och bekräftats i svensk rätt genom införlivandet av Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 6).
Den stora arbetsbelastningen på de domare som än så länge är kvar kan få allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten. Inte nog med att dömandet drar ut på tiden. När domen väl avkunnats riskerar den att inte hålla tillräckligt hög kvalitet. Domaren hinner helt enkelt inte med att utveckla domskälen, vilket är särskilt allvarligt eftersom det är genom dessa som domstolens ställningstagande i målet förklaras. Vidare är det genom domskälen som parterna skall få vägledning huruvida ett överklagande av domen kan vara framgångsrikt eller ej. Sist men inte minst har noggrant preciserade domskäl den viktiga funktionen att tvinga domaren att själv pröva hållfastheten i domstolens resonemang.
I regeringens budgetproposition föreslås inga besparingar på domstolsväsendet för 1997 och 1998 utöver redan beslutade besparingsbeting på 89 miljoner kronor, varav Moderata samlingspartiet tidigare avvisat hälften. Härutöver skall domstolarna minska sina kostnader under 1997 med 50 miljoner kronor för att kunna leva upp till tidigare beslutade besparingar. Regeringen förutsätter att domstolarna genom ytterligare effektiviseringsarbete, reformer och regeländringar kommer att klara denna besparing utan att verksamheten påverkas negativt.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan om domstolarnas nuvarande arbetsförhållanden kan Moderata samlingspartiet inte ställa sig bakom regeringens bedömning. Vi kan inte heller i alla delar ställa oss bakom de förslag till regeländringar som enligt regeringen skall möjliggöra minskade kostnader för domstolsväsendet. Bl.a. motsätter vi oss regeringens förslag om utökad användning av strafföreläggande avseende personer mellan 18 och 21 år, vilket närmare utvecklas i motion 1996/97:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m), med anledning av regeringens proposition 1996/97:8.
Moderata samlingspartiet har i en annan motion av Gun Hellsvik m.fl. (m), 1996/97:Ju811 Inställda huvudförhandlingar i brottmål, lämnat förslag till hur domstolsväsendet kan förstärkas med 50 miljoner kronor redan under 1997 genom att antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål minskas. Bl.a. föreslår vi att det civilrättsliga systemet med tredskodomar skall införas även i brottmål, förslagsvis i sådana fall där det rör sig om straff upp till tre månaders fängelse. I de fall där den åtalade inte infinner sig skall det enligt vårt förslag vara möjligt för domstolen att tillämpa tredskodom, ett utslag som den åtalade skall kunna överklaga.
Vi föreslår också vissa lagändringar som syftar till att effektivisera hämtningsförfarandet av åtalade som ingår i gruppen svårsökta personer. Härutöver förutsätter vi att regeringen aktivt kommer att verka för att Riksrevisionsverkets förslag och rekommendationer i rapporten 1994:16, Inställda förhandlingar i brottmål, kommer att följas av berörda rättsvårdande myndigheter.
Våra förslag, förenade med att RRV:s rekommendationer efterföljs, möjliggör en besparing på 50 miljoner kronor för domstolsväsendet redan fr.o.m. 1997. Härmed frigörs resurser som, enligt vår mening, skall användas till att förstärka domstolarna och säkerställa en hög kvalitet av domstolarnas verksamhet. För 1998 förslår vi att domstolsväsendet förstärks med ytterligare 100 miljoner kronor. I likhet med budgetåret 1994/95 föreslår vi att 5 miljoner kronor sparas på Domstolsverket år 1997 respektive 1998.
Kriminalvården
Bakgrund
Den borgerliga regeringens påbörjade initiativ till reformer inom kriminalvården syftade till ett bättre utnyttjande av fängelsetiden. Strafftiden skulle fyllas med meningsfull sysselsättning så långt det var möjligt utan att syftet med fängelse som ett straff gick förlorat.
Vi betonade särskilt att intagna som är narkomaner eller har andra missbruksproblem skall beredas tillgång till adekvat vård och behandling. Kriminalvårdens insatser på detta område är helt avgörande för den intagnes möjligheter att återgå till ett hederligt liv efter avtjänat straff. Därför är det av central betydelse att det reformarbete som inleddes under förra mandatperioden och som bl.a. innebär att fångarna skall differentieras efter vård-, behandlings- och terapibehov ges förutsättningar att vidareutvecklas.
Bland dem som döms till fängelse finns det många som, när de tas in på en anstalt, inte kan läsa och skriva och aldrig har haft en anställning. Möjligheten till grundläggande skolutbildning och arbete inom kriminalvården är en förutsättning för att de intagna skall ha en rimlig chans till en ny start i samhället efter avtjänat straff. Det är därför av vikt att kriminalvården har de resurser som krävs för att fängelsetiden skall kunna användas på ett effektivt och meningsfullt sätt för de intagna.
Narkotikafria fängelser
Enligt Moderata samlingspartiet är det helt oacceptabelt att intagna som är drogfria när de börjar avtjäna sitt fängelsestraff, eller som försöker sluta med sitt missbruk, skall behöva komma i kontakt med narkotika under den tid de vistas i fängelse. Förutsättningarna att bekämpa drogmissbruk hänger nära samman med möjligheterna till differentiering av de intagna. Arbetet med att förmå narkotikamissbrukare att underkasta sig behandling och adekvat vård bör därför intensifieras.
Under den borgerliga regeringen skärptes lagen om kriminalvård i anstalt så att de intagna på anmaning numera är skyldiga att lämna blod-, urin- eller utandningsprov. Vi anser att denna möjlighet till provtagning måste användas i fortsatt stor utsträckning så länge som narkotikasituationen på fängelserna inte är tillfredsställande. Personalen på anstalternas olika avdelningar skall göra narkotikavisitationer, d.v.s. genomsöka anstalterna efter narkotika, oregelbundet men ofta. Urinprov skall vara frekvent förekommande. Kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är helt avgörande för den intagnes möjligheter att efter avtjänat straff leva ett hederligt liv. Moderata samlingspartiets målsättning är att samtliga svenska fängelser skall vara fria från narkotika. Narkotikabekämpningen måste därför i fortsatt hög utsträckning vara ett prioriterat område för kriminalvården.
Besök skall kunna kontrolleras inte enbart enligt nuvarande ordning, där en tjänsteman är närvarande, utan i vissa fall även genom att besöket sker under sådana förhållanden att den intagne och besökaren varken kan överlämna föremål till varandra eller ha fysisk kontakt med varandra (kontrollerade besök). Förutsättningen för den här formen av kontrollerade besök är att den intagne och besökaren skiljs åt genom att besöksrum inrättas med en glasruta mellan den intagne och besökaren. Sådana besöksrum förekommer i andra länder, bl.a. i Norge. Vårt förslag att med hjälp av glasruta skilja besökande och den intagne åt skall ses mot bakgrund av att besöken utgör en vanlig införselväg för narkotika. Det är bättre och mer humant för de intagna att skärpa kontrollen i samband med besöken än att minska möjligheterna för dem att över huvud taget få ta emot besök i anstalten.
Moderaternas budgetförslag avseende kriminalvården
En förutsättning för att de kriminalpolitiska målen skall kunna uppnås är att resurstilldelningen mellan kriminalvården och övriga delar av rättsväsendet samspelar.
I regeringens budgetproposition föreslås att kriminalvården skall spara 287 miljoner kronor år 1997 och 136 miljoner kronor 1998. Enligt regeringens bedömning är den stora neddragningen inom kriminalvården möjlig dels beroende på det minskade antalet fängelsedomar (1993 meddelades 16 200 fängelsedomar, omkring 15 200 år 1994 och drygt 14 700 år 1995), dels genom utvidningen av försöksverksamheten med elektronisk övervakning. Härutöver framhålls kriminalvårdens stora anslagsbesparingar.
Moderata samlingspartiet kan inte ställa sig bakom hela regeringens besparing på kriminalvården. För det första anser inte vi att det minskade antalet fängelsedomar kan åberopas som stöd för att minska antalet fängelseplatser. Utvecklingen mot en avmattning i tillströmningen av klienter till fängelser är naturligtvis intressant av flera skäl. Enligt Moderata samlingspartiet är det dock ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser av detta. Som redan framhållits i denna motion innebär tunga besparingar på polisen att även övriga rättsväsendet drabbas. Någon koppling mellan senare års försvagning inom framför allt polisväsendet och det minskade antalet fängelsedomar görs emellertid inte av regeringen. Tvärtom har regeringen i 1997 års budgetförslag valt att ta den mest allvarliga konsekvensen av tidigare besparingar på polisen till intäkt för att ålägga kriminalvården i princip hela Justitiedepartementets besparing på 300 miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet ifrågasätter starkt om ett budgetförslag som bygger på en sådan kvalificerad felbedömning av hur delar inom rättsväsendet samverkar överhuvud taget förtjänar att tas på allvar. Så snart polisen åter får de resurser som behövs för att kunna bedriva en effektiv brottsbekämpning kommer det verkliga behovet av bl.a. fängelseplatser visa sig vara betydligt större än vad i dag synes vara fallet.
I syfte att förhindra att kriminalvården på felaktiga grunder monteras ner föreslår Moderata samlingspartiet att kriminalvården får ett 75 miljoner kronor högre anslag än regeringens för 1997. För 1998 föreslår vi att kriminalvården förstärks med ytterliga 100 miljoner kronor.
Vad gäller kriminalvårdens kostnader för utlandstransporter, ett anslagsområde som i årets budgetproposition överförts till Statens invandrarverk, utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar anslag A 6. utresor för avvisade och utvisade, men som för 1997 står till kriminalvårdens förfogande, föreslår vi en minskning av anslaget med 20 miljoner kronor. Vi anser att det är möjligt att minska anslaget genom effektiviseringar och rationaliseringar av olika slag. Vad som ligger närmast till hands är att se över vilka ändringar som kan göras i valet av olika transportalternativ, liksom att se över rutinerna för medföljande personal. Vårt förslag till besparing i utlandstransporter återfinns i motion 1996/97:1027, av Gullan Lindblad m.fl. (m).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till anslag A 1. Polisorganisationen för budgetåret 1997 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 125 000 000 kr ökat anslag på 10 613 194 000 kr i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör ökad användning av den nationella beredskapsstyrkan i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av uniformerade poliser,
4. att riksdagen till anslag B 1. Åklagarväsendet för budgetåret 1997 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 25 000 000 kr ökat anslag på 652 237 000 kr i enlighet med vad som i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör en förstärkning av domstolsväsendet 1997 med 50 000 000 kronor genom att antalet inställda förhandlingar i brottmål minskas i enlighet med vad som i motionen anförts,
6. 6. att riksdagen beslutar anslå 2 911 184 000 kr för anslag C 1. Domstolsväsendet m.m. (Domstolsverket) för budgetåret 1997 i enlighet med vad som i motionen anförts,
7. 7. att riksdagen till anslag D 1. Kriminalvården för budgetåret 1997 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 75 000 000 kr ökat anslag på 3 912 161 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m) Anders G Högmark (m) Maud Ekendahl (m) Jeppe Johnsson (m) Åke Sundqvist (m) Christel Anderberg (m) Liselotte Wågö (m) Lars Björkman (m)