När det gäller rättsväsendet är det viktigt att vi ser till helheten. Inget politiskt område kan ses för sig. Familje-, utbildnings-, social- och t o m bostadspolitiken skapar förutsättningarna för ett fungerande rättsväsende. Idag har rättsväsendet, jämfört med 1950-talets början, sex gånger fler brott per år att hantera. Endast med gemensamma åtgärder kan den negativa utvecklingen vändas och antalet brott minska. I detta ligger också det faktum att alla parter ska kunna ansvara för sin uppgift. Lagstiftaren ska ställa upp regler för vilka gärningar som samhället accepterar och inte accepterar. Upptäcks brister i rättssäkerheten ska de rättas till. Polisen ska upprätthålla ordning, rycka ut när allmänheten behöver hjälp samt förebygga och beivra brott. Domstolarnas uppgift är att handlägga mål och avgöranden på ett rättssäkert och effektivt sätt, beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Kriminalvården, slutligen, ska skapa förutsättningar för den dömdes reinternalisering, inte i första hand vara en förvaringsplats. Med en helhetssyn och en insikt om allas specifika uppgift kan vi skapa ett rättssamhälle. Vi kristdemokrater säger, vad gäller rättsväsendet, nej till de allmänna neddragningar som regeringen föreslår. Vår demokrati är beroende av att de myndigheter som nämns under utgiftsområdet kan verka i praktiken.
Domstolarna
För närvarande diskuteras hur vårt domstolsväsende ska vara uppbyggt i framtiden. Domstolsutredningen kommer i höst att lägga fram sitt förslag. Det främsta syftet är att effektivisera domstolarnas arbete och spara cirka 200 miljoner kronor. Domstolarna idag har en stor arbetsbelastning. Samtidigt minskar antalet platser som tingsnotarier. Vi menar att en grundläggande förutsättning för domstolarnas verksamhet är att organisationen inte är underdimensionerad. Ärendehantering måste kunna fungera smidigt, annars kan rättssäkerheten inte längre garanteras. De medel som frigörs genom en effektivisering av rättshjälpen bör därför läggas på domstolarna.
Bekämpning av den ekonomiska brottsligheten
Vi kristdemokrater tillstyrker inrättandet av en särskild ekobrottsmyndighet. Denna bör emellertid vara utformad i enlighet med den organisation som beskrivs i regeringens ekobrottsberedning (Ds 1996:1), Effektivare ekobrottsbekämpning. Detta innebär att ekobrottsorganisationen bryts ut från polis- och åklagarväsendet och därmed blir en självständig organisation direkt under regeringen, på samma sätt som denna typ av verksamhet är organiserad i Danmark och Norge. Anledningen till detta är att allvarlig ekonomisk brottslighet, innefattande också grova miljöbrott, kräver operativa insatser av sådan kvalificerad art att en enhetlig myndighetsstruktur och ledning är nödvändigt.
Det är här viktigt att betona vikten av att miljöbrott ses som en del av den ekonomiska brottsligheten, en brottslighet som ytterst hotar det demokratiska samhället. Miljöbrottens karaktär är det samma som traditionell ekobrottslighet på det sättet att brottet begås i näringsverksamhet och utgör ett utpräglat vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrotten kräver utpräglad kompetens och även en avancerad organisationsstruktur.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag till besparingar inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av den planerade ekobrottsmyndigheten,1.
2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning: Anslag Regeringens förslag Anslagsförändri ng
A 1. Kriminalvården 3 837 161 +287 000
F 6. Rättshjälpskostnader 853 972 +13 000
Summa för utgiftsområdet 4 691 133 +300 000
Stockholm den 4 oktober 1996
Rolf Åbjörnsson (kd)
Inger Davidson (kd) Holger Gustafsson (kd) Ingrid Näslund (kd) Chatrine Pålsson (kd) Fanny Rizell (kd) Åke Carnerö (kd) Tuve Skånberg (kd)